Mörkret över Utöya

I dag är det "Olsak",Sankt Olavs dag, en festdag för hela norska folket. Men ljuset över festen har slocknat.Yxan på Sankt Olovs statyerna med vilken han blev ihjälhuggen när han fösvarade sitt land har fallit över Norge. Skotten från Utöya, en fredlig ö vid Oslofjorden,ekar i mitt huvud. Röster, bilder,rop och gråt blandas i mitt huvud,ja i tusen människors, man blir inte kvitt det hemska som hände för en vecka sedan.
Jag tänker på Emma Martinovic, fylkeledaren, som modigt simmade i det kalla vattnet, som tog sin väninna på ryggen när hon inte orkade simma, som uppmuntrade den lille gutten som kom simmande bredvid henne och berättade, att hans pappa var död. Jag hör hennes rop till dem som följde henne i vågorna: "Pust, håll hodet over vannet,pust.." Hon ingjöt kraft och liv mitt i dödens vatten och jag tackar henne för att hon velat skriva ner sina upplevelser medan de ännu var skakande nära.(Se Expressen 26 juli Emma Martinovics blogg)

Det var ond bråd död, en död ingen vill utsättas för , en död som vi ber Gud att rädda oss från. Det var en "djävul" som drabbade de norska ungdomarna med denna onda död på den fredliga ön vid Oslofjorden. En man i vars sinne det onda tagit säte och dominerat, så att ondskan till slut måste ut och agera.Det sägs ofta att det inte finns någon djävul, att Satan inte existerar. Men från Satan eller Lögnens Furste kommer det onda. Kommer den onda, bråda döden, som så oväntat slog till denna regniga julidag i Norge.

Vad gör man mot det onda? Man bevarar det goda inom sig. Man skyddar sitt samvete,man utvecklar känslan för rättvisa,medkänsla, godhet.Det är vad som nu händer i ungdomarnas hjärtan i Utöya, ja överallt i Norden , där man intensivt levt med i både sorgen över dem som miste livet och glädjen över dem som fick leva.Blommorna och ljusen som tecken på kärlek.Kramar och tårar, som värmer och tröstar. Orden som statsminster Jens Stoltenberg citerade: "När så mycket hat kan finnas hos en enda människa,Tänk så mycket kärlek som kan finnas hos många."

När jag tänker på dem som så oväntat miste livet vill jag be med den bön som Broder Alois sände till Norge från Taizé:

> In the church in Taizé, we entrusted all the victims to God, and I
> said this prayer:
>
> Christ Jesus, we entrust to you the victims of the attacks in Norway.
> In the face of the suffering of the innocent, we are at a loss. We
> turn to you and ask you from the depths of our heart: welcome those
> who died into your Kingdom, be close to their families and support
> those who attempt to comfort them in their grief.”

Ja, Herre, välkomna dem i ditt rike!

Sabina