Lördagen den 16 juli begav sig tre bilar med pilgrimer på väg till skånska Glumslöv.Det var Vår Fru av berget Karmels dag och vi färdades 'liksom i anden' tillsammans med profeten Elia till det lilla Karmels berg som grundats i vårt södra landskap för mer än femtio år sedan för att sprida en 'doft av bön'över vårt land.
Det är en lång och märklig historia bakom denna dag,den 16 juli. Och allting började så tidigt som 38 år efter Jesu födelse i Palestina. Efter Pingstdagens stora kraftutgjutning över apostlarna dröjde det inte länge förrän förföljelserna startade. Då flydde några av dem som blivit kristna till profeten Elias berg. Här började de ett stillsamt liv som eremiter i bön och särskilt ville de vara nära Guds Moder Maria, som de ärade med ett litet kapell.Ty redan profeten Elia hade bett och profeterat om den rena Jungfrun som skulle föda Messias!
Från denna bedjande cell uppstod den kommunitet som skulle bli karmelitorden.Under 1100-talet kom prästen Bertold med korsriddare till det heliga landet och upptäckte ruiner av ermiternas kapell.Återigen fylldes platsen av eremiter och år 1209 fick de en klosterregel av Jerusalems patiark som godkändes av påven Honorius III. Härifrån fördes Karmelitorden ut i världen och nya kloster bildades i Syrien, på Cypern, i Frankrike och slutligen i England.
Här blev broder Simon Stock år 1245 vid det första generalkapitlet vald till prior och från honom kommer dagens firande. Guds Moder valde nämligen att den 16 juli 1263 uppenbara sig, iförd karmeliternas dräkt och omgiven av en sky av änglar, för honom med en gåva, skapularet, ett tecken på frälsningen och förbundet med Gud, som nu bärs av alla dem som lever i enlighet med karmels spiritualitet. Ett skapular består av två små tygbitar med Jesu och Marias bilder på, sammanhållna av ett band, som kan hängas runt halsen under kläderna.Det har berättats att den Salige Johannes Paulus alltid bar ett skapular under sin dräkt. Han stod i sitt andliga liv mycket nära Karmel.
Pater Adalbert Engelhart OSB skriver i sin Helgonkalender: "Festen spänner fån profeternas längtan till vår egen tid.Molnet som Elia skådade från Karmels topp ger än i dag det livgivande regn som är Guds nåd för en värld som blivit torr och steril."
Och vi som rest till Glumslöv och fick trängas i det lilla kapellet kände alldeles tydligt detta nådens regn över oss i gemenskap med systrarna bakom gallret och broder Jonas OCD från karmelitbrödernas kloster på andra sidan kullarna i Glumslövs backar.Han som vågade predika om Jungfru Marias underfulla havandeskap och vad det kan lära unga havande mammor i vår tid!
Sabina
måndag 18 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar