Ett nytt och ovanligt inslag i det magra kulturutbudet på Sveriges television var Suckot, som gavs häromkvällen.Ganska sent förstås, som alla värdefulla program. Det var en inspelning från en judisk synagoga , där man firade lövhyddohögtiden. Denna urgamla judiska tradition kommer fyra dagar efter Jom Kipur, en av de viktigaste judiska helgerna och som är förankrad i minnet av Moses när han kom ner från berget Sinai och krossade stentavlorna vid åsynen av guldkalven.
I en nyutkommen bok,"Om jag glömmer dig Jerusalem", av sr Sophie Hamring,OP, beskriver hon stämningen den heliga staden under Jom Kipur:"
I Jerusalems judiska stadsdelar är det tyst som i graven.Trafiken står stilla. Hela luftrummet över Israel är tomt. Även om majoriteten av Israels befolkning inte benämner sig "religiösa" går 80 procent till synagogan och fastar denna dag. Det är en mäktig upplevelse att vandra runt i staden. Gatorna är öde och tysta.Atmosfären påminner mig om en solförmörkelse."
Efter denna högtid kommer lövhyddohögtiden, när det är fullmåne. Man bygger då små lövhyddor i sina trädgårdar och på balkongerna. I synagogan vandrar man i processioner med viftande grenar och bär den heliga Arken,Thoran, med sig. Allt för att minnas hur israelerna en gång vandrade genom öknen och bodde i lövhyddor under fyrtio år.
"Lövhyddan ska vara så byggd att man kan se stjärnorna mellan löven, skriver sr Sophie, Det är en påminnelse både om utsattheten i öknen , liksom om nuets utsatthet.Men anblicken av himmelen är också en föraning om den slutliga frälsningen, då Gud själv skall breda ut sin "sukka" över Jerusalem och över alla folk."
Fascinerad oc h gripen lyssnade jag till den gamle rabbinens sång i synagogan. Texterna kände jag igen från Psaltaren. Och jag tänkte hur profetiskt det var när förre påven Johannes Paulus II gav judarna benämningen "våra äldsta bröder". Vilket underbart arv de har gett oss i Gamla Testamentet.
Alla som vill lära sig mer om mötet mllan judendom och kristendom rekommenderar jag att läs sr Sophies bok "Om jag glömmer dig Jerusalem",Artos förlag.
Sabina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Du skriver: ” judarna benämningen "våra äldsta bröder". Vilket underbart arv de har gett oss i Gamla Testamentet.
Alla som vill lära sig mer om mötet mllan judendom och kristendom r”
[Att skilja åt,] Visste du om att den historiska personen som det står skrivet om i originalversionen som blev redigerat till ”Matteuseusevangeliet” [not 1] hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua och var den profeterade Mashiakh [”Messias”]. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”. Han och hans efterföljare praktiserade direktiven i Torah och för att följa honom måste man praktisera Torah. [not 2]
Han och hans efterföljare Netzarim accepterade inte ”NT” eftersom den strider emot Torah [not 1].
Faktum är att boken heter inte ”Gamla Testamentet”. Den heter Tan’’kh. Den är inte gamla och direktiven i Torah [”Moseböckerna”] gäller fortfarande för hela mänskligheten både enligt Ribi Yehoshua och enligt Tan’’kh.
Kristendomen och judendomen möttes aldrig. De var alltid i strid eftersom kristendomen kom med ett budskap som strider emot Torah [not 1].
Att följa Messias undervisning – leder en in i att observera direktiven i ”Moseböckerna” – och leder en i en levande och riktig relation med Fadern, vilket är väldigt meningsfullt!!!
Noter:
1: Påstående bevisat på denna länk: Länk
2: Påståenden bevisade på Netzarims hemsida –Länk
Vänligen,
Anders Branderud
Skicka en kommentar