tisdag 3 februari 2009

St Ansgars spår i gräset

In deorum cultibus
et errorum fluctibus
agitata Sueciae
Mundi stans in ultimo
Patri datur optimo
illustranda gracia

Så beskriver biskop Nikolaus det hedniska Sverige vid st Ansgars första missionsresa till Norden. Kom han till Birka ? Och var ligger det Birka där den första kristna församlingen i vårt land grundades? Jag minns så väl den hisnande känsla jag fick på båten från Stockholm till Birka, när öns gröna stränder tycktes lyfta ur havets vågor. Och när jag steg i land var det som att se hans fotspår i gräset och bara följa dem tills jag stod framför det mäktiga minneskorset.
Men forskningen talar sitt kyliga språk och menar att Ansgars Birka inte alls var den gröna ön i Stockholms skärgård. Nej, 800-talets Birka skulle ha legat i Vreta socken, inte så långt från Linköping som senare blev biskopssäte. Uppgifterna hämtar jag i Tryggve Lundéns bok om Sveriges kristnande,(Artos 1983)
Det är alltså den helige Ansgar vi firar i dag, munken från benediktinklostret Corvey, som skickades till det hedniska Norden för att missionera.
Det finns en historia från hans barndom som jag tycker om. Ansgar var en begåvad och busig pojke, som lärarna i klosterskolan hade svårigheter att hålla reda på. Han var moderlös och hade därför skickats till ett klosterinternat. Han var inte mer än sex år och saknade sin mamma. En natt drömde han att han mötte Jungfru Maria. Bakom henne skymtade han sin älskade mamma. Han ville springa till henne men Maria sa: "Om du blir en sn'äll och lydig pojke,ska du få träffa din mor." Naturligtvis förtäljer legenden, att Ansgar plötsligt förändrades!
Det liknar en historia som berättas om den helige Maximilian Kolbe. Han var liksom de flesta begåvade pojkar så livlig och busig att hans mamma uppgivet suckade: "Vad ska det bli av dig"!?Då sprang han mycket upprörd och sårad till kyrkan för att söka tröst hos Jungfru Maria. Hon gav honom då ett speciellt budskap som lugnade hans själ och påverkade hela hans liv. Efter den händelsen blev han plötsligt mycket snäll och lugn, gömde sig gärna bakom byrån för att be till Maria. Så har Kolbes mamma berättat efter hans död i koncentrationslägret.

Vid frukosten läste jag Evangeliska östasienmissionens tidning. Det handlar om mission i vår tid bland Kinas och Japans miljarder. Som små solblänk beskrivs där mötet mellan kinesiska och japanska kristna och de svenska missionärerna. Särskilt i Hennanprovinsen i Kina är den kristna tron utbredd. Men där är också förföljelsen stark mot de kristna, som inte accepterar att gå in under regeringens marxistiska politik. Alla katolska biskopar i Hennan sitter för närvarande i fängelse och varje katolsk eller protestantisk präst som hör till den underjordiska kristna kyrkan lever under ständigt hot om arrestering.Det är fortfarande en martyrkyrka.
Den protestantiska missionen i Japanbörjade för 150 år sedan, berättar Kerstin och Bo Dellning i ett brev till tidningen. Jag tänker då på den helige Fancisco Xavier, som redan på 1500-talet steg i land i Japan vid Kagoshima och lyckades få tillåtelse av ortens "daymion" att predika Kristus på dessa fjärran öar.Också Sankt Maximilian Kolbe missionerade i Japan och grundade ett kloster i Nagasaki före andra världskriget!

Här hemma är marken frusen men dagens ljus bär med sig löftet om den vår som osynligt är på väg i karga träd och frostiga gräsmattor.

Kom snart kära vår !
Sabina

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Ingrid! Tack för denna betraktelse över dagens helgon som nu även ger färg till min tisdag som annars mest präglas av ekonomi och kålpudding.