Orléans och Rouen

 Detta är Ingela. I dag är hon i Frankrike. Antingen i Orléans eller i Rouen. Hon är där för att hylla Jeanne d'Arc. Det är nämligen den dag denna hjältinna,martyr och Frankrikes nationalhelgon firas över hela världen.Men naturligtvis allramest i Frankkrike.

Ingela är skådespelerska, och har de senaste tio åren följt en mystisk kallelse som hon fick utanför Colosseum i Rom framfört en dramamusikalisk föreställning om Jeanne d'Arc-

Vår kontakt har varit ungefär lika länge och började med att hon lånade min bok om Jeanne,"Befrielsen är nära", som kom ut i slutet på 70- talet på Verbum.

På basis av den skapade hon detta drama, som sedan har gått ut över världen.

Jag tänker på henne i dag.

För bara en månad sen var hon i Jönköping och trollband en sal fylld i Smålandsrummet med sitt spel.

Jag har sett det många gånger: i Stockholm, Jönköping, Vukovar,Zagreb - och är alltid lika hänförd.

Vi reste tillsammans till Kroatien. vi blev båda hederskroater. Efter kriget med Serbien kom Ingela med budskapet om fred, som hon menar att Jeanne har att ge.

 I Helgonkalendern skildras hon på följande sätt:

"Hennes liv hör till historiens otroligaste episoder.Den enkla bondflickan hade aldrig fått någon utbildning och kunde varken skriva eller läsa.Omkring år 1425 började hon höra himmelska röster, som uppmanade henne till jungfrulighet och slutligen till att rädda fosterlandet.-- bondflickan blev en franska härens överbefälhavare- till och med generalerna beundrade hennes skicklighet med vapen och hennes strategiska geni. Vid Patay krossade hon engelska armén och öppnade vägen till Reims. Där blev kronprinsen krönt till kung.

Hennes martyrium började med att hon sattes i en järnbur och  förde henne genom landet under spott och spe. Hon såldes till engelsmännen och dömdes till döden av några korrumperade biskopar vid en orättfärdig process.

Som heretiker blev hon bränd i Rouen 1431.Några få år efter sin död blev hon till fullo helt rehabiliterad.. 1920 blev hon inskriven i de heliga martyrernas skara"

p. Adalbert Engelhart.

Jag skickar blommor till alla statyer av Jeanne, en i varje stad. Den vackraste står i guld utanför Louvren.

Säkert är Ingela där med en stor bukett!

Sabina

Kvällstankar

 Jag har missat en del intressanta helgon dessa dagar när jag försökt mig på en ny stil
 Hör bara: 
Vem skyddar mej när jag seglar ut i cyberrymden? Det måste vara en mäktig man. Hans namn är  Isidorus av Sevilla.
Denne Isidorus levde  560-636 och blev abbot vid 30 års ålder.Året därpå blev han biskop av Sevilla. Han var energisk och omorganiserade mycket i stiftet men främst var han intresserad av  lärdom och utbildning. Han grundade skolor och bibliotek. Hans klosterbibliotek var den tidens största, han skrev Spaniens äldsta historia, helgonförklarades 1598 och blev kyrkolärare 1722.
 Undra på att han  räknas som skyddshelgon för Internet.
Han firades den 4 april, vilket gick mig förbi.

Nu begriper jag emellertid varför Bengt Malmgren alltid säger att man ska be till den helige Isidor innan man öppnar datorn.
Om jag hade gjort det kanske jag sluppit mycket besvär.
Bengt Malmgen är en baddare på internet. Han har bloggen KATOLSKT FÖNSTER, som är full av intressanta nyheter som han plockar upp från Vatikanradion, från EWTN och andra sajter.

Ett annat helgon som känns aktuellt i dessa dagar då den ene påven efter den andra yrkar på att vi måste ut och evangelisera i Eurpa, är Sankt Augustinus av Canterbury.
Han kallas Englands apostel och skickades till England med 40 män för att kristna landet. Han landsteg i Kent 597 och det dröjde inte länge förrän han mötte kung Ethelbert, som var gift med en kristen kvinna.
Sen gick det som det gick - Kungen först, sen hovet och så landet.
Nåja, så fort gick det naturligtvis inte. Men när en nyc kelperson låter döpa sig brukar det ha effekter.
 Som när Sven i Husaby kristnades för tusen år sedan, så blev Västergötland och Småland ganska fort kristna.

Nu hör vi till en postkristen generation. Därför manas vi till evangelisation - vi ska vara missionärer i vårt eget land 

Den 6 juni har lanserats som Sverigebönens dag.
Då ska grupper av människor i olika städer be för Sverige.
Bra tanke

Och med denna tanke slutar jag mitt pladder i kväll, eftersom solen gått ned.

Sabina
PS Jag har fortfarande ett brev att skriva, så jag stänger inte datorn.DS

I kvällssol

Efter middagen ställer jag allt på en bricka: glasen med sticklingar som fått rötter, krukor som ska fyllas med jord. På verandan som är fylld av bländande varm kvällssol står redan en annan bricka med petunior, som vi köpte i Gränna.

Nedanför verandan står de stora lerkrukorna som ska pryda våra trappor hela sommaren, en påse med ny jord och tunnan halvfull med vatten.

Allt det där hörde till den första sommardagen. Jag var ung och snabb, ingenting kostade någon ansträngning. Men det var för trettio, fyrtio år sen.
Nu går det långsamt. Jag är glad att det ändå finns kvar en beslutsamhet hos mej.Inte bara minne utan också handling.

Middagen var full av roliga historier. G berättade om den herostratiskt ryktbare Daniel på Ö.n. Jag frågade efter systerns dikter. G sade, att de var alltid 22 verser långa. En gång skrev jag en novell om henne.

G Berättade också om sin farfar som var på hemväg med en kärra full av sill. Han körde förbi en stuga , där det satt en gumma som vinkade åt honom att stanna: Kör inte genom skogen, varnade hon. Det är farligt." Han svarade att han ville komma före gryningen. Hon insisterade men han körde. Knappt hade han kommit in i skogen förrän ett oväder brakade loss och träd föll över vägen. Han måste vända och hästen galopperade förskräckt tillbaka.
"Hon var förutseende," sa Gs farfar.

Då mindes jag att min farfar en gång beskrivit barndomshemmets fattigdom på följande sätt:" Vi åt sill och potatis ena dagen och potatis och sill andra dagen."

Nej, nu måste jag gå ut och plantera blomster.
Sabina

Sommarens övrraskninar

Hur jag har längtat efter den varma vinden. Nu var den där. Och ännu en överraskning! Den första rosa äppelblomman på trädet utanför fönstret. Vårt vinteräppelträd, som gav oss så många burkar äpplemos i höstas.
 Gunnar och jag satt där kväll efter kväll i oktober.Vi skalade, hackade och kokade.  Fyllde burk efter burk.
I går tror jag vi tog fram den sista.
Och nu börjar trädet blomma!

På väg till skrivstugan satte jag mig på bänken. mild vind, sol i ansiktet. Jag tänker på den indiske diktarens ord:

Tag vara på den dag som randas!
Ty den är liv, ja livets egna liv
I dess korta flöde
ligger din tillvaros hela verklighet och sanna mening..."
(Khalidasa)

Jag kanske inte riktigt håller med raderna om tillvarons hela verklighet och sanna mening.

Den finns för mig någonannanstans...

Men när jag såg den skära lilla blomman på den yttersta grenen sjöng en sång inom mig:

Av äppelblom jag binder en krans ..

En sång som Nelson Eddy med smältande tenor sjöng för Jeannette Mc Donald i en film som jag såg vid 14 års ålder.
Det var vinter. När jag kom hem dansade jag på skaren vid Nyköpingsån- Och jag sjöng högt (och säkert inte helt rent) den underbara sången som fastnat i mitt romantiska hjärta:

Av äppelblom jag binder en krans 
och lägger vid min älsklings fötter...

Sabina

PS Önskar jag hade haft en bild av äppelblommor. Önskar mig fortfarande en kamera för instagrambilder att smycka min personliga blogg och Twitter medDS

Drömmar

Jag drömmer om en trädgård med en mängd tulpaner. Som jag bara kunde plocka och sätta i vas.
Men det kommer aldrig mer än en och annan överraskning som Jakobs slängt ut vid höstens besök.
Däremot går jag nu på vägen och har en sax i fickan för att klippa av några vilda körsbärskvistar .De är också vackra i vas

Är fullkomligt bergtagen av "Nattåg till Lissabon." Läser portugisiskan med alla mjuka diftonger och drömmer mig bort i de gamla dammiga husen i staden, som Gregorius besöker ,medan han letar efter kontakter till läkaren Prado,vars bok han fick tag på. Boken snärjde honom liksom skildringen av hans märkliga resa till Lissabon nu snärjer mig.

Det betyder att jag bär med mig boken överallt och så fort jag får en ledig stund, medan maten puttrar i ugnen slår upp den och läser.
Familjen blir irriterad. Så fort dörren knarrar skyndar jag mig att gömma boken....

Har letat efter nästa helgonhistoria, som jag ska skriva  Det blir paret Thomas More och Jane Colt.
Jag minns filmen om Thomas More och hans ståndaktighet att stå fast vid Kyrkans regel..Han vägrade erkänna Henrik VIII:s skilsmässa och blev satt i Towern. Trots att de var goda vänner. Men båda ståndaktiga på var sitt sätt.Han blev halshuggen 6 juli 1535.
Visst är han värd helgonglorian. Men hon ? Om henne vet jag ingenting..

Sabina

Festernas fest

Ser du forsythian? Den har skakat ner sina gula blomster på marken. De ligger där utsprida som stjärnor. Jag näns inte trampa på dem. De hör hemma nån annanstans. De bär på förseglade hemligheter och himmelsblå förgätmigej står som väktare kring dem i trädgården.

Vaknade återigen av gryningsljuset. Trodde klockan var halvåtta, skyndade mig upp, öppnade fönstret,- tittade på klockan igen. Wow! Hon var bara halvfem.

Drömde starkt under två timmar.

Läste Syraks bok igen. Om vännen som är en skatt. Det var kapitel 6 vers 17. vackert budskap till en kär vän.
Och jag har många vänner. Ser dem framför mig, skriver till dem, ringer ibland, Tänker på Tant Hanna som varje måndag ringde till Judit på Kyrkängen. Det var en regel. Så höll hon liv i vänskapen, fast stugorna inte låg så långt från varandra. Men när julafton kom möttes de på Kyrkängen!

Om en vecka ska vi fira Johannes. Han fyller år i Bangladesh och har bjudit femti fattiga familjer på en måltid i Brödernas Ashram. Vilken härlig idé. Men hur ska de rymmas? Föräldrar, barn, kusiner, släktingar. alla mycket hungriga.
Och vad ska han bjuda på ? Jag måste skriva och fråga. Det blir väl rikligt med ris och daldal.
Kommer ihåg när vi satt på gräset och åt ris med daldal från några stora blad. Det var gott och roligt.

Här i Ölmstad ska vi fira hans dag med att ställa ut och sälja väskor och dukar och kort från Mymensingh, allt vad de fattiga har tillverkat. Så blir det lite extra pengar för Föreningen Byskolorna i Mymensingh den dagen, 1 juni

Anledningen att vi kan göra det är att Krysset, vår fina lanthandel i Ölmstad, har gett oss en plats på Ölmstad-dagen. 

Kom och se!!

Sabina

En vanlig dag

Rullgardinen släpper redan från fyratiden genom morgonljuset. Anar att det blir sol och får lust att stiga upp.

Syraks bok har kloka råd:
"Vackra ord ger många vänner.
Stå på god fot med många men var förtrolig med en av tusen.
Vill du ha en vän, pröva honom först och ge honom inte ditt förtroende först"

En gång fick jag en hälsning med vers 6 i Jesu Syraks bok av en vän, som förvånade och rörde mig. Där stor att en vän är som en skatt, en dyrbar skatt...

Jag bär med mig orden i dagen.

M är bortrest så jag står för lunchen. Det blir rester men gott. Vad är det G  brukar säga: När mamma lagar mat blir det rester.
När Mi lagar mat blir det fester.

Men vi är alla överens om att det är bra att kunna återanvända mat, fastän vi inte har vår mikrougn längre. Det betyder att man måste tänka i förväg.

Medan jag stökade i köket kände jag plötsligt att det var bakdags. Vips satte jag igång. Tog fram ett nytt recept, fick hjälp av G att knåda- mina händer har blivit svaga- och satte den till jäsning under lunchen.

I kväll smakar vi resultatet som efterrätt med kaffe. 

Medan degen jäste fortsatte jag läsningen av en bok som Siv rekommenderat.
En underlig och fascinerande bok.
I JP varnade en bibliotekarie för att rekommendera sina vänner böcker. Det kan bli helt fel. För man utgår ju från sig själv och tänker sig inte in i vad som skulle passa den andra.

Denna bok kom till så att jag frågade min vän om hon läst någon bok av Maigret. Det hade blivit min nattfösare och jag var helt tagen av dess parisiska atmosfär. Siv har jobbat många år i Paris, varför jag undrade om hon också läst Maigret.
Naturligtvis hade hon det.
Men nu, skrev hon läser jag en bok för tredje gången som jag verkligen rekommenderar: Nattåg till Lissabon avP Mercier.

Jag ringde biblioteket. Nu har jag haft den i tre dagar och den har följt mig från rum till rum. Ja i går satt jag på långbänken utanför huset i den varma kvällssolen och läste den tills ögonen rann
Med andra ord: Siv träffade rätt när hon rekommenderade denna märkvärdiga bok till mig.

Jag får fortsätta att berätta om den, för nu ska jag gå in och laga middagen.

PS Detta är mitt försök att vara mera personlig, eftersom min blogg intresserar så få. Jag blev chockad när jag läste att Kristian Gidlund har en miljon läsare på sin blogg) 1.000.000.000.000.000.000) Men det beror kanske på att han skriver om den död han väntar på. Han har cancer och har fått en definitiv dödsdom. Han hoppas på ett mirakel och det gör nog läsarna av hans blogg också. Dessutom är alla så fascinerade av döden. Mer än av livet.
Varför? Döden kommer ju förr eller senare. Det är inte något man kan råda över. Bara vår Herre vet tiden och stunden...DS

Jönköping - fridens stad?

Har Jönköping blivit våldets stad? Är det inte längre Frälsningsarmén soldater som anger tonen på gatorna som förr? Man trodde det inte var sant  när löpsedlarna  skrev om ”Kravaller i Jönköping”.

Men rapporten var sann. Poliser, batonger, rök och brända bilar. Maskerade ungdomar, svenska flaggor i fel sammanhang. Inte för att jag gillar röda fanor men på 1 maj går det an.

De hör till för vi är ju en demokrati och socialdemokraterna har haft mycket att kämpa för.

Men när jag läste sången Charta 77: ”Fascisterna marscherar igen. Gamla tider kan komma igen, min vän. När de svaga likvideras. Du måste öppna ögonen och se. Glöm aldrig vad som hände i Tyskland 33. o.s.v.” tänkte jag att nu är det dags att lära sig icke-våld. Att lyssna till historien om Gandhi och Martin Luther King.

De vågade pröva en vision som kom från djupet av hjärtat. De vågade stå för den enskilda människans oersättliga värde. De vägrade att slåss därför att de visste att ont föder ont, våld leder till våld.

Det var i Sydafrika Gandhi testade icke-våld vid en jättedemonstration av indier som protesterade mot orättfärdiga lagar. General Smuts skickade ett kavalleri med hästar mot den obeväpnade skaran. Alla la sig platt mot marken. Ingen blev skadad. Lagen togs bort.

Vi vet nu genom historien att Indien blev fritt från Imperiet genom en rad fredliga icke-våldsdemonstrationer och fasta.

Att det lyckades berodde dels på att Gandhi var en profet som levde vad han lärde och att det fanns en öppenhet för offer och lidande i den indiska religionen.

Detsamma karakteriserade Martin Luther Kings mäktiga appeller för de svartas rättigheter i Amerika. Han hade visionen. Han hade modet och han bars av de svartas djupa religiositet och offervilja som möjliggjorde den stora bussbojkotten i Alabama och många andra icke-våldsdemonstrationer, innan Amerikas svarta blev likvärdiga medborgare

Var har vi en profet som kan tala till vårt folk om rättvisa och fred så att vi vaknar upp och

upptäcker de orättvisor  som ännu finns i vårt land? Kanske ser vi inte tillräckligt tydligt tidens tecken. Kanske har de unga inte riktigt fattat vad hakkorset står för att ” det som hände då kan hända i år… Du vaknade upp för sent, min vän. Över natten har dom tagit makten igen..”

Och jag minns 1 oktober 1938 när radion meddelade om tyska truppers  inmarsch i Sudetområdet. Man fattade inte riktigt då vad det skulle leda till men det gav en kuslig föraning. Jag  minns 1948 då en ung tjeckisk flicka grät mot  min axel. Hennes land var förlorat ”över en natt”.

Fanns några bra talare på 1 maj i Jönköping? Är det dags att nästa första maj se ett samlat allkristet demonstrationståg med appeller för Familj och barn, för oföddas rätt till liv, för de äldres rätt till värdig vård och nysvenskarnas rätt till goda möten med vanliga svenskar.

Och skulle vi bli attackerade  borde vi komma ihåg, att ”om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra mot honom”

Jag vill se Jönköping som  fredens stad den  första maj.

Sabina