Vinterorgel av Erik Axel Karlfeldt

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknande trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö , allt kött

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Med de första stroferna av denna mäktiga dikt hälsar jag vintern välkommen. Ja, det var faktiskt vit på taken och på gräset i morse!
Det är allhelgonakväll och alla helgon har firats alltsedan 300 talet i de kristna kyrkorna. Deras tal är snart oändligt och är så olika att var och en kan välja en favorit, en osynlig vän att samtala med, rådfråga och be om förböner.

För mig är den heliga Birgitta och den helige Franciskus de närmaste vännerna men under åren har jag lärt känna och beundra , ja älska en rad andra som Lilla Therese av Jesusbarnet, Elisabeth av Treenigheten, Edith Stein ,Maximilian Kolbe och många fler. De finns i min närhet när jag behöver dem, deras liv utmanar och inspirerar. Om Franciskus kvinnliga vän, den modiga Sankta Clara ska jag berätta mera utförligt när jag lyckats få fram en bild av henne.

Välsignad Alla Helgons dag
och kör inte i diket!
Vi tar bussen!
Sabina

Golda Meyer och påven Pius XII

I dag skulle jag vilja skriva om en stor men förtalad påve, Pius XII,1876 -1958


Varför väcker Pius XII:s namn så starka reaktioner! Varför dyker negativa rykten om hans påstådda tystnad under andra världskriget ständigt upp ? Det är något av en "svart legend" som fortfarande förföljer honom, säger chefredaktören Paolo Mieli på Corriere della Sera, Italiens förnämsta dagstidning. En legend som är ohistorisk och full av lögner.
Anledningen till den återuppväckta diskussinen kring denne påve är att processen kring hans eventuella saligförklaring ligger i slutskedet och bara väntar på Benedikt XVI:s signatur. Påven har blivit varnad, man har begärt ett "moratorium" för saligförklaringen och påven har förklarat att han nog kan vänta något.
Däremot firades en högtidlig mässa i Sankt Peterskyrkan den 9 oktober på femtiårsdagen av Pius XII:s död. Efteråt gick påven ned till grottorna under Sankt Peterskyrkan för att be vid Pius XII's grav.
Andra världskriget
Under kriget bombades Rom och man vädjade till Pius XII att lämna staden och sätta sig i säkerhet.Han svarade : "Jag lämnar aldrig Rom även om det betyder att jag skulle dö." Under Roms svåra tid gjode han allt han förmådde att hjälpa människor som förlorat sina hem, som inte hade mat, som behövde hjälp. När nazisterna började jaga Roms judiska invånare öppnade han kyrkor,seminarier och kloster för att gömma de förföljda. Han skickade bud till alla kristna i Italien att ta emot och rädda judar och andra som hotades av deportation. På det sättet räddades mer än tiotusen judar i Rom och i övriga Italien från döden.
Efter kriget förklarade Jerusalems överrabbin Isaac Herzog att ingen hade gjort så mycket för hans arma folk i deras tragiska situation än påven Pius XII och vid hans död 1958 talade Israels premiärminister Golda Meir med värme om den avlidne påvens stora insatser för judarna under andra världskriget.
Tystnaden
Varför anklagades då Pius XII för tystnad? Varför talade han inte ut och fördömde nazisternas ideologi? Detta hade han redan gjort som nuntie i Berlin på 1930-talet. Han gjorde det uttryckligare i encyklikan Mit brennender Sorge, som kom vid andra världskrigets utbrott. Men han aktade sig för att höja rösten mot det mäktiga Tyskland, därför att han visste att Hitlers vrede troligen då skulle drabba både judar och kristna än värre.Detta bekräftades av Robert Kempner,en tyskjudisk åklagare vid Nürnbergrättegången:"Varje yttrande av propaganda mot Hitler från den katolska kyrkan skulle bara ha varit rena rama självmordet och ökat förföljelsen av judar och präster."sade han.
Kalla kriget
Så lät det de första tjugo åren efter krigets slut 1945. Ännu levde de som varit gömda, de som räddats. Böcker skrevs, artiklar och minnen spreds om den gode påven och hans barmhärtighet som i all tysthet räddade så många. Han talade aldrig om det, inte heller om de heroiska insatser han gjorde de turbulenta åren i Italien efter kriget.
Vad hände sedan som gjorde att bilden av påven vändes i raka motsatsen? Chefredaktör Paolo Mieli försöker reda ut orsakerna till den "svarta legenden" i l'Osservatore Romano,15 oktober 08. Han tror att attackerna kom från Sovjet. Pius XII var antikommunist. Det hade han varit sen sin ungdom, inte uttalat men övertygad. Dessutom var de flesta vittnena döda. En ny generation dök upp. Från Tyskland kom kanske den svåraste attacken i Hochhuts skådespel och en av många negativa böcker som framställde påven som Hitlers supporter. Helt lögnaktiga- men som bekant har lögnen attraktion, den falska bilden av en påve, som kunnat göra något men aldrig gjorde det, spreds och fastnade.
De som kritiserade mest,fastslår chefredaktör Mieli,var de som aldrig hade gjort något .Deras dåliga samveten drev fram lögnerna.
Påven som aldrig lämnade Rom kommer att bli fullkomligt återupprättad när alla historiska fakta om hans tjugo år långa pontifikat blir publicerade. En dag blir också han en av flera helgonförklarade påvar. Vid minnesmässan den 9 oktober citerade påven Benedikt Petrus brev, där han skriver:"Den som härdar ut i oförtjänta lidanden, därför att han har Gud för ögonen,han gör något stort."

Hälsningar i den första vinternatten med snöflingor i luften
Sabina

När löven faller

Det blev en chock när jag en morgon fick se vår fläder helt avlövad. Plötsligt mindes jag hur det var första gången jag mötte mina studentkamrater efter många år. Jag kände inte igen dem! Vilka var dessa rynkiga fårade mänskor som log och omfamnade mej? Mina klasskamrater? Omöjligt. De var som avlövade träd, berövade sin skyddande vackra klädnad av ungdom.
I dag fick jag andra associationer när jag vandrade genom en helt avklädd värld. Ett bibelord dök upp .Det är Jesus som varnar när han säger: Allt som var gömt skall bli uppenbarat och allt ni har sagt i hemlighet ska ropas ut från taken.
Jag såg plötsligt stigen som varit dold av täta lövträd. Jag såg platsen där skogskällan varit gömd.Allt var avslöjat och löven trängdes på marken där jag gick. Men samtidigt skrämdes jag av att det man sagt i hemlighet ska ropas ut ... Bäst att göra som kung David skriver i en av psaltarpsalmerna: Sätt o Herre en vakt (ett lås )för min mun.."Ps 141

Tittade upp genom den avskalade naturen och önskade få se en älg däruppe, som min granne berättade att hon en morgon hade sett. Men ingen älg och inte låg där något rådjur på mossan under granarna. Ändå kände jag mig iakttagen. Jag vet att ögon spanar och följer min väg. Det kan vara en liten rödsvansad räv eller ekorren som hoppar från gren till gren. Skogen är fylld av varelser och alla ser de vaksamt på den där människan som klampar fram i deras värld utan att se någonting.
Nej. jag ser inte men känner - jag är en del av skapelsen och därför finns i mig dessa aningar om osynliga blickar som följer mina steg vart jag än går!

HÖSTLIGA HÄLSNNGAR
SABINA

Miraklet i Konstantinopel

De ortodoxa kyrkorna firar den 1 eller den 28 oktober ”Den heliga Gudsmoderns och Den alltid rena Jungfruns beskydd”. Denna fest är särskilt högtidlig i de slaviska kyrkorna och. firas enligt en legend som berättas om aposteln Andreas,” Guds dåre”
Aposteln firade en vigiliegudstjänst i en kyrka i Konstantinopel Vid fyratiden på natten när han var försänkt i djup bön lyfte han blicken mot himlen och fick se den heliga Gudsmodern sväva över församlingen och täcka de troende med sin slöja(mamphorion). Andreas blev övertygad om sin syn, då också hans vän Euphorion hade fått nåden att se och meditera över synen. Den helige Andreas skyndade därför till Sanktuariet, öppnade skrinet, som innehöll en relik av Himladrottningens dyrbara slöja. Han lyfte upp den inför församlingen .

Slöjan var så stor att den räckte över hela församlingen men förblev hängande i luften av någon mystisk kraft. Gudsmodern lyftes sedan mot himlen, omgiven av ett starkt ljus och försvann. Hon lämnade kvar sin slöja åt de kristna som en garanti på sitt välvilliga beskydd. Detta beskydd har Guds Moder visat många gånger för den kejserliga staden och lika mycket för den heliga Kyrkan.

Kylan har kommit och Allhelgona närmar sig
Vindburna hälsningar med denna vackra legend från kristenhetens första tid
Sabina

Legend och historia

I dag den 27 oktober har Sabina namnsdag. För många år sedan blev jag en Sabina. En slump gjorde att min första artikel i dåvarande Tidningen Upsala undertecknades av Sabina, ett namn fångat i vinden denna höstdag.

Men var kom namnet ifrån ? Historieböcker beskrev en tidig romersk legend om "sabinskornas bortrövande".En vacker historia hur kvinnorna trots att de blivit kidnappade lyckades mäkla fred och skapa försoning mellan romare och sabinare.

När jag många år senare kom till Rom upptäckte jag en kyrka med namnet Sankta Sabina. Men vem den heliga Sabina skulle ha varit fick jag aldrig reda på.

Själv tog jag mig namnet Sabina som tidningssignatur. I dag har jag bestämt att undertecna mina bloggar med detta trevliga namn.



På morgonens stavvandring blev jag omsprungen av ett energiskt par som joggande sprang om mig snabbt som löv i blåst på vägen. Vi växlade glada hej och de försvann neråt Väderbergsvägen.



När jag nådde krönet av min lilla väg och såg ut över V ättern och fjärran Västergötland såg jag biltrafiken på E 4 an som en rad små vita myror ilande efter varandra mot okända mål.



Dagens helgon är en fantastisk historia berättad av P. Adalbert Engelhart OSB i boken HELGONKALENDER, Catholicas förlag

I korthet handlar den om Frumentius, Etiopiens apostel.

År 316 hamnade den unge Frumentius med sin kusin som fångar vid Etiopiens hov Pojkarna var begåvade och fick snart förtroendeposter under den etiopiske kungen. Frumentius hade bland de många greker och romare som besökte landet funnit flera kristna och låtit bygga kyrkor åt dem.Han bad också präster att stanna kvar i landet och så bildades de första kristna församlingarna i Etiopien.

När Frumentius beslutat sig för att äntligen återvända till sin hembygd for han först till Alexandria för att besöka Patriarken Athanasius för att be honom om en biskop för Etiopien. Men Athanasius som hört talas om Frumentius fromhet och allt han gjort för de kristna i Etiopien utnämnde honom till den förste biskopen. Så blev det ingen hemresa för Frumentius.Han återvände till huvudstaden Axum och sedan också den unge kungen blivit kristen blev Etiopien det första kristna landet i Afrika.



Det låter som en saga men är verkligen sant - en berättelse som visar hur det som synes vara en katastrof till slut kan bli något gott.



Fick från sr Prabha i Mangalore bilder av årets julkort tillverkade på ett lepracenter i Indien. Det var väldigt vackra och jag bställde genast 100 batikkort med olika motiv. När jag lärt mig hur man överför bilder till bloggen ska jag publicera dem.



Mycket arbete i dag.

Tills dess

Frid och fröjd

önskar

Sabina

Om en trofast japanska

En strålande höstdag hälsas jag av den uppgående solen bortom Ingeryds backar
Jag tar bussen ,stiger av vid Rådhusparken, sneddar genom den och ser upp på Rådhuset där jag stod en iskall nyårsnatt och hyllade Jönköpings sjuhundra år med en dikt. Kastar en blick på skulpturen Harpolekaren och tänker: Vilken vacker staty, vilket liv i gestalterna..

I kyrkan är vi inte så många ( men på Torget är det kökafullt)
Åh, de skulle bara veta, hur ljuvligt det är att gå till Herrens hus( Ps 122)

Och vi ber rosenkransen...
Det är då jag kommer att tänka på den lilla japanskan vars livsberättelse jag läste häromdagen.

Här är den:

Rosenkransen i buddhisttemplet

Vid Träbron utanför Tokyo i Japan i några gamla övergivna soldatkaserner bor sedan många år tusentals gamla hemlösa människor. En kväll ringde telefonen, berättar f. Albert Pfleger, och det var en kvinna som var döende och önskade få träffa en katolsk präst.
Detta var hennes historia:

Hon hade gått i katolsk skola. Under tre år hade hon fått undervisning och sjutton år gammal blev hon kristen.
”Jag fick heligt vatten och Guds Bröd, sa hon

Sedan giftes hon bort av sin familj med en buddhistpastor, en bonzo, som förestod ett tempel långt uppe i bergen. Hon fick hjälpa till i templet, tända rökelse vid begravningar och bränna de döda. Maken hade gärna tillåtit henne att gå i kyrkan men det fanns ingen kyrka i närheten.
Hon fick åtta barn. Vid sjutti års ålder dog mannen. Också alla barnen dog, fem söner dog i kriget. När en ny bonzo kom till templet måste hon lämna det.

Prästen frågade: Under alla dessa år tänkte ni någon gång på Gud?

Kvinnan såg förvånad på honom: Sakta drog hon fram handen ur täcket och lyfte upp en rosenkrans:
”Varje dag bad jag denna Marias krans, ibland flera gånger under dagen, alltid under mitt arbete. Och jag bad att jag skulle få träffa en präst som kunde ge mig Guds Bröd."
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Och i morgon är det söndag!
Frid och allt gott från bloggaren
Ingrid

Minnet av Aynur den 24 oktober

Det var en oktoberkväll 1991 som jag såg Aynur Ceylan första gången. Det regnade och mörkret hade fallit. Det var den 24 oktober, mänskliga rättigheters dag i Gränna. Några facklor hade tänts och många Grännabor hade samlats på torget.
Sedan några år hade befolkningen vid den lilla staden vid Vättern utökats med några hundra flyktingar. De bodde för sig själva i en klunga trevliga flyktingbostäder nära sjön. Men de var närvarande i staden - främlingar med annorlunda utseende ovh främmande språk.De hade öppnat dörrar mot den vida världen. Nöd, lidande och förtryck hade blivit förkroppsligade i dessa människor.Därför fylldes torget av många som blivit medvetna och som ville värna om mänskliga rättigheter.
Då stod flickan där. Fackelskenet lyste upp hennes vackra ansikte och rösten var klar när hon lidelsefullt läste upp sin vädjan, ja sin utmaning till oss på torget.

Du är rädd
Mig vet du inget om
Det var inte du
utan jag
som kom till ditt land
Men inte betyder det väl
att du skall krossa mig
Inte heller att jag skall förändra dig.

Men tänk
om vi lärde oss
att ge och ta emot
Att våga gå fram
md kärlek och stort mod

Visst skulle världen
ha sett annorlunda ut
Visst skulle vänskap och solidaritet
i ditt förstånd inte ha dött ut
Inte skulle människovärden trampas ner
Och visst, Svensson, broder min
ljusare hade vi sett framtiden
som egentligen är min och Din



FN-dagen. Då tänker man på Dag Hammarsköld Och jag citerar från Vägmärken, boken som publicerades efter hans död och som överraskade en hel värld. Den kände FN generalen bar inom sig en mystikers själ. ..

"Ske din vilje"- Att låta det inre ha försteg framför det yttre, själen framför världen - vart det än för. Och att därvid icke låta ett inre värde bli masken för ett yttre - utan att göra sig blind för det värde ett inre kan ge det yttre.(1952)

Frid och allt gott för denna dag!
Ingrid

Morgonstjärnor

"När natten ännu vilar över jorden
och mörker genomtränger kropp och själ
vill jag stå upp och tillbe dig i tystnad
och tacksam se hur ljuset återvänder"

Dessa rader av en psalm skriven av Margareta Melin,brukar jag citera tidigt i gryningen
Jag har just lyckats se några morgonstjärnor blinka genom mitt fönster och månens skarpa ljus föll rakt ner i köket när jag gick dit för min första morgondryck.
Sen gick dessa dyrbara morgontimmar och nu är det full dag.

Jag tog extra tid för att läsa vad påven Benedikt sa vid inledningen av Biskopssynoden om Guds Ord, Bibeln. Och det var både vackert och lärorikt."Herre, för evigt står ditt ord fast i himlen",Ps 119:89. En av de många verser ur Ps 119 som påven hänvisade till.

I går hittade jag på nätet Marcus Birros försvar för familjen, en viktig artikel som inte bara borde stå i Expressens nätupplaga utan förtjänade en löpsedelsrubrik: Svensk poet försvarar kärnfamiljen. Men det hade väl inte fått lika många köpare som nyheten om att man kan bli smal på två veckor...
Heder åt Marcus Birro som skriver:"Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."


Nu ska jag gå min lilla "rosenkransvandring" och betrakta skogens hemligheter, medan jag inom mig ber "den ärorika rosenkransen"

Sen är det dags för arbete. med mit nuvarande projekt


Arrivederci - på återseende- kära okända läsare!


Ingrid

Oktober - Rosenkransens månad!

Oj, det är redan den 21 oktober. Men innan oktober är slut ska jag berätta varför den har detta vackra namn.

Så här är det....

Vet du vad ett radband är ? Det kan du hitta en bra beskrivning på hos Gråbrödernas hemsida:www.kyrkan.jonkoping.grabroderna.se. Det är ett sätt att be och hålla ordning på bönerna med små kulor som är uppträdda på ett snöre eller en kedja . Medan man ber mediterar man över olika händelser i Jesu och Marias liv.
Johannes Paulus II, förre påven, kallade det sin favoritbön.
Det är också min!

Redan på 1200-talet bad man rosenkransen.
Men det var i oktober 1571, som rosenkransen kom att betyda väldigt mycket, då de kristna med rosenkransen i handen lyckades hejda en turkisk invasion av Europa.

Ett annat oktoberdatum är den 13 oktober, då Jungfru Maria visade sig för tre små barn i Fatima, Portugal, och presenterade sig själv som "Vår Fru av Roenkransen"
Världskriget pågick och hon sa till barnen: "Be rosenkransen för fred!"

Därför ber miljoner och miljoner människor varje dag för freden i världen.

Nej, nu ska jag inte skriva nån predikan, jag ville bara börja med ett av mina älsklingsämnnen
och följer du min blogg ,riskerar du nog att få höra mera om helgon...

Läs mer i boken BARNEN I FATIMA. Sankt Eriks och Catholicas bokförlag, http://www.catholica.se/.

Hej då och vi ses om ett dygn.
Ingrid i Ölmstad