söndag 21 december 2014

Samtal



Det är jultid. Då närmar sig människan de högre sfärerna.Hon tänker djupt och frågar sig vad meningen med livet är. NÅGON väcker frågorna.
Så var det i dag på Färdtjänsten.
Chauffören tittade på mig och sa sedan: Du har ett snällt ansikte.
Jag tänkte för mig själv att det kanske är i dag när jag just har varit i kyrkan. Men inte har jag alltid ett snällt ansikte. Trots det blir jag glad.
Sen kommer nästa replik medan vi kör in på E4-an: Tror du han kommer snart?
Han förklarar ingenting men jag anar att frågan ställdes ur djupet av hans ångestfyllda hjärta dessa dagar före jul, före Jesu ankomst.

Han frågade alltså: Tror du Han kommer snart?
Det var Herrens sista ankomst mannen tänkte på.
Men jag styrde in på en annan tanke: "Jesus kommer snart. Och vi ska vara som tempel, sa prästen i sin predikan, där Han kan få rum."
Mannen teg, förlorad i sina existentiella tankar,medan han körde in i ett garage för att spola bilfönstret.Han hade ingen spolarvätska.
"Får jag skaffa spolarvätska, hade han frågat och jag sa ja, för jag hade inte bråttom.
Men hans tankar malde.

-Jag vill möta Jesus, utropade han plötsligt.
Vad säger man då?
Mindes en artikel jag läst om tiggarna och svarade:
"En man sa häromdagen att han ser Jesus i tiggaren som han möter"
"Så är det, förklarade jag. Jesus finns i varje människa.Och om man ser Honom i den man möter blir hjärtat öppet och varmt."
HM ,mumlade chauffören och rattade vidare mot Ölmstad.

Han upprepade: "Jag vill möta Jesus".
Märklig önskan. Han kom från Iran, det gamla Persien. Han föräldrar bor i Kanada. Hans dotter går i konfirmationsklass i katolska kyrkan - allt detta berättade han för mig medan han höll fast vid den svindlande tanken om ett möte med Jesus.

Ack om jag hade kunnat tala med honom om det innerliga mötet i Eukaristin, eller om mötet i Bibeln, om jag hade kunnat .
Plötsligt sa han: Vill du be för mig att jag får möta Jesus?
Genast kom bönen om färdtjänstchaufförens önskan inför julen  över min läppar och avslutades med ett korstecken.

Han var nöjd. Jag var nöjd och när han stannade bilen utanför Rosenlund,"det underbara stället i skogen",gav jag honom en jultidning jag hade i min väska. Hade tänkt ge den till Gogo, men hon har nog rest till Paris för att möta sina vänner från Burundi.
Nu fick chauffören från Iran denna vackra jultidning som jag beställt från Världenidag.När vi gick genom trädgården visade jag honom vårt Mariaskåp. "Hon beskyddar oss, sa jag till honom. Jag hoppas han tog med sig tanken om ett hus beskyddat av Maria. Hon som födde Jesus "vid midnatt i bitande köld i Betlehem".

Gud  välsigne Färdtjänsten!

Sabina

lördag 20 december 2014

Berättarkväll



"Och nu är lampan släckt
och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp
från längst försvunna dar

och milda sägner flyga kring
som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfyllt
och varmt är hjärtat då."
Zacharias Topelius

Det var en märkvärdig kväll. I en väldig ugn sprakade en brasa och inte långt från den  stod flera bänkar uppställda på rad.Ute var det kyligt och vi var många som fyllde platserna och skapade värme i detta originella rum.Vi hade kommit för att lyssna till berättelser från fjärran länder. Vi skulle få smaka på annorlunda rätter -allt var upplagt för en resa till sagornas ursprungsland. Assyrien.

Berättelserna har alltid funnits  i den assyriska kulturen- och hon som skulle öppna för oss denna kväll ett landskap fjärran från vår egen moderna digitala värld, Anna Melle, stod som en valkyria i
centrum för våra blickar.
Hon föddes i en liten by i sydöstra Turkiet men fick som ung uppleva flyktens rädsla och faror så som tusentals andra i dag tvingas uppleva i samma trakter.
I sin själ bar hon med sig berättelserna. Ännu när hon var liten hörde hon sin mor och far berätta.
Hon fann ett ord i Bibeln som talade starkt till henne:

"Min son,glöm inte vad jag har lärt dig,bevara mina bud i ditt hjärta.
Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla."
Ordspråksboken 3:3

Nu ville hon bjuda in sina vänner till berättelsernas magi, till den assyriska kulturens skönhet och smak.

Hon gick till Länsmuséet i Jönköping, talade sig varm för spridandet av kultur från andra länder och fick den häpne museichefen att göra något han aldrig tidigare gjort.
Han inbjöd till en berättarafton vid den varma brasan i det avlånga rummet
Skulle någon komma?

Vi var där! Vi kom från kylan och värmdes av brasan, åt oss mätta av pitabröd och läckert kryddade gurkor och kikärtor till porlande  drycker i eleganta glas.

Det flertusenåriga Gilgamesh eposet framfördes i en magisk gestaltning av  sångerskan Ingela från Stockholm, som i praktfull klädsel gav en glimt av den assyriska kulturens forna skönhet.Och så kom höjdpunkten:Boken om" Kikärtan och andra österländska fabler och sägner" presenterades.

Visst älskar man sagor och berättelser om kungar och drottningar, om vallpojkar och prinsessor. Om människors fåfänga drömmar och falska löften.
Det fina med de urgamla berättelserna som Anna hörde som barn var just den sens moral de alla presenterade.

Och medan vi skrattade åt bonden som drömde om rikedomar med en vacker kikärta i sin hand,kände vi  igen oss i våra fåfänga drömmar om framgång och rikedom.

Stilla musik från tre skickliga violinister skapade den mystika stämning som vi förväntat oss denna berättarafton i Jönköpings länsmuseum med Anna Melle och alla hennes sagor från det förlorade landet .

Sabina