Jungfru Marie Besök

I dag den sista maj slår den verkliga våren ut i blom och naturligtvis är det för den unga Jungfruns skull. Hon som "skyndade" över bergen den långa vägen från Nasaret till Ein Kerim för att besöka sin släkting och konstatera att det var sant, det som Ängeln hade sagt: "också din släkting Elisabeth väntar barn nu i sjätte månaden"- Ja, jag tror inte hon tvivlade på Ängelns budskap, men för henne var det ett tydligt tecken att hon skulle behövas vid sin äldre kusins sida, hon som var i "hög ålder".....Bebådelsens ord klingar så verklighetsnära , det är inte svårt att följa med i den skira berättelsen- den är både överjordisk och fylld av rörande mänskliga detaljer av ömhet och omsorg.

"O detta ljus och månens skäsom stilla över jorden står,
när Ängeln med sin mun skall bära
ett bud: "Maria Barnet föda får".

Och månens skära stiger
och fågelsången viger
åt själen sitt mysterium
när Gud i mänskovärlden
genom dig Maria
får ett rum."


Jag hade velat fortsätta och fylla i det tomrum som de gångna veckorna varit fyllda av; bröllop i Italien, Familjekongressen i Jönköping,bröllop i Skåne och mötet med sonen från Bangladesh. Men så fick jag ett manuskript att slutgranska- viktigare än allt annat.
Jag får återkomma när det är gjort.

Sabina

Kristina och Josefina -två drottningar

Vi har haft en katolsk nordisk Familjekongress i Jönköping. Tre dagar med härlig lekfullhet ocgh djup eftertanke. Temat Kärlek och Liv sjöns av pueri Cantores i sambatakt och fick hela Aulan i Högskolan att skaka i samfälld sång. Påven skickade ett eget personligt budskap, patriarken av Venedig höll en timslång föreläsning om Bröllopsmysteriet och tio-barnsmamman, Maria Fongen, direktor för Familjecentret i Oslo gav en skärpt undervisning om Barnens Rättigheter i världen i dag.

Kvällen före kongressen bjöds ett intressant Förprogram, som handlade om två svenska drottningar, den ena välkänd och omskriven, den andra,"Sveriges mest bortglömda drottning".

Det handlade alltså om drottning Kristina och drottning Josefina.

Kristina som var dotter till Gustav II Adolf, bestämde sig ganska tidigt för att inte gifta sig. Enlit professor Marie-Louise Rodén,kan det ha berott på moderns hysteriska läggning och insikten i föräldrarnas äktenskap. Drottning Ulrika Eleonora är ju känd i vår historia för att hon efter kungens död länge förvarade hans hjärta på slottet.

Det fanns inte kvinnlig tronföljd i Sverige på 1600-talet. Ändå skulle Kristina ha efterträtt fadern när hon blivit myndig. Men hon överlämnade riket till sin kusin och abdikerade.

Kristinas far, i historien kallad hjältekonungen ( åtminstone minns jag honom med det namnet) drog ut i krig mot katolikerna i Europa.

Kristina konverterade och blev katolik . Hon lämnade Sverige och bosatte sig i Rom, där hon också dog.

Hennes kista av svart porfyr finns i grottan under Sankt Peterskyrkan. Jag brukar alltid köpa en bukett blågula iris på Campo di Fiori och lägga blommor på den tomma kistan, när jag kommer till Rom. Bredvid hennes grav vilar den älskade påven Johnnes XXIII omgiven av blommor, ljus och bedjande människor!

Förutom dessa basfakta om Drottning Kristinas liv fick vi en insyn i olika forskares uppfattning om den kontroversiella drottningen. Det var spännande och visade att hon inte är utforskad än. Nyligen öppnades ett privatarkiv i Rom med Kristinas kärleksbrev till kardinalen Azzolino - en sensationell nyhet och härligt bete för nya forskningar om Kristina.

Sven Stolpe är en av många om skrivit om Kristina. Hans avhandling väckte sensation och genom sin livliga berättarstil levandegjorde han Kristina för svenska folket på ett för akademiker ovanligt sätt.

Jag minns när jag läst hans bok( baserad på avhandlingen) på väg till Stockholm för att se en stor Kristinautställning på Nationalmuuseum. Jag försjönk helt i 1600-talet- muséet bjöd på tidsenligt musik,salarna var fyllda av porträtt och dokument. Det var en oförgömlig all - upplevelse!

Den glömda drottningen - Josefina - vem var hon ? Gunnel Becker som skrivit en bok om henne och medverkade vid 200-årsjubileet 2007 i Stockholm beskrev livligt hennes märkliga bakgrund:

Fadern hade av Napoleon utnämnt till vicekung av Italien. Familjen bodde i en stor villa i Milano (numera ett museum)och där växte Josephine upp i kunglig miljö som en liten prinsessa.

Men Napoleon föll från kejsartronen och den kungliga familjen flydde från Italien till Josephins morföräldrar i München.Det var här hon mötte sin svenske kronprins! Det informella mötet var som en romantisk målning: Den 15 åriga flickan satt vid pianot. En ung man kom in och lyssnade,fann att hon spelade en känd melodi och började sjunga..Kronprins Oskar ,son till KarlXIV Johan Bernadotte , hade en vacker röst och musiken skulle komma att betyda mycket i den unga kungliga familjen.

Josephine var bara sexton år gammal när hon kom till Sverige. Då hade hon blivit förmäld med kronprins Oskar i en katolsk vigsel- utan hans närvaro - och i Stockholm stod det officiella protestantiska bröllopet. Josephine var katolik och med från Tyskland följde en biktfar,pater Studach, och på slottsvinden inreddes ett litet kapell för Mässfirande och bön.

Säkert kände hon sig ensam här många gånger. Hon fick kontakt med de tyska Sankt Elisabethsystrarna, som fanns i Stockholm, hon lät bygga den första katolska Eugeniakyrkan och hon var känd för sin generositet mot de fattiga i staden många italienska invandrare i Vita Bergen

Tre söner och en dotter fick paret. De två sönerna skulle båda bli kungar, Karl Xv och Oskar II. Sonen Gustav,kallad Sångarprinsen, ( han skrev bl.a. Sjung om studentens dog ung , djupt sörjd och saknad.Prinsessan Eugenie var konstnärlig,tecknade och målade sjöng och spelade. Hon hade kontakt med frireligiösa grupper och var liksom modern djupt from.

Gunnel Becker nämnde också något som måste ha pinat den fromma drottningen: Kronprins Oskars älskarinnor, särskilt den kända sångerskan Emilie Högqvist.

Ja, nog var de olika dessa två drottningar! Den ena, drottning Kristina, som förnekade äktnskapet. Den andra, drottning Josefina, som förverkligade ett sant och gott äktenskap.Fascinerande att få höra om dem.

All historia består ju av människor. Det är människor som skapar historia, somliga medvetet ,andra som delar av ett historiskt skeende. Var och en av oss är del av historien.

Det tema som kongressen de följande dagarna skulle behandla var just äktenskap och familj.

Om detta sa påven Benedikt i en hälsning från onsdagsaudiensen i Rom, att" äktenskapet är en väg till frälsning , inte bara för äkta par utan för hela samhället. Som varje betydelsefullt mål kräver det någonting av oss, det utmanar oss, gör oss beredda till uppoffringar av egna intressen för andras bästa. Det får oss att praktisera tolerans och erbjuda förlåtelse. Det inbjuder oss att nära och beskydda gåvan av ett nytt liv. Jag uppmanar er alla att förkunna en sann förståelse och uppskattning av det ovärderligt goda som äktenskap och familj har att erbjuda det mänskliga samhället.Må Gud välsigna er alla."

Mer om detta kanske senare

Sabina

Bröllopstankar om våren

" Är prinsessbröllopet bara underhållning?" Frågan ställdes av journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i gårdagens Svenska Dagblad. Han svarade själv på frågan md en analys av vad kungahuset i dag betyder för folk jämfört med vad det betydde för fyrtio år sedan.
Min reflexion när jag fick se rubriken var helt annorlunda.
Nej, tack och lov är varken detta speciella bröllop eller andra bröllop bara underhållning.

Att kronprinsessan gifter sig ger en viktig signal om vikten av att bilda familj.

Familjens ställning har alltmera försvagats i vår tid. Unga människor flyttar ihop, lever som sambo, ibland en kort tid, ibland längre,ibland gifter de sig tillochmed efter decenniers samboende. Men ett sambopar är inte ett äkta par. Relationerna är lösa och alltför lätta att lösas upp. Det påverkar hela samhället.
Familjen ska vara samhällets grundsten. I dag är det en synnerligen vacklande och osäker sten.
Så tack och lov att Viktoria och Daniel efter sin långa vänskap nu blir ett äkta par!
Och även om det blir "som en saga" och hur vackert som helst så är det ändå inte bara underhållning

Att kronprinsessan gifter sig i en kyrka, den nyputsade vackra Stockholms Domkyrka, är också ett tecken.
Gifter man sig i ett rådhus inför en borgerlig vigselförättare får löftena inte den giltighet som om de uttalas i en kyrka inför Guds altare. Vigselringarna välsignas av prästen, som tillsammans med församlingen ber för brudparet. Hela ceremonin höjs upp till en nivå där osynliga makter finns med för att styrka och bära en förening som ofta kan utsättas för svårigheter.

Den finländske skalden Johan Ludvig Runeberg skrev en psalm för brudpar,som uttrycker något av det som en kyrklig vigsel kan ge åt de båda som står inför altaret:

Gud, se i nåd till dessa två
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd o Herre hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

Sabina