lördag 23 november 2013

Resor och drömmar



Dagens post upplevs nästan alltid som en höjdpunkt. Även om det är mitt på dagen. In vacklar G eller M med armarna fulla av tidningar, brev och paket. 

I torsdags fick jag två vackra vykort som förde mina tankar långt bort från lunchbordet i Pax et Bonum.

"Kära Ingrid, Vilken underbar stad,  skrev Marianne från Budapest,"och att få göra Mozarts Requiem i Mattiaskyrkan..."

Jag ser på kortet och går återigen över bron, jag strävar upp mot den mäktiga kyrkan högst upp på berget, jag är bara en av mer än 70 000 ungdomar som går samma väg till nyårsmässan i gnistrande sol och vinterkyla.
Där var jag på ett av Taizés euroipeiska nyårsmöten, jag hade fått träffa Johannes som kommit från Bangladesh men tyvärr var mycket sjuk-jag hade mött broder Darek bland alla tusentals munkar i en kö där vi stod oc h åt frusna äpplen, jag hade fått träffa en belgisk präst,en estnisk musiker,och andra intressanta unga vuxna från hela världen.
Undra på att mitt hjärta klappade när jag fick denna hälsning från Marianne!

Ännu ett budapestminne: Det händer att G tar fram en pipa,lyfter den och säger: Den här har jag fått av dej. Det är en av mina bästa pipor.
Och jag svarar: Det var en nunna som visade mig vägen till tobaksaffären.Och jag minns hur smala gator det var och hur svårt att hitta.

Den gången var det kardinalen och ärkebiskopen Mindszenty som fått mig att åka till Budapest. Här mötte den modige ärkebiskopen som idogt försvarat den katolska kyrkan mot nazister och kommunister, sitt dystra öde på den amerikanska ambassaden  november 1956 dit han tog sin tillflykt i det kaos som uppstod när de ryska tanksen invaderade staden.
Därifrån for jag till Mariazell där Mindszenty  vilar i en vacker grav i den vintriga vallfartsorten.

Det andra kortet kom från Paris. Det var skrivet till "livskonstnärerna Magdalena och Ingrid Ydén Sandgren...
och visade de ljusgenomstrålade glasfönstermosaikerna i La Sainte Chapelle utanför Paris.
Det är här man brukar starta en pilgrimsvandring med studenter
på vårarna i Fankrike. Och i denna fantastiska kyrka, ett himmelskt mästerverk, har också Jeanne d'Arc böjt knä tårdränkt efter reträtten från Paris och medveten om att slutet närmade sig för henne.
Inom några veckor skulle hon bli tillfångatagen i Compiegne...

Sabina

PS. En annan Europaresa som väcker minnen  är  när jag får vykort från Prag. Också där vandrade jag över en bro och strävade uppför en backe. På backens krön ligger Karmeliternas kyrka och dit gick jag för att hälsa på det berömda "Jesusbarnet av Prag". När priorn fick höra att jag kom från Sverige, sa han: Ni har ju en biskop som är karmelit. Han måste få ett Jesusbarn. Kan jag skicka det med er?"
Min redan packade ryggsäck fick nu bära den ljuva bördan av den vackra Jesusbarnet från Prag, en gång skänkt av en portugisisk prinsessa och föremål för många böner världen runt. Jag var stolt att få överlämna det till biskop Anders OCD i Stockholm.

Också i Sankt Franciskus har vi ett Jesusbarn ,men det blev stulet och först något år senare skänkte några fromma damer ett nytt Jesusbarn sedan de själva varit på pilgrimsfärd till Prag.

Sabina

fredag 1 november 2013

Alla Helgons dag


"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför..." tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer "

Uppenbarelsens mäktiga text som är dagens, har alltid tjusat mig. Gustav Dorés berömda illustration flimrar förbi min ögon när jag läser denna beskrivning i sjunde kapitlet på Bibelns sista bok.

Det är många jag ser i den där skaran och för varje år blir de fler.Helgonen var nog de första som introducerade mig till den katolska kyrkan.
Naturligtvis började det med de klassiska helgon som nästan varje svensk känner till än i dag: Den heliga Birgitta och den helige Franciskus. Men i går fick jag till min häpnad höra att min bordsgranne aldrig hört talas om Franciskus. Vilket naturligtvis gav mig chansen att snabbrepetera helgonets liv, århundrade och stad. Jo, Assisi hade han hört talas om...
Min andre bordsgranne hade varit i Assisi men ändå inte mött dess berömde son. Han lovade mig att nästa gång han reste dit skulle han...

Jag började min dag i sällskap med broder Francesco. För länge sedan fick jag en gammal bok av en god vän som hittat den på en basar. Vackert inbunden i gammaldags brunmurriga pärmar handlade den om Den helige Franciscus.
Det unika med boken är att den skrev på 1800-talet av en protestantisk fransman,Paul Sabatier. Han skickade sitt manus till Vatikanen som välsignade det men strax därefter satte upp boken på index av förbjudna böcker!
År 1895 översattes den till svenska och blev den första boken om Franciskus i Sverige. Det är den boken jag har och den boken jag inledde Allahelgondagen med att läsa.

Sjunde kapitlet i Uppenbaelseboken börjar med en undergångsvision av  jorden och havet. Skrevs  på 90-talet efter Kristus  men känns otäckt aktuellt.
Då inskrider en ängel och vill rädda "Guds tjänare" genom att märka dem med ett sigill på deras pannor.
Jag undrar vilka som räknas till Guds tjänare. Det är väl inte bara präster eller diakoner. Kanske kateketer. Då har jag en chans att få ett sigill på min panna.

Jag ser så många i den där skaran av skilda länder och folk.Och den ökar ständigt.
De tre ortodoxa unga männen som för bara några veckor sedan halshöggs inför jublande islamister i Syrien De små flickorna som 
träffades av granatsplitter vid shopcentret i Nairobi. De arma flyktingarna som törstade ihjäl i öknen eller de som sjönk i Medelhavet utanför Lampedusa. 

De vitklädda som  jag ser där har namn: Maximillian Kolbe, Fader Damien, Anna Schäffer, Lilla Therése av Jesusbarnet, Charles de Foucauld, Mary Mac Killop, Jerzy Popieluszko, Leopold Mandic, Elisabeth Seton 
Så många unga flickor: Jeanne d'Arc, Bernadette Soubirous, Chiara Luce Badano, Gemma Galgani-

Åh, jag har läst deras livshistorier, gråtit över deras lidanden, fröjdats över deras inre styrka, utmanats av deras sätt att möta och genomleva outhärdliga plågor

Strålande Helgon - lys upp våra liv - inte bara denna dag utan varje dag!

Sabina