Det finns en dikt av Margareta Melin med temat "Du är värdefull".Hon har någon gång berättat att den skrevs för någon ung människa som stod på gränsen till självmord, som inte upplevde sig själv som värd att älskas. Jag minns inte just nu hela dikten men jag vet att den har betytt mycket för många. Ja själva begreppet att man är värdefull har blivit till både psalmer och schlager.
Och ändå fattas det något i vårt samhälle. Man sjunger inte om de ofödda barnen: "Ni är värdefulla". Hur kan de vara värdefulla när mer än 37000 aborteras,nekas livet,nekas sitt värde?
Och nu har även något förskräckligt drabbat vårt land; abortering på grund av kön.
Tekniken har kommit så långt att man i förväg kan se om det är en flicka eller en pojke som väntar på att få födas. Ja, tyvärr måste jag skriva "väntar på att få födas" Det är ju inte längre självklart att en graviditet ska få den lyckliga utgången.
I Kina försvinner så många flickfoster att det finns hundratals byar utan en enda liten flicka. I Indien prioriteras pojkar och flickorna försvinner.
I Sverige förbjuder lagen att könsbestämma barnet i andra fall än om fostret kan vara skadat. Det gäller alltså också de barn som kan bli mongoloida. Ett barn som föds med en kromoson mindre har emellertid alla chanser att leva, utvecklas och framförallt att sprida glädje. Men många väljer tyvärr bort just de barnen. De vet inte vad de förlorar och vilken orätt de begår mot detta barn.
För någon tid sedan hade emellertid en norsk kvinna fått abort i Sverige på grund av att hon inte ville ha en flicka. Jag vet inte om hon hade sagt det så direkt . Hon kanske fick abort för att hon kände sig oförmögen att ta emot ett barn - men det var en flicka.
Och i dag hörde jag delar av en radiodebatt om fenomenet könsaborter. Det framkom att det kanske kunde vara "begripligt". Har man fyra pojkar,t.ex. önskar man sig nog en flicka. Eller tvärtom; har man fyra flickor, vill man nog gärna ha en pojke.
Så talar vuxna svenskar i radio i dag.
Leker de Gud ?
Då minns jag moder Teresa som en gång sträckte fram sin hand och sa,att Gud har skrivit in ditt liv i sin hand.Jag letade efter det exakta bibelordet hon hänvisade till men hittade det inte. I skapelseberättelsen, i Jesaja, ja var som helst i bibeln finns ord som talar om att livet kommer från Gud, att varje barn tillkommer för att få leva, att från dess första ögonblick i konceptionen är det inskrivet i Guds plan och vi som får föda barn får med Guds hjälp ta på oss ansvaret för detta späda liv, som väntas...
Men brutalt och egenmäktigt bryter människor in i Guds skapelse.
Vem har gett männskan denna rätt, som i grunden är djupt orätt.?
"Barn är Guds största gåva" sa moder Teresa.
"Om en mamma kan låta döda barnet i sitt eget sköte, finns det då något värre brott än detta, att ta livet av varandra. Till och med i den Heliga Skrift står det:'Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig.' (Jes 40:15) Men i dag dödas miljoner ofödda barn och vi säger ingenting.
För mig är de länder som legaliserat abort de fattigaste. De är rädda för barn, de är rädda för det ofödda barnet. Och barnet måste dö, eftersom de inte vill ha ett barn till - inte ett barn till - och barnet måste dö.'
Detta sade moder Teresa vid utdelningen av Nobels fredspris 10 december 1979 i Oslo.
Svensk TV strök bort de meningarna ur talet.
Sabina
måndag 23 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar