Innan vi lämnar jultiden detta år vill jag skriva ner en av de många vackra psalmer som hör till Kyrkans tidegärd. Det är ju så många helgdagar, man hinner knappast andas förrän en ny skall firas.Kristi födelses fest är omgiven av idel fester eller som det står i denna psalm av Anders Pilz "En doft av himmel fyllde världen, ett leende av tusen änglar...."
Jag letade efter de där tusen änglarna på Google, men det var en konstig samling änglar som kom upp och därför fick jag gå till Katobs.se som presenterar ett bildspel av konstverk som skildrar den helige julen genom århundraden. Där fanns dessa bibliska änglar, som fyllde rymden med sin sång den natt då Kristus föddes i Betlehem:
En stjärna lyste över jorden.
Vid midnattstimmen föddes Ordet
bland skuggorna i dödens dal
Guds Son av evighet, Marias barn.
En doft av himmel fyllde världen,
ett leende av tusen änglar.
Ett glädjebud i dödens hus;
i mörkret lyser ljuset av Guds ljus
Kom, låt oss skynda genom natten
och se det ord
som Herren sagt oss.
Han bor hos oss i detta nu,
Marias son och evighetens Gud.
Ja, vi har skyndat genom natten. Vi har fått möta det nyfödda Kristusbarnet.
Nu står en ny tid, ett nytt år, för dörren.
Låt oss skynda det till mötes fyllda av hopp och förväntan.
Det skall bli ett Trons År enligt en proklamation från påve Benedikt XVI i Rom.
Sabina
fredag 30 december 2011
lördag 24 december 2011
I Betlehem
då var tiden inne för Maria att föda "och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget."( Luk 2:6,7)
Vi sitter framför brasan, de små ljusen är tända i granen,mörk skog omger oss, och julevangeliets urgamla text kommer oss till mötes med sin märkligt konkreta berättelse om den händelse som i tusen år förebådats och äntligen tog plats för tvåtusen år sedan. Ännu levande, nära.'
Minst femtio jular har denna morgon varit likadan! Brasan,kaffet, julkakorna, läsningen ur Lukas evangeliet, Stillhet,tystnad, väntan. Under julgranen ligger inte så många julklappar, men roliga i hast skrivna rimmade verser. bryter stillheten. Och pappret kastas i brasan, som sprakar till.
Då kommer första signalen; telefon från Mymensingh i Bangladesh! . Ett långt samtal med sonen i fjärran land. Andre sonen är närmare, han är i skogen, varifrån han hämtat vår gran. Så känns familjen nära med oss tre här hemma och de två andra i telefonen. Det är das att ägna sig åt julmusik innan vi framemot eftermiddagen tar emot vår julgäst och fram mot midnatt beger oss till Sankt Franciskus för den högtidliga Midnattsmässan!
Då kommer första signalen; telefon från Mymensingh i Bangladesh! . Ett långt samtal med sonen i fjärran land. Andre sonen är närmare, han är i skogen, varifrån han hämtat vår gran. Så känns familjen nära med oss tre här hemma och de två andra i telefonen. Det är das att ägna sig åt julmusik innan vi framemot eftermiddagen tar emot vår julgäst och fram mot midnatt beger oss till Sankt Franciskus för den högtidliga Midnattsmässan!
Dagen är kommen Kärlek triumferar
Kom låt oss skynda till Betlehem
Hälsad av änglar, Krist är född till jorden
Kom låt oss tillbedja, ja kom låt oss tillbedja
vår Herre Krist! ( Psalm 122)
Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord
Nyfött barn vår konung är
Frid åt människor han bär
Folk, stäm in i himlens kör
med en sång som aldrig dör
Han som fötts i Betlehem
är vår Frälsare och vän
Lyss till änglasångens ord
Gud är kommen till vår jord.(Psalm 123)
Frid i dag och alla dagar
önskar
Sabina
fredag 23 december 2011
Julpost
Varje dag vid lunchtid väntar vi ivrigt på posten. Tidningar, paket, brev, julkort, räkningar, påminnelser,överraskningar.
Världen väller in. Därute flyger fåglarna från gren till gren, de pickar ivrigt på gröna fröbollar,de hälsar oss med glada pip.
Och vi lutar oss över våra brevhögar, skär försiktigt upp kuverten, sparar på frimärkena,lägger dem i högar( skicka frimärken till IM så blir de använda för behövande tack vare en flitig man i Nora!)
Jag får lust att dela med mig av dagens skörd, därför att varje brev eller julkort för med sig minnen, öppnar fönster mot förgångna år
Brevet från Elisabethsystrarnas Altesheim i Reinbek kommer med hälsningar från systrarna Gabriela och Klara. De fanns under många år på Brahegatan 7 B i Stockholm. Där lärde jag känna dem och Elisabethsystrarnas historia, som började i Neisse(Nysa) för över hundra år sedan. Det blev en bok av de många samtalen. Sankt Jakobs klockor, som berättar om de tre pionjärerna för denna unga systraorden, nu med arbete i Ryssland,Brasilien, Polen och Tyskland. Till Sverige kom Elisabethsystrarna 1866 och de stod nära vår katolska drottning Josephina och betydde mycket för henne och de få katoliker som då bodde i Stockholm. bland annat tog de då hand om italienska barn till invandrararbetare, som var katoliker!
En hälsning från Mount of Olives i Jerusalem får mitt hjärta att klappa, för Jerusalem sjunger vi var dag om i Laudes, och syster Ksenia lärde jag känna på en pilgrimsresa till Estland. Då var hon syster i ett ortodoxt kloster i Australien, sedan blev hon priorinna i klostret på Himmelsfärdsberget. Där fick jag besöka henne och sitta i den blommande trädgården och se ned på den heliga staden Jerusalem. en oförglömlig upplevelse. Och alltsedan dess kommer varje jul och påsk en hälsning med blommor från det heliga landet från min ortodoxa vän syster,moder Ksenia. av de myrrhabärnde mariornas orden.
Ett lite bulligt kuvert från Stockholm gör mig nyfiken. Se, det är min fantasifulla "lillasyster" Ingrid, som åstadkommit en förtjusande förpackning med en egen liten juldikt till "Stora Ingrid från lilla Ingrid". Vi är sommargrannar och det är naturligtvis speciellt både för den lilla och den stora att ha samma namn. Så det har blivit vänskap och brevväxling mellan Ölmstad och Stockholm!
Från Franciskanerna i Jonsered kommer ett grönt julbrev med både predikan och rapport om de katolska katterna, som nu misstänks för att ha glufsat i sig en vingbruten duva. Dessa brev läser jag med stort nöje och så får jag inte glömma att skicka en päng till deras arbete för hemlösa .
Ett långt vackert brev kommer från Inglill och för mig tillbaka till prästgården i Nyköping .Hennes make var en ung adjunkt hos min far på fyrtitalet. De blev båda medlemmar i Societas Sanctae Birgittae och jag lärde känna Ingalill på sommarens SSSB- möten i Vadstena..Dit kom hon strålande glad varje sommar och gör så än. Men i dag är hon rullstolsbunden och värkbruten men med samma glada utstrålning. Hela hennes brev som hon skickar till släkt och vänner brusar av glädje och fröjd trots hennes sjuka kropp och begränsade liv. Ack att förvandla sitt lidande så som Ingalill gör, så att det lyser som en sol en vinterdag för var och en som kommer henne nära!
Jag tar kort och brevbunten med mig ut i hallen. Några får fästas på ett rött sidenband som hänger på dörrposten, andra läggas i en handgjord brevtomte som jag fått en jul men minns inte vem som gjort den.
Om ett år kanske de vackraste görs om till nya kort, som jag skickar ut i världen.
Det är dags för "den svarta säcken" i min skrivstuga, för annars känns det inte som dan före dan..
Jag ska försöka slänga så mycket jag kan -men svårt är det, när jag älskar att spara för jag tänker:"kanske kan jag använda den bilden, den tidningen, den artikeln någon gång..."
Är det fler som tänker så, månntro?
God Jul!
Sabina
Världen väller in. Därute flyger fåglarna från gren till gren, de pickar ivrigt på gröna fröbollar,de hälsar oss med glada pip.
Och vi lutar oss över våra brevhögar, skär försiktigt upp kuverten, sparar på frimärkena,lägger dem i högar( skicka frimärken till IM så blir de använda för behövande tack vare en flitig man i Nora!)
Jag får lust att dela med mig av dagens skörd, därför att varje brev eller julkort för med sig minnen, öppnar fönster mot förgångna år
Brevet från Elisabethsystrarnas Altesheim i Reinbek kommer med hälsningar från systrarna Gabriela och Klara. De fanns under många år på Brahegatan 7 B i Stockholm. Där lärde jag känna dem och Elisabethsystrarnas historia, som började i Neisse(Nysa) för över hundra år sedan. Det blev en bok av de många samtalen. Sankt Jakobs klockor, som berättar om de tre pionjärerna för denna unga systraorden, nu med arbete i Ryssland,Brasilien, Polen och Tyskland. Till Sverige kom Elisabethsystrarna 1866 och de stod nära vår katolska drottning Josephina och betydde mycket för henne och de få katoliker som då bodde i Stockholm. bland annat tog de då hand om italienska barn till invandrararbetare, som var katoliker!
En hälsning från Mount of Olives i Jerusalem får mitt hjärta att klappa, för Jerusalem sjunger vi var dag om i Laudes, och syster Ksenia lärde jag känna på en pilgrimsresa till Estland. Då var hon syster i ett ortodoxt kloster i Australien, sedan blev hon priorinna i klostret på Himmelsfärdsberget. Där fick jag besöka henne och sitta i den blommande trädgården och se ned på den heliga staden Jerusalem. en oförglömlig upplevelse. Och alltsedan dess kommer varje jul och påsk en hälsning med blommor från det heliga landet från min ortodoxa vän syster,moder Ksenia. av de myrrhabärnde mariornas orden.
Ett lite bulligt kuvert från Stockholm gör mig nyfiken. Se, det är min fantasifulla "lillasyster" Ingrid, som åstadkommit en förtjusande förpackning med en egen liten juldikt till "Stora Ingrid från lilla Ingrid". Vi är sommargrannar och det är naturligtvis speciellt både för den lilla och den stora att ha samma namn. Så det har blivit vänskap och brevväxling mellan Ölmstad och Stockholm!
Från Franciskanerna i Jonsered kommer ett grönt julbrev med både predikan och rapport om de katolska katterna, som nu misstänks för att ha glufsat i sig en vingbruten duva. Dessa brev läser jag med stort nöje och så får jag inte glömma att skicka en päng till deras arbete för hemlösa .
Ett långt vackert brev kommer från Inglill och för mig tillbaka till prästgården i Nyköping .Hennes make var en ung adjunkt hos min far på fyrtitalet. De blev båda medlemmar i Societas Sanctae Birgittae och jag lärde känna Ingalill på sommarens SSSB- möten i Vadstena..Dit kom hon strålande glad varje sommar och gör så än. Men i dag är hon rullstolsbunden och värkbruten men med samma glada utstrålning. Hela hennes brev som hon skickar till släkt och vänner brusar av glädje och fröjd trots hennes sjuka kropp och begränsade liv. Ack att förvandla sitt lidande så som Ingalill gör, så att det lyser som en sol en vinterdag för var och en som kommer henne nära!
Jag tar kort och brevbunten med mig ut i hallen. Några får fästas på ett rött sidenband som hänger på dörrposten, andra läggas i en handgjord brevtomte som jag fått en jul men minns inte vem som gjort den.
Om ett år kanske de vackraste görs om till nya kort, som jag skickar ut i världen.
Det är dags för "den svarta säcken" i min skrivstuga, för annars känns det inte som dan före dan..
Jag ska försöka slänga så mycket jag kan -men svårt är det, när jag älskar att spara för jag tänker:"kanske kan jag använda den bilden, den tidningen, den artikeln någon gång..."
Är det fler som tänker så, månntro?
God Jul!
Sabina
torsdag 15 december 2011
Arkivet under jorden
Min morfars bror hette Ernst Liljedahl. Han var en begåvad man,satt i riksdagen, översatte Goethe, skrev romantiska dikter debatterade i tidningar och skrev många hundratals brev., närmare bestämt 508. Denna upplysning fick jag av Mattias von Wachenfeldt, när vi samtalade inför Ernst Liljedahls imponerande porträttskulptur i Linköpings nya biblioteket, som likt en Fågel Fenix uppstått ur askan ,som förstörde det gamla anrika biblioteket . för mer än tio år sedan.
Vi stod bredvid en trolley som var fullstad med brevpärmar som jag nu skulle överlämna till det Liljedahlska släktarkivet.
- Det är tjugo års historia där, sa jag och pekade på dussintalet pärmar,kuvert och påsar, i vilka jag samlat breven den sista veckan från alla hörn, hyllor och arkiv i min skrivstuga.
Det var viktigt att skriva efternamnen på mina vänner som fyllt mina brevpärmar. Därför började jag bläddra tillbaka till början av 1980-talet. Och försjönk i minnnen, upplevelser, resor, möten.
Vem skrev till mig från Warszawa 1982? Var befann jag mig när jag fick det där brevet från Paris? Plötsligt insåg jag när jag släpat fram den ena pärmen efter den andra att jag befann mig i min egen historia. Åttitalet, ja det var Polen hela tiden. Främmande frimärken, annorlunda skrivstilar,tunt brevpapper. Det var den tiden då polska studenter kom till Ömstad och plockade jordgubbar på sommaren. Vi bjöd hem dem på pizza och brasa när det regnade. Jag spelade en skiva med påven Johannes Paulus sånger från Tatrabergen och de häpnade över att i ett svenskt hem få höra dessa toner. Sedan skrev de brev från Krakow och Lodz och Warszawa till mig.
Nittiotalet var det Estland som fyllde breven. Estland som blivit fritt och inbjöd spelet Visa mig vägen till Piritas förnäma klosterruin från 1400-talet. Kontakterna blev intensiva med det nyvaknade fria Estland, breven många.
Men där är många brev från Rom och Assisi också. Vi fortssatte med vårt Birgittaspel till Rom på inbjudan av Madre Tekla, birgittasystrarnas generalabbedissa och framförde spelet i Rom där den heliga Birgitta själv verkade och levde i mer än tjugo år.. Vi fick tilloch med sjunga för Den salige Johannes Paulus II! Och för honom sjöng vi på polska, eftersom spelet framförts i Gdansk i polsk översättning.
Jag lämnar ifrån mig mina dokument utan saknad. Jag vet att det kommer nya brev varje dag. Och kanske är dessa pärmar historiska, eftersom datorn och eposten i stort sett ersatt brevskrivandet. Därför blir jag så glad när jag än i dag får ett vackert handskrivet brev i ett kuvert som postats i en gul brevlåda någonstans långt borta eller i närheten.
Och jag tackar min morfars bror Ernst Liljedahl för hans initiativ att skapa detta släktarkiv.. Mattias von Wachenfeldt som har hand om arkivet under jorden talade om min morfarsmor,Jenny Wallman, som om han känt henne, och om morfars andra bröder, som alla lämnat spår i arkivet.
Jag ska nu gå upp till mitt rum och leta efter den diktbok jag har av Ernst Liljedahl och avsluta kvällens blogg med en dikt av honom. Dock får den komma som ett PS för det regnar ute och det är lång väg till mitt rum.
Godafton Sköna Värld!
Sabina
Ernst Liljedahl översatte Goethe och för att lära känna diktaren reste han till dennes hemstad Weimar( som också jag en gång som skolflicka fick besöka). Sina intryck har han skildrat på vers i boken Weimarresan. Boken fanns i min poesiihörna.Den inköptes 1924 av min mor, Margit Ydén!
Boken har han tillägnat "Goethe-Weimarkretsen " i Västervik och i den långa inledningssången skriver han bl.a."Er ägnar jag min långa pilgrimssaga...I kära vänner, samlade kring Goethe/ som Weimars kvinnor förr i trofast lag.."
Ernst Liljedahl bodde på Sommenäs gård vid Sommen och tecknar sin lantliga hembygd som kontrast mot staden Weimar.:
"Vid Sommens stränder Malexanderfjärden
har skjutit in mot Sommenäs en flik.
Där slutar för mitt hjärta alltid världen
i skuggan av en gård, på minnen rik.
Men Weimar! Du som nu var dag mig gläder
och länge lockat som en ljuv musik,
väv dina trådar i min andes kläder
och följ mig, när till hemmets dörr jag åter träder."
torsdag 8 december 2011
Fröjda dig,Guds Moder
Den 8 december är som en port in till julen. En hemlighetsfull port, som sakta öppnar sig mot vita vidder,en uppgående sol, en glädje utan like.
I Kyrkan sjunger vi:"Fröjda dig ,Guds Moder,
ty genom dig går glädjen upp över världen"
Det är den unga jungfrun i Nasaret, som öppnar porten. Från sin tillblivelse utkorad till fullkomlig renhet, ännu aningslös inför det stora som förberetts i himlarnas himmel, finns hon på jorden, en vanlig ung kvinna i sina föräldrars hus.
Ja, man kan fantisera mycket kring Händelsen, hur det gick till, man kan lyssna till den knapphändiga konkreta skildringen i Lukas första kapitel,men man kan aldrig komma ifrån att det var här som porten öppnades, för ljuset, för glädjen.I tidebönen denna dag läser vi.
"Dra oss med dig, du allrarenaste Jungfru.
Ljuv är doften av dina salvor.
Med hast vill vi följa dig!"
Det leder tankarna till den vackraste boken i bibeln, Höga Visan, Sångernas Sång, där dialogen förs mellan Bruden och Brudgummen - och det kan vara Maria och Krstus, det kan vara själen och Gud - men det handlar om kärlek och efterföljelse.
Och ute är naturen högtidsklädd i den första snön - så vackert, så rent, så riktigt!
Det var den 25 mars
Bebådelsen
O detta ljus
och månens skära
som stilla över
jorden står
när ängeln med
sin mun skall bära
ett bud: "Maria
barnet föda får"
Och månens skära
stiger
och fågelsången
viger
åt själen sitt
mysterium
när Gud i mänskovärlden
genom dig Maria
får ett rum.
Sabina
( som äntligen efter en månad av datakrångel äntligen fått tillgång till bloggen tack vare goda grannen och skickliga dataexperten Elaine.)
I Kyrkan sjunger vi:"Fröjda dig ,Guds Moder,
ty genom dig går glädjen upp över världen"
Det är den unga jungfrun i Nasaret, som öppnar porten. Från sin tillblivelse utkorad till fullkomlig renhet, ännu aningslös inför det stora som förberetts i himlarnas himmel, finns hon på jorden, en vanlig ung kvinna i sina föräldrars hus.
Ja, man kan fantisera mycket kring Händelsen, hur det gick till, man kan lyssna till den knapphändiga konkreta skildringen i Lukas första kapitel,men man kan aldrig komma ifrån att det var här som porten öppnades, för ljuset, för glädjen.I tidebönen denna dag läser vi.
"Dra oss med dig, du allrarenaste Jungfru.
Ljuv är doften av dina salvor.
Med hast vill vi följa dig!"
Det leder tankarna till den vackraste boken i bibeln, Höga Visan, Sångernas Sång, där dialogen förs mellan Bruden och Brudgummen - och det kan vara Maria och Krstus, det kan vara själen och Gud - men det handlar om kärlek och efterföljelse.
Och ute är naturen högtidsklädd i den första snön - så vackert, så rent, så riktigt!
Det var den 25 mars
Bebådelsen
O detta ljus
och månens skära
som stilla över
jorden står
när ängeln med
sin mun skall bära
ett bud: "Maria
barnet föda får"
Och månens skära
stiger
och fågelsången
viger
åt själen sitt
mysterium
när Gud i mänskovärlden
genom dig Maria
får ett rum.
Sabina
( som äntligen efter en månad av datakrångel äntligen fått tillgång till bloggen tack vare goda grannen och skickliga dataexperten Elaine.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
