Barndomsminnet vid stugan

Björkarna susade sin milda sommarsång..stenen var kylig och jag vilade en stund vid Väderbergsvägen.
Då kom det äldre paret cyklande, såg förvånat på mig och svängde ner mot skogen.
En stund senare dök de upp igen, iklädda fosforescerande gröna västar mitt i solskenet, cyklade förbi mig och stannade sedan vid vår grind.
Om de stannar kan jag fråga vart de ska, tänkte jag. När jag plockat blåklockorna på andra sidan vägen, där maskinen inte härjat,stod de kvar och jag frågade: Vart är ni på väg?
Det var då jag fick deras barndomsminne:

"Där bodde min mormor och morfar, sa cyklisten. och pekade på vårt hus." Och där hälsade jag på dem 1945. Då var jag två år och jag minns att mormor satt i en stol och att hon stoppade om mig.
De hade arrenderat Håknarp och när de slutade arrendet köpt de den här stugan"
Hans berättelse öppnade en flik mot enförgången tid. Jag frågade hur gammal hans mormor var. Jag tänkte på mig själv och mitt barnbarn. Tänk om hon kommer cyklande här om femti år och pekade på stugan och minns: "Här bodde min farmor.Jag besökte henne och farfar med pappa. Då var jag fem år..."

Sen fick jag veta av cyklisten att han varit klasskamrat med Boestad och gått i varanandagsskola i Ölmstad. Han var från Korparp. Presentationen var tydlig. Själv behövde jag inte presentera mig. Här i Ölmstad känner folk varann.
Bakom mig stod eken och suckade. Den hade avslöjat sina hemligheter för mig tidigt i morse och jag hade skrivit ner vad den berättade:

I den stora eken
lever fåglarna
sitt fördolda liv;
ett blad som darrar
avslöjar gömstället,
en skugga som far
genom lövverket
berättar om fågelns
morgonflykt.
Som en väldig modersfamn
sträcker ekens grenar
sina armar kring himlens
små budbärare:
talgoxe, koltrast, bofink och
trädgårdssångare.

Sommarhälsningar
Sabina

Att läsa om en ängel

Söndag. Tung solvärme över jorden. Bladen slokar,dofter stiger.
Mitt under denna osedvanliga hetta kände jag mig plötsligt lätt som en ängel.
Hur kom det sig ?
I handen höll jag en liten bok. Det var från denna bok som den märkliga känslan kom.
Så är det när man sjunker djupt in i en text, i en historia som man aldrig tidigar har hört, ett människoöde, som fängslar en.
Boken handlar om Mariam, född i Galileen 1846 som svar på sin moders fromma önskan:"Låt oss vandra till Betlehem och be Jungfru Maria om en dotter.Låt oss lova henne att om vi blir bönhörda ge henne namnet Mariam och så mycket vax till kyrkans gudstjänst. som hon väger när hon är tre år"
Ett allvarligt löfte av två fattiga föräldrar, som snart lämnade den späda flickan och hennes lillebror föräldralösa.

Mariam skulle bli ett helgon i Karmel.( Boken är utgiven på Bokförlaget Karmel i serien Karmels helgon)Hennes namn blev Mariam av den Korsfäste Jesus. Hon lärde sig aldrig läsa och skriva. Hon kunde egentligen bara tala arabiska och litet franska. Men hennes dramatiska liv med fattigdom,fasta och sjukdom kantades av änglar.
När hon vägrade att gifta sg med en utsedd man,kastades hon ut i en skog,knivskuren i halsen och övergiven.
Hon hade avgett ett löfte om kyskhet.Hon ville tillhöra Gud.
Då togs hon om hand av en kvinna, som sydde ihop hennes sår och skötte henne tills hon var frisk igen.Kvinnan, som var Jungfru Maria, sa till Mariam: Du ska åka till Frankrike och bli nunna."
Märklig profetia. Den lilla Mariam for över havet och sökte efter ett kloster. Gång på gång fanns änglar som hjälpte den hjälplösa. Hon tjänade som hembiträde i många familjer och gav bort allt hon hade till dem som var fattigare än hon.
Visst var hon själv en ängel!

Men denna ängel Mariam , som först gick in i ett St Josesfkloster och sedan till Karmel fick med fog bära namnet "av den Korsfäste Jesus". Också klosterlivet kan innebära lidanden, motgångar, prövningar.
Så blev det för syster Maiam, så märkligt begåvad med mystiska extaser, stigmatisering och ständiga förödmjukelser.
Från Frankrike gick resan till Mangalore, där sr Mariam stiftade ett karmelitkloter.En tid fick hon återvänmda til Pau i Frankrike för att till sist grunda ett kloster i Betlehem

I Pau hade man fått se den lilla arabiskan sitta i en trädtopp och lovsjunga Kärleken. Hur kom hon så högt?
"Lammet sträckte mig sina händer", svarade hon barnsligt och md strålande ansikte.
Av de många sånger Mariam skrev och sjöng finns en bön kvar, som spritts över hela världen och översatts till många språk.Hon var bara 32 år när hennes liv som givit så mycket glädje och förundran till de kloster hon grundade,avslutades i Betlehem. Här hade hennes mor uttalat den bön som gav henne flickan Mariam.
Här lämnade den änglalika flickan ,den saliga Mariam av den Korsfäste Jesus som fått mig att några sekunder känna mig upplyft och lätt som en ängel, kvar en bön, som jag nu delar med er kära läsare:

Helige Ande, inspirera mig,
Guds kärlek förtär mig.
På den sanna vägen led mig.
Maria, min moder, se på mig,
med Jesus, välsigna mig.
Från allt ont, från all fövillelse
och från all fara, bevara mig.

Söndageftermidag i Rosenlund
Sabina