Elefanter och salighet

Kära vänner. Årets sista blogg skrivs under snöigt tak. Trädgården är fylld av sirliga vita spetsmönster av frostiga grenar , som hänförande skira står mot röda stugväggar. Det är nyårsafton 2009 och mina tankar vandra vida.
De är i Manila på Filippinerna där ett stort Taizémöte samlar unga från hela Asien. Från en av de många öarna i detta land kom ett vackert Jesusbarnskort ,skickat av broder Francis Joseph från St John of Gods sjukhus på Filippinerna. Och från Broder Alois(br Rogers efterträdare) kom ett "Letter from China", där han och tre bröder vistats i tre veckor. Det kom med tröst och stöd och inspiration till och från de kristna i Kina. I dag är broder Alois på det europeiska stormötet i Poznan. För tjugo år sedan var också jag i Poznan, den gången med några stora lass av mat,medicin och kläder, som IM, Individuell Människohjälp levererade till ett frysande och isolerat Polen.

Men i Indien dansar elefanterna. Det är en farlig dans och den är helt oförklarlig, berättas från Ärkestiftet i Colombo. För ett år sedan härjades kristna hem och kyrkor i Orissa av fanatiska hinduer, som mördade, brände och förstörde. De kristna tvingades fly,fem hundra kristna dödades.Tusentals blev hemlösa.
Detta hände i juli 2008
Nyligen började hjordar av vilda elefanter storma in i de byar där de kristna blivit förföljda. I en by kom elefanterna exakt ett år efter angreppen och då angreps bara hemmen av dem som utfört de hemska dåden. Elefanterna förstörde en stor stenkross maskin som tillhörde ledaren för attackerna och förstörde hans hem och ägor. Byborna tvingades fly till läger som staten Orissa ordnade för dem. Sju människor dödades och många skadades vid attackerna från de vilda elefanterna. De hade färdats över trettio mil för att komma till Orissa och de angrep bara angriparna, inte de kristna.
Som om de visste!
Vad vet vi om elefanter, skapade av Gud? Jag minns att en notis under tsunamikatastrofen berättade att innan den förödande jättevågen hade rullat in över stränderna hade elefanterna tagit till flykten. Som om de hade vetat!

Hon kallades Chiara Luce! Det var ett smeknamn som Focolarerörelsens grundare Chiara Lubich gav i ett brev tll en ung flicka, som låg på sjukhus. Flickan hette Chiara Badano och hade skrivit till Chiara Lubich och berättat om sin svåra sjukdom, bencancer. Smärtorna tycktes vara olidliga, men hon "offrade allt till Jesus" Ja, hennes motto hade hela tiden ,sedan hon fått denna förfärliga sjukdom varit: "Om du vill det Jesus, så vill jag." Hennes brev andas hopp och ljus. Så upplevde Chiara Lubich det. Därför gav hon flickan det vackra smeknamnet Ljusa Klara. Chiara Luce. Så var det för alla vänner som kom till Chiaras sjukbädd. Ett ljus!
Detta hände för tio år sedan. Den 7 oktober 1990 tog hennes jordiska liv slut. Hennes sista ord till sin mamma var: "Var glad. Jag är det."

Nu fanns hennes namn med i den långa raden av kommande saligförklaringar - bland dem påven Johannes Paulus II och den polske martyrprästen Jerzy Popieluszko - på grund av att ett mirakel inträffat efter vädjan om hennes förböner.
Från sin barndom hade hon varit engagerad i Focolarerörelsen.Hon hade gjort kärleken till Gud för sitt livsideal. Hon utvecklade en fördjupad vänskap med Jesus och såg Honom i varje människa hon mötte. Särskilt de fattiga och utanförställda, och hon längtade efter att utbilda sig till läkare för att arbeta bland Afrikas fattiga barn.
Så blev det inte men hon överlät sin sjukdom till Jesus: "Om du vill det, så vill också jag."
Chiara Luce blev i sin svaghet ett lysande exempel för dem som vill följa Jesus i allt.

Gott slut
önskar
Sabina

PS Mitt Nyårslöfte: Att genast sätta in varje papper i rätt pärm.
Min dotters reflektion: Det är väl bättre att komma med den svarta säcken och stoppa ner allt i den!
Hon såg en hög på golvet: Jag kan genast börja, sa hon.
Nej, ropade jag hastigt , jag har inte sorterat dem ännu..
DS

Ett vackert kungatal

Man kan bli rojalist för mindre! Jag menar Kungens jultal. Nog var det fint. Visserligen blir man inte katolik för att påven klarar av en hel midnattmässa efter att ha knuffats omkull på mattan i Sankt Peterskyrkan.
Jag tror att när han knäppte händerna och slöt ögonen så bad han för den galna kvinnan som överföll honom. Underligt nog kom jag att tänka på det dödliga attentatet mot broder Roger i Taizé augusti 2005. Det var också en galen kvinna som den gången höll i kniven och stack den i hans hjärta.
Det verkar som om det onda eller r.s. Den Onde, tar sin bonng i galna mänskor och gör dem till redskap för att attackera Godheten på vår jord.

Hur väl behövs inte godhet.
Nog lyste väl godhet och omtanke ur de ord som kung Carl Gustav XVI riktade till svenskar hemma och utomlands!
Hela talet vittnade om kungens och drottningens gemensamma ansvarskänsla för den värld vi lever i. För människorna, särskilt barn och ungdomar, för miljön, och för familjen.
Hans position som kung över kungariket Sverige är på många sätt begränsad.Han får inte rösta. Han får inte uttala sig politiskt. Samtidigt har han obegränsade möjligheter att ta initiativ och att påverka i en riktning han ser som rätt och viktig för vårt land.

Det är på många sätt rörande att han är så personlig.
Han berättar om vad scoutrörelsen betydde för honom,när han var barn, "en faderlös pojke". Han berättar om sina "underbara barn" och den hustru, drottningen, som han älskar. Han talar om vad föräldraskapet innebär; hur ansvar och intresse väcks för hur andra barn och ungdomar har det, när man själv fått barn.
Drottningen har redan tagit ett viktigt steg vid bildandet av ChildHood organisationen. Nu vill kung och drottning gemensamt instifta en fond för att tillvarata barns och ungdomars rättigheter i världen. Att detta lovvärda initiativ har "hälsats med glada tillrop" av de tre kungabarnen,nämnde han inte utan förtjusning.
Stiftelsen skall stödja FN:s konvention för barnens rättigheter, sade kungen. Men Sverige har inte fullständigt gått med på flera punkter i barnkonventionen och har fått stark kritik från FN:s barnrättskommitté för detta. Det gäller bl.a. papperslösa barn rätt till sjukvård och skolgång. Det gäller ensamkommande barns omhändertagande. etc. Kanske skall kungens och drottningen Child and Youth Foundation kunna rätta till detta?

Men hur är det med de ofödda barnens rättigheter? De har inga rättigheter. Ute i världen håller utrikesminister Hillary Clinton på att sprida "rättigheten" till abort till alla länder, tyvärr med stöd av Obamas regering. Jag förstår inte varför Hillary Clinton som själv är mamma vill att abort ska bli möjligt för så många blivande mammor i världen? Det är en obehaglig fråga och kan tyvärr resultera i sjunkande befolkningsantal och en allt fattigare värld, där små barns rättigheter inte längre räknas.
Mot detta står vår kungs och drottnings goda initiativ., även om de inte rört vid abortproblemet. Ty det är ofrånkomligt att man till slut hamnar inför frågan: vad har de ofödda barnen för rättigheter och hur kan vi skydda dem?

Sabina

En stjärna lyste över jorden

En stjärna lyste över jorden
vid midnattstimman föddes ORDET
bland skuggorna i dödens dal
Guds son av evighet,Marias barn.

En doft av himmel fyllde världen
ett leende av tusen änglar
ett glädjebud i gråtens dal
i mörkret lyser ljuset av Guds ljus.

Kom låt oss skynda genom natten
och se det ord som Herren sagt oss
Han bor hos oss i detta nu
Marias son och evighetens Gud.

GOD JUL KÄRA LÄSARE!
Snart är midnattens timma. Himlen hänger tung och mörk över snövitt Ölmstad.
Här i huset har vi varit uppe sedan tidig morgon. En gammal och kär tradition har vi att möta julaftonen medan natten ännu ruvar över jorden, tända de få (levande!)ljusen i vår gran,se stora tunga vedträn spraka välkomnande i kakelugnen och i tystnad invänta den heliga stund, då Bibeln öppnas och de välbekanta orden om Augustus första skattskrivning i världen återigen läses högt. Det är en historisk text. Inga tvivel finns att detta är en skildring av någonting som verkligen har hänt

När juldagsmorgon glimmar
jag vill till stallet gå
där Gud i nattens timmar
ren vilar upp på strå.

Hur god du var som ville
till jorden komma ner
Nu ej i synd jag spille
min barndomsdagar mer

Så sjöng jag som liten flicka. Men i tisdags när jag stod vid Julkrubba På Sta'n på Hoppets Torg i Jönköping med två körer, landshövding,pastorer och frusna åhörare,
kände jag inte igen min barndoms psalm. Särskilt de där raderna om att inte förspilla sin barndom i synd, som jag tyckte så mycket om, var borta. Är det inflytandet från den falske profeten Jonas Gardell, som smugit sig in? Han gillar inte att tala om människans synd.För honom finns inte synden bara kärleken.
Men snön föll vit och lätt över oss och krubbans budskap med det lilla uppnästa Jesusbarnet i sin krubba var ett otvetydigt budskap om den kärlek som kommit för att frälsa oss arma syndare.

"Hälsad och välsignad vare den timma och den stund
då Guds Son föddes av den Allrarenaste Jungfrun Maria
vid midnatt, i Betlehem, i bitande köld.
Vädigas o Gud i den stunden bönhöra mig
genom vår Frälsares Jesu Kristi
och Hans välsignade Moders förtjänster.
Amen"

Detta är en gammal bön som enligt en from tro leder till säker bönhörelse om man ber den många gånger per dag från Sankt Andreas dag den 30 nov. till vid midnatt den 24 december.

Jubla och gläd dig,dotter Jerusalem.
Se, din konung kommer!

Sabina

Carola i Betlehem

Nu har vi varit där! Med Carola i Betlehem! Vi var ett tusental , som hon omfamnade med sin musik,skönhet och värme. Hon vågade vara personlig, barnslig och djupt allvarlig. Hon bjöd på Gud i denna avkristnade värld och visade att Jesus är ett namn man kan sjunga högt utan att bli generad.

Vi har gjort en lång resa berättar hon i programhäftet,när vi sökte efter platsen,"där jorden omfamnade himlen som ett barn, i en grotta bland klippor och berg, i en avlägsen stad i ett litet land."

En stjärna trädde fram på himmelskulissen och ur mörkret sträckte Carola ut sin arm och pekade på stjärnan. Avsikten var tydlig: Se på¨stjärnan. Glöm mörkret. lämna otrons och förtvivlans dimmmor, lyft blicken, se din befrielse är nära, ropa högt av glädje, Sion.
Andra bilder av Betlehem påminde om verkligheten, medan jublet steg från publikens både gamla och unga. Se muren,separationsmuren,"en symbol för behovet av Fridens Furste att få komma in i människors liv återigen och födas på nytt i oss som ett återupplivande av Guds avbild på nytt i oss, som finns i varje människa."

Det var en märklig kväll. Carola är stjärnan som förmår vara djupt mänsklig. Hon ropade efter alla barn och häpna fick vi se de allra minsta i publiken ramla upp på scenen och flockas kring Carola som kring en mamma. Plötsligt sjöng vi alla med rörelse och minnen från våra barndoms jular:Nu tändas tusen juleljus och barnen sjöng med blyga men klara röster: .Du stjärna över Betlehem, o låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och tro i varje hem och hus...

Lekfullt lockades publiken med i julens gamla ramsor om "sockerbagaren här bor i staden och ritts ratsch filibombombom för att sluta med Andersson och Pettersson och Lundström och jag-
Så visade Carola att livet är en sammanhängande väv. Att slå upp bibeln och läsa om ängeln Gabriels besök hos Jungfrun ifrån Nasaret vars namn var Maria, behövede inte hindra oss att strax efter det som tonåringar stående klappa händerna för att slutligen sakta nynna med i den vackra sången om "Heaven in my arms".

Klockan gick mot midnatt. Var allt slut? Då kom den för mig den märkligaste avslutning jag varit med om på en konsert av detta slag.
"Herren välsigne dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig! sjöng Carola
Det var som dagg från himlen...

Tack Carola - må ditt hjärta bevaras rent , så att du kan fortsätta att sjunga ditt lov till barnet i krubban för tusen och åter tusen!

Sabina

Ett ringa blomster i Saron

Dagarna före jul läser jag Höga Visan. Denna enastående sköna dikt om kärleken kan tolkas på olika sätt. Den svenske mystikern Hjalmar Ekström tolkar den som en kärleksdialog mellan Gud och själen. Jag älskade den tolkningen och läste den många gånger.
För några år sedan fick jag en bok av en fransk nunna och bibeltolkare och "Vierge consacrée", syster Claire Patier från kommuniteten Vie et Parole. Boken heter Le Chant du Bien- Aimée. Hon läser Höga Visan utifrån sin kunskap av hebreiska språket och judisk tradition. För henne öppnar den sig mot ett bibliskt landskap fyllt av profeternas röster och folkets längtan efter Messias.
"Se vintern är förbi och regntiden förliden-"( 2:11) det är uttåget från slaveriet.Turturduvan som låter höra sin röst är Johannes Döparen som förebådar tiden när "fikonträdets frukter redan börjar mogna.(2:12,13)
När Höga Visans älskade sjunger:Jag är ett ringa blomster i Saron, förstår man att det är Jungfrun Maria, som åsyftas. Om henne står det också att hon är en "tillsluten lustgård, en tillsluten brunn är min syster, min brud",(4:12) och hon är också den som "kommer hit upp från öknen kringdoftad av myrra och rökelse".(3:6)
Kristus(Messias) är den som kommer springande över bergen,"lik en gasell, en ung hjort.."2:8,9)
Så fångas den glädjerika förväntan i advent i undersköna och tolkningsrika rader.
Min dröm är nu att översätta boken till svenska och låta fler få blicka in i de hemligheter som det välkända och älskade bibliska poemet kan avslöja genom systers Claires bok.

Det är i dag den 17 december. Jag har skrivit mitt JULBREV, som sammanfattar årets viktigaste händelser, reflektioner och tack. Många små korta julbrev har jag också skrivit. Gamla julkort används på nytt. Rött bakgrundspapper och mycket klister och de blir som nya. Stjärnor överallt. Och Dagens vackra julfrimärke om Julens glädje med två sprittande änglar får pryda mina kuvert.
I morse trodde jag att alla kort och brev var skrivna i god tid.Men insåg plötsligt att den 10 dec skulle utlandsbreven i väg och den 16 dec svenska brev. Kanske det blev nyårshälsningar av allt.
Då har man kommit förbi krubbans stämning och ser ram mot det vita nyåret och då passar ingen meditation in som jag plitat ner.
Fast- jag litar på posten! Den sätter för tidigt datum och allt kommer i tid till den magiska dagen -Julafton.

Nobeldagen fick jag uppleva Slavkans trevliga samtal med stjärnorna som plockats från Oslo Fredsprisfest. Den amerikanske filmskådespelaren Will Smith med sin gåtfullt vackra hustru, berättade att han hade fäst sig vid ett uttalande av Barack Obama i hans tal och ville fråga honom vad han menade. Så här sa Obama:
<"Vi måste ständigt utvidga vår moraliska föreställningsförmåga".. Sedan fick vi se mötet mellan Will och Barack Obama, där han ställde sin fråga och fick ett allvarligt och väl genomtänkt svar. Låt oss själva fundera över vad presidenten menade.

Med det slutar jag dagens korta blogg, eftersom vi ska baka julkakor i kväll i Rosenlund, medan snön virvlar runt vårt röda hus.

Sabina

Sankt Nikolaus som blev hela världens jultomte

I dag är det "lillejul" som det hette i Finland, när jag var barn. Men i det katolska Europa är det den helige Nicolaus dag. Och i England och i Amerika hänger man små och stora strumpor på sängstolparna för små barns förväntan att få en liten förjulklapp av St Nicolaus. Ibland kommer St Nicolaus genom skorstenen, ibland med en glittrande ljussläde på taket. Det såg jag i Kalifornien!

Jag minns när jag första gången var med om en St Nicolausfest i Sankt Franciskus församling som nybliven katolik. Det var ingen jultomte som kom med stav och mitra. Det var broder Gabriel som stolt klätt sig i den helige biskopens gestalt.
Nu vet jag mer om detta helgon, som blivit förebild för Jultomten eller Sankta Klaus i hela världen.
Han föddes i en förmögen familj på 200talet i Patara( nuv. Turkiet) . Redan som barn var han mycket generös och delade med sig av allt sitt goda. Så småningom blev han både präst och biskop i Myra. Han blev mycket älskad, särskilt av de fattiga, som han ömmade för.
Det berättas att han hörde talas om en pappa som hade tre flickor men inga pengar att erbjuda för ett gott giftermål. Förtvivlad tänkte pappan sälja flickorna till en äktenskapsförmedlare så att de åtminstone inte skulle svälta.
Biskopen tänkte: "Det får aldrig ske. Jag ska hjälpa dem."
I hemlighet smög han sig ut om natten med tre påsar guldmynt i handen. Flickorna sov och pappan sov,men fönstret var öppet och nu slängde han raskt de tre påsarna, en för varje flicka, in i deras hus.
Ingen hade sett honom- men när pappan och flickorna vaknade och såg alla guldmynt förstod de naturligtvis att det var den gode biskopen som räddat dem! Och det är därför vi ger varandra julklappar på julaftonen.
Tjugo år verkade han i Myra. Då kom en grym kejsare till makten och fängslade många kristna tillsammans med den gode biskop Nikolaus. Han fördes bort i exil, men var till tröst för alla medfångar.Efter tio år kunde han återvända till Myra och dog där mycket gammal.
Det finns många historier om biskop Nikolaus. Han är beskyddare för alla sjömän, därför att han en gång , så berättas det, var med om en svår storm på havet. Sjömännen förtvivlade att skeppet skulle räddas och vände sig till biskopen: Bed till den Gud som du tror på och dyrkar, ropade de medan vinden rev i seglen.
Biskopen föll på knä, gjorde korstecknet och bad en kort bön.Kanske han bara ropade: Jesus, hjälp! Eller: Gud, hör våra böner...
Gud hörde och havet blev lugnt igen.
Undra på att sjönmännen älskar och litar på detta helgon!
Nu ska jag skicka en hälsning till en ung Nicolaus, som ännu inte blivit helgon men kanske är på väg...

Konstens pilgrimer i Sixtinska kapellet

Det bästa med att åka buss är tid. Den tid jag inte har när tvätt ska hämtas, hängas upp och fördelas. Den tid jag inte har när klockan säger,att det är dags att förbereda maten. Det är alltid fråga om timmar.
Men på bussen är tiden fri. Då vecklar jag upp mitt favoritblad: l'Osservatore Romano, som tar upp utrymmet vid min sida och fyller hela bussen med sitt innehåll.
Men jag har alltid ett par pågående böcker i väskan, om jag inte kan vaska fram guldet i den stora tidningen.

I dag när himlen var klar och månen steg fram oändligt skön över stad och land, fann jag några ord om skönhet som var så vackra att jag genast grep efter pennan och trots bussens svängningar försökte mig på att översätta dem.
Visserligen skrev jag om skönhet i förgår ,men det här var en ny situation. Mitt förra citat kom från sextonhundratalet.
Dagens citat hämtar jag från Rom och mötet mellan påve Benedikt och all världens konstnärer, som jag också berättade om i förra inlägget.

Det var konstnärer, skulptörer, grafiker, dansare, sångare, dirigenter, kompositörer( och vem är större än Bach, vars Juloratorium jag avnjöt i går kväll hemma) poeter, arkitekter, filmskådespelare och filmskapare, som han talade till.Över och över denna illustra samling från hela världen tornade Michelangelos mästerverk Den Yttersta Domen .Scenen var Sixtinska kapellet.


"Ni är skönhetens väktare, sade påven till dem. Tack vare era talanger har ni möjlighet att tala till mänsklighetens hjärta, att beröra individuella och kollektiva känslor, att framkalla drömmar och förhoppningar, att vidga kunskapens och det mänskliga engagemangets horisonter.

Var tacksamma för de gåvor ni fått och var medvetna om det stora ansvaret att förmedla skönhet! Genom er konst, genom er själva är ni budbärare och vittnen för hopp åt mänskligheten! Och var inte rädda för att närma er den första och sista skönhetskällan, att öppna en dialog med troende, med dem som liksom ni själva upplever att de är pilgrimer i denna värld och i historien på väg till den oändliga Skönheten!
Tro tar inte bort något från er begåvning eller er konst. Tvärtom den lyfter och underhåller den och uppmuntrar den att kontemplera och meditera det yttersta målet, solen som inte går ner,solen som lyser upp detta ögonblick och skänker det skönhet.
Den helige Augustinus blev förälskad i skönheten och prisade den."

Här gjorde påven en paus. Han pekade upp mot Sixtinska kapellets tak och alla vände sina blickar upp mot de svindlande visionerna som Michelangelo framkallat för att beskriva den Yttersta Domen.Allas blickar hängde fast vid änglarna och demonerna samlade kring Kristus Domaren däruppe i valven. Om just denna dag, den sista, skrev Augustinus, :

"Bröder, vi kommer att få se en vision, som inget öga har sett, inget öra har hört, ingen människas hjärta fattat, en vision som överträffar allt vad skönhet heter, vare sig det är av guld eller silver, skogar och fält, himmel och hav, sol och måne eller stjärnor och änglar. Skälet är: detta är källan till all skönhet" (ur 1 Ioannis 4:5)

Minns det! Vi är alla pilgrimer på väg mot den oändliga Skönheten!
Att sedan den silverglänsande månen steg upp bakom skogen, när jag lämnade bussen, blev som ett silveremblem på det sköna tal jag hört i Sixtinska kapellet.
Ja, vad kan inte en busstur innehålla!

Sabina

Skönhet som ger glädje

"Skönt är det vi ser.
Skönare det vi förstår
Skönast det vi inte fattar"

Detta märkliga citat kommer från den danske vetenskapsmannen och biskopen,salige Niels Steensen.Han levde på 1600-talet och studerade anatomi, vilket ledde till flera upptäckter i människokroppen. År 1664 utnämndes han till professor i anatomi i Firenze och började samtidigt forska i geologi och paleontologi. Han kom från det protestantiska Norden till det katolska Italien. Det ledde till hans upptagning i den katolska kyrkan.
Från ärans höjder som vetenskapsman kom han att gå en korsväg som kristen och katolik.Steensen blev visserligen utnämnd till biskop i Hannover men bortjagad av intriger. Den en gång så berömde och hyllade dog utfattig och ensam i Schwerin, en liten nordtysk katolsk församling den 25 november 1686
På många sätt påminner hans livsbana om kardinalen John Henry Newton. Också för honom blev övergången från den Anglikanska kyrkan, där han varit en av de främste, till den katolska kyrkan en korsväg.Dessa två högt begåvade män var djupt ödmjuka. Det finns en tredje vetenskapsman i kyrkans historia, som jag tänker på: Teilhard de Chardin, den franske paleontologen( han forskade i 20 år bl.a i Kina) och mystikern Samtliga var gripna av Gudsmystieriet, av kosmos, Guds Skapelses väldighet. Inför den blev de själva intet.

När Niels Steensen inledde sin disputation vid Köpenhamns universitet handlade föreläsningen om Skapelsens storhet och människokroppens mysterium. Han hade bl.a. upptäckt kanalen mellan örat och munhålan, som efter denna upptäckt kallas "ductus stenonianus". Bland andra forskningsresultat var att hjärtat är en muskel och en pump, vilket chockerade det romantiska Europa. Intet under att han vid denna föreläsning kunde utbrista:

Skönt är det vi ser
Skönare det vi förstår
Skönast det vi inte fattar.

Tre påvar och skönheten

Nyligen samlades en grupp inbjudna konstnärer i Sixtinska kapellet till ett möte med påven Benedikt.I hans hälsningsord påminde han om att det är tio år sedan påven Johannes Paulus II skrev ett Brev till konstnärerna och att samme påve för tjugofem år sedan utropade Fra Angelico till konsnärernas skyddshelgon., en konstnär som visade upp en fullständig harmoni mellan konsten och tron.
Vidare berättade påve Benedikt att han inte var den förste att inbjuda konstnärer till Vatikanen. Paulus VI hade redan gjort det och då yttrat följande överraskandeord: "Vi behöver er, sade han. Påveämbetet behöver samarbetet med er!..Er uppgift, er konst är att samla in skatter från andens himmelska rike och kläda dem i ord, färger och former med ett ord göra vår förkunnelse och den andliga världen tillgänglig."
Stora män är ödmjuka.

Allt detta är så fjärran från den svenska vardagen med svininfluensan,grisrykten och julskyltningar.Snart är Kristus här, ett litet barn i en fattig krubba. Han som kom för att stå för sanningen. Men på jorden härskade då som nu lögnen och Lögnens Furste. Var det möjligen denne som stod bakom Djurrättsaktivisternas falska ryktesspridning om vanvårdade grisar? Det har nämligen visat sig vara ren och skär lögn.
Så julskinkan kan ätas i lugn och ro, om man inte väljer att fasta i Advent, vilket hör till den katolska seden.

GOD ADVENT
Sabina

Förföljelse och tro

De vägrade trampa på korset. Det blev deras dödsdom.
I dag firar Kyrkan 117 vietnamesiska martyrer. Deras brott var att de vägrade trampa på korset. De hängdes, brändes, torterades och avrättades med svärd. De kom från Spanien och var präster .Många tillhörde Dominikanorden,flera var födda i Vietnam.
Än i dag förföljs de troende i Vietnam.
Vad får dem att vägra ? Därför att Korset som ligger framför dem är Kristus. De böjer sig hellre ner och kysser korset.Det är kärleken som får dem att gå i döden precis som vår herre gjort en gång.

Det är så imponerande. Och så blir plötligt Korset, denna djupt älskade symbol, föremål för en politisk strid eller en modegrej att ha om halsen glänsande i guld eller silver.
Vem tänker på Golgata?
----------------------------------------
Häromkvällen såg jag ett kort program i TV, som handlade om "Hemliga rum". Fyrtio meter under Humlegården döljer sig ett femvåningshus, där alla trycksaker förvaras sen sextonhundratalet. Allt som tryckts i Sverige - böcker, kataloger, tidskriftr, tidningar.
Fantastiskt.
Men anledningen att jag tittade på Hemliga Rum var förannonseringen om att vi skulle få se Nelly Sachs lägenhet.
Denna underbara diktarinna som fick Nobelpriset 1966 bodde i en enkel etta i Stockholm med "typiskt 40-talsmöblering" som speakern sa.
Han kunde ha läst en dikt i stället.
På väggen hängde en tavla med utsikten hon hade från sitt fönster på Söder. Kanske skrv hon denna dikt där:

Du sitter än vid fönstret
och det snöar ute-
ditt hår är vitt
och vit är handen där-
men i ditt tunna
ansiktes två speglar
en sommar dröjer kvar:
ett land med ängar över tiden höjda
en dryck för skuggor, nattens villebråd.

Men klagande jag sjunker mot din vithet in,
in mot din snö-
där livet långsamt viker undan
likt tystnaden som växer när en bön är slut-

O att få somna bort i denna snö,
med all sin plåga som världen har bränt in.

Medan ditt ansiktes kontur
borttonar redan i en havets natt
till död, till födelse.

ur Flykt och Förvandling
FIB:s Lyrikklubb
Urval av Erwin Leiser.
Inledning av Johannes Edfelt. 1961


Johannes Edfelt skrev en artikel i DN 1964, där han skildrade henne som en av Tysklands största författare och vilken ära det var för Sverige att det var hit hon räddades från nazisternas dödshot. Här utvecklade hon sin konst, som framförallt skildrar det judiska folkets lidanden genom tiderna.
Ja, det var värt att få se hennes enkla lägenhet och sedan ta fram hennes böcker från bokhyllan och fördjupa mig in denna språkets mästarinna, skickligt översatt av svenska lyriker som Gunnar Ekelöf, Johannes Edfelt, Mtts Rying och andra.

Läs henne!

Sabina

På väg mot evigheten

Det är årets sista dag. Nåja, de som är kyrkliga vet att det inte är nyårsafton 2009 utan det liturgiska ,kyrkoårets, sista dag.
I svenska kyrkan kallas den Domssöndagen. Och jag har starka minnen av mullrande orgeltoner, dystra predikningar och Dies Irae stämningen .
I katolska kyrkan är det en jubeldag. Kristus Konungens dag. Och i Sankt Franciskus kyrka upptäckte jag en kungakrona på Tabernaklet. Men pater Raphael ville använda kronan för att förklara något om Kristi kunganamn för barnen , eftersom det var s.k. familjemässa i samband med den månatliga undervisningen. Han frågade: Vem brukar ha en krona på huvudet? GUD! ropade en entusistisk liten grabb i skaran.
Pater Raphael såg både förbryllad och road ut men avstod från att förklara Guds osynlighet, när han fick ett rätt svar från ett annat barn. Hans korta predikoillustration kom att också omfatta den andra kronan, som Jesus fick bära, törnekronan. Kanske barnen minns i sina drömmar hur glansen från den gyllene kronan på Tabernaklet mattas av och förändras till den smärtorika törnekronan? I så fall har de kanhända förstått Jesu totala liv och budskap.En och annan vuxen gjorde det säkert.
Det är ju så att predikningar för barn har lätt att bli begripna av vuxna.

Texterna sm vi läser under november och fram till Första Advent, pekar dock hela tiden mot evigheten.Redan i Allhelgonahelgen hade våra blickar riktats mot både död och evighet. Detta perspektiv kan ingen människa undgå. Tyvärr rusar livet snabbt förbi utan att de flesta ägnar just slutet en tanke.

Filmmakare gör det. Nu drabbas biograferna av en rad apokalyptiska filmer, som i förfärliga svep beskriver jordens undergång. Det tycks vara inne att förfäras så som man upplevde det på medeltiden, när pesten drog genom Europa.
I dag har vi svininfluensan som en pest. Den skapar oro och framtidsfuktan.I Stig Claessons miljonböcker om tidskriften Millenium och dess grundare Mikael Blomkvist och den märkliga hackern Lisbeth Salander skildras vidrigheter som hör underjorden till. Det är dagens apokalyps i finansvärlden, som nu går segrande över kontinenterna.
En man som läst den första delen var full av avsky. När han efteråt började läsa Harry Martinssons Vägen till Klockrike utbrast han: "Det var som att komma från helvetet till himmelriket."
Så är det med den äkta litteraturen. Den har smak av himmelrike.
Även om Hertha Müller,årets litteraturpristagare inte har vackra saker att berätta, utan snarast vemodigt sorgliga från sina år i Rumänien, är skönheten i hennes böcker himmelsk jämfört med Stig Claessons avskyvärda skildringar.

Om himmelriket kan "Prästårets präst", le Curé d'Ars, Jean-Marie Vaptiste Vianney, berätta:

" Varje dag börjar evigheten igen.
Vi går som en vind... Det går fort, allt rusar iväg.
För att komma till himlen krävs ett rent hjärta, förakt för världen och kärlek till Gud.
En dag kommer, när vi ska finna att vi överhuvudtaget inte gjort något för att komma till himlen,.
Man måste arbeta i världen. Man måste strida. Man kommer att ha tid att vila sig i evigheten"

Sabina

Kvinnohistoria

I dag är det kvinnornas dag!De som fanns före oss och som visade en väg. Något för feministerna att fundera över. Jag har en känsla av att deras perspektiv är alltför kort. Det slutar vid Alva Myrdal, eventuellt Ellen Key. men det långa perspektiv, det som är laddat med vishet och kunskap och som kan höja blicken ovanför vardag och nutid, det som hör "evigheten till", detta perspektiv skulle behövas bland feministernas skara.
Därför låt mig presentera dagens helgon, de som skrivit "kvinnohistoria"!

Den heliga Margareta av Skottland
Den heliga Gertrud av Helfta.

Bli inte förskräckt om du hör att Margareta, en ungersk prinsessa föddes 1064. Hennes far var Englands kung landsförvisad av den danske kungen Knut. Hon föddes alltså som ett flyktingbarn, om än kungligt! Elva år gammal fick familjen återvända till England men det dröjde bara några år innan ett nytt krig med danskarna skingrade familjen . Margareta flydde till Skottland.Hon var då 20 år, mötte och förälskade sig i den skotske kungen Malcolm III.
Vad är då hennes historia?
Hon var bildad, läste latin flytande, kom med ett välförsett bibliotek till det vilda Skottland. Maken däremot var visserligen en skicklig kung men analfabet. Han brukade ödmjukt kyssa hustruns andaktsböcker som han själv inte kunde läsa. Ett vackert tecken på den goda relationen mellan makarna.
Drottning Margareta hade många talanger. Hon undanröjde kvardröjande hedniska bruk och såg till att folket fick
undervisning i kristendom. Hon skapade ett berömt kloster,Dunfermline, som blev ett andligt centrum.
Att hon samtidigt såg de fattigas behov var naturligtvis ett plus.

Men viktigast för hennes eftermäle blev,att hon födde åtta barn och fostrade dem till goda kristna!
Under många sekler vördades hon främst som den goda modern, "ett föredöme för alla mödrar".
Att vara en god mor är inget för de moderna kvinnor, som främst ser jämnställdhet som viktigast av allt.
Men för de kvinnor i Sverige som väljer att med stora försakelser, vara "goda mödrar" och stanna hemma de många småbarnsåren, är den heliga Margareta av Skottland ett stöd och en förebild!

Gertrud "den stora - det andliga livets profetissa "föddes tvåhundra år senare. Här möter vi ett annat öde, en säregen gestalt i den myllrande medeltida kvinnovärlden.
När historien om Gertrud berättas och man får veta att hon vid fem års ålder skickades till ett kvinnligt cistercienskloster,undrar man: Var barnen mognare förr? Fick de inte vara barn, när föräldrarna överlät uppfostran till nunnor i ett kloster?
Säkert fanns lek med i Gertrud liv. Jag tänker t.ex på Dalai Lama, som bara var fyra år, när han kom till det stora klostret i Lhasa. I filmen som skildrar denna tid i hans liv finns mycket lek omkring den unge "guden".
Men Gertrud var från början ett fromt barn och fann sig väl i klostermiljön. Och det vet vi också i dag- bland annat genom Hjalmar Sundéns forskning, att små barn kan få ta emot mycket märkliga andliga upplevelser.
I Klostret Helfta mötte hon dessutom två djupt andliga kvinnor, Gertrud av Hackeborn och hennes syster Mathilde.De inspirerade den lilla, så att hon mycket snart , ja så fort det var möjligt, valde att bli vigd till nunna i det som sedan femårsåldern varit hennes älskade hem.
Hennes bestämmelse var att ta emot ett särskilt kärleksbudskap från himlen, ett budskap, som genom seklerna spritts över hela den kristna världen:

Andakten till Jesu Heliga Hjärta.

Hon var bara tjugofem år när hon första gången hade den vision, som hon tolkade som ett möte med den djupa kärlek Kristus ville ge till mänskligheten. Hon tyckte sig se hur Jesus visade sitt hjärta för henne.
Otaliga är de bilder, av både konstnärer och andra mindre konstnärligt beghåvade, som försökt framställa denna vision.
Det är natuligtvis helt omöjligt. Det handlade ju mera om en upplevelse av mystisk kärlek och förening med Gud. Inte går det att tolka i en åskådlig bild. Ändå sprids dessa framställningar- och älskas säkert, av många.
I söndags när det var basar i Sankt Franciskus kom en ung kvinna från Kamerun, som varje söndag är i Mässan. Hon bar på en påse som hon kramade ivrigt. Så öppnade hon den: "Se, vad jag har fått. Äntligen, den bild jag längtade efter. Jag tillhör Jesu Hjärtasällskapet hemma i Kamerun," sa hon och stoppade lycklig ner sin tavla i påsen .

Ja, vad har Gertrud Den Stora att ge dagens kvinna? Kanske just detta: en öppenhet för den kärlek som Kristus vill ge , en kärlek som kan förvandla ett trött och svårt liv till ett liv genomstrålat av glädje och hopp. Just när det kan te sig som mörkast och svårast. Ty nog är det tungt och svårt för många kvinnor i dag.

Sabina

































































































































































Hon var till skillnad från sin kunglige make, mycket bildad. läste latin, förde med sig ett välförsett bibliotek till det vilda Skottland. Som drottning engagerade hon sig på många plan i landet: hon såg till att hedniska kvarlevor utrotades och att folket fick undervisning i kristendomen, både barn och vuxna. Hon hade starkt socialt engagemang och värnade om de fattiga i landet. För stabilisering av den kristna tron grundade hon klostret Dunfermin
Vad blev då hennes eftermäle? Inte hennes tora lärdom och bildning.
nte hennes rejäla sociala insatser.
Nej att hon födde åtta barn och va en god mor för dem!
Under sekler vördades hon i Skottland som förebild för alla mödrar.
Tack drottning Margareta - detta är ett gott budskap för vår tid, när den goda modern, hon som stannar hemma när barnen är små, alltför pfta möts av förakt och utfrysning.
Drottning Margareta du behövs också som denna förebild.
Från äktenskapets horisont har jag en vacker detalj:Maken som inte kunde läsa eller skriva vördade sin hustru och brukade kyssa henns andaktsböcker, som han inte kunde läsa!

Enpaus för bilen ska till verkstaden i Isgårda och sen till besiktning. Jag återkommer.

Äpplena faller från det snart helt kala vinterträdet. Vi tar tacksamt emot dem och jag satte rekord i morse, när jag på en timme lyckades skala, skära, koka,sockra,hälla upp fyra stora burkar med läckert äpplemos.

Men allt som faller är inte lika tacksamt.



Krucifixen i Italiens skolor faller. Och vad menar EU som dessutom har en katolsk president. Att Reinfeldt inte bryr sig om detta galna direktiv, förstår jag. Han är helt likgiltig och ve honom på Domens dag . Än har han tid att besinna sig och låta Visheten tala ord in i hans hjärta. Men att trampa på ett lands djupaste identitet, som nu sker är inget gott betyg för EU.



Att låta professor Tännsjö tala till barnmorskorna , vilkas yrke är att ta fram livet, stå inför dem och tala om döden, är att falla i trendens farliga grop. Det är modernt att vara kontroversiell. Och vem är mer kontroversiell än Tännsjö. Alltå ska han få väcka en debatt, som redan är över ty vilken barnmorska vill inte värna om det barn som saknar en kromoson men som enligt så många vittnesmål bara skapar glädje omkring sig. En glädje som helt väger upp det extra besväret , som det förvisso kan vara med ett barn utan det där viktiga kromosomet.






Ett annat fall i trendens och politikens djupa grop är naturligtvis både kyrkomötets beslut om en ny s.k. äktenskapsordning och valet av den biskop som i morgon skall invigas, trots att hon inte lever enligt kyrkns bud. Hon är med andra ord inte en "rätt lärare". Sådana fall kan väcka sorg och redan nu anas många avfall från en kär kyrkogemenskap.

Vackert var dock biskop Anders försäkran om att katolska kyrkan i Sverige ska kunna fortsätta dialogen trots den klyfta som kyrkomötesbeslutet åstadkommit.
Och från Rom har famnen öppnats för att välkomna dem som i den splittrade anglikanske kyrkan nu ser en möjlighet att återvända till moderkyrkan.
Redan ryktas att flera biskopar vill lämna detta granna skepp, som en gång Henrik VIII sjösatte på femtonhundratalet.
Biskop Hind sa, att han hellre vill vara en enkel katolsk präst än biskop i den anglikanska kyrkan.

Den tredje Synoden för Afrika har avslutats med hoppfulla ord om att Afrika är på väg och Kyrkan i Afrika är på väg. Även om det är en turbulent tid har vi anledning att se ljus på framtiden.
Och när påven skriver till Armeniernas Patriark Karekin II för att lyckaönska till tioårsdagen av hans installation a
inleder han med en så vacker hälsning att jag vill avsluta denna lördagskvällsblogg med den och önska er kära läsare:

Grace to you and peace from God the Father
and our Lord Jesus Christ!

Sabina




Är det möjligen Drowns Syndrom som Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlundhs dotter har? Hon fröjdar dock läsarna i månget baksideskåseri.



Nästa olustiga fall är kyrkomötets beslut om könsneutrala äktenskap. Och i morgon faller ännu ett äpple tungt mot den svenska jorden, då Eva Brunne blir vigd till Stockholms biskop. Behöver jag säga mer? En kvinnlig biskop har vi förvisso haft. Men en kvinnlig biskop som lever i ett könsneutralt samboskap har vi inte haft.

Jag minns andra biskopar, som hedrat den svenska kyrkan med

Allhelgonadag

"Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött..."

Erik Axel Karlfeldts mäktiga Vinterorgel ljöd "enligt traditionen" klockan 12 i radion i dag på Alla Helgons dag. Jag gladdes ,dels för att vi i går kväll läste den högt vid middagsbordet,dels för att det finns traditioner kvar i Sveriges Radio men också därför att denna dikt har följt mig sen tidiga år, när jag började läsa svensk dikt.
Var hittar man den i dag? I samlingen Hösthorn av nämnda diktare. Sök och läs och njut. Med olika orgelstämmor beskrivs årstidernas gång fram till de ljuvliga raderna:
"till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster vid skogens mörka kjol
en hasselfrans..."

Eftersom denna helg är ägnad både helgon och själar och detta ska vara en "helgonblogg" vill jag presentera från dagens läsning i L'Osservaore Romano några nya helgonförklaringar, som jag fäst mig vid:

En ung trappist, St Rafael Arnáiz Barón från Burgos, Spanien, vars korta liv, han dog 27 år gammal,rymde "ett kärleksfullt och villkorslöst svar på den gudomliga kallelsen". Rafael växte upp i en förmögen familj, studerade arkitektur i Madrid och blev vid den tiden medveten om att Kristus kallade honom. Släktingar introducerade honom till trappisterna. Då avbröt han studierna, bestämde sig för att söka "Det Absluta" och blev munk. Han var tjugotre år. Men olika sjukdomar hindrade fullföljandet av klosterlivet, som han flera gånger fick avbryta. Ödmjukt accepterade allt det svåra; sjukdomen, inbördeskriget, komplicerade relationer i klostret,.Genom motgångarna blev han alltmer hängiven. Allt han genomgick berättade han i många brev till sin mor, som efter hans död samlade dem till en bok. Vid Världsungdomsdagen i Santiago da Compostela 1989 saligförklarade Johannes Paulus den unge Rafael, som därmed blev ideal för tusentals katoliker.

Helig bland spetälska
Som tonåring läste jag en bok om Fader Damien och hans utgjutande liv bland de spetälska på ön Molokai utanför Hawai.Där levde de försummade och förgätna av alla tills den belgiske prästen kom till dem för att leva och dö med dem. Jag undrade ofta genom åren varför han inte var helgonförklarad. Orsaken var att han blev baktalad för sitt bryska språk, sitt uppflammande temperament, han var ingen blid, from präst. Men oändligt kärleksfull, modig och praktisk. Han byggde, grävde och undervisade. Han var inte rädd för de spetälska som blev så deformerade av denna hemska sjukdom, han älskade dem. Tack och lov att han nu är i de heligas skara!

Tjugo år i Sibirien
Den tredje som nu blivit helgonförklarad är den polske biskopen Zygmunt Szczesny Felinski, vars långa liv innehöll idel överraskningar; som en stege rakt upp i himmelen! Hans liv är starkt förknippat med polsk historia och kultur. Född 1822 var han bara 11 år när hans far dog och 18 år när modern skickades till Sibirien för politiska aktiviteter. Som student kom han till Paris och engagerade sig i emigrantpolackernas uppror i Poznan Han återvände till Polen,blev prästvigd i St Petersburg, director vid Den kyrkliga Akademin och professor i filosofi.I St Petersburg grundade han en systrakongregation och bistod många fattiga. Snart blev han biskop i Warszawa. Året innan,1861, hade ryssarna härjat i huvudstaden,kränkt alla kyrkor och skapat skräck och förödelse. Biskop Felinski renade och återinvigde Domkyrkan samt öppnade alla katolska kyrkor på nytt.
Hans tid som biskop blev kort. Den 14 juni 1863 skickades han till Jaroslav och vidare till Sibirien. Under tjugo år blev han där känd som "den helige polske biskopen" , han byggde en kyrka, han tjänade ödmjukt sina medfångar, kort sagt, han vandrade också han som alla helgon , den ödmjukes väg. De sista åren av sitt liv fick han leva i halvexil bland ukrainska bönder i Galizien.Han dog 1895 i Krakow.Polen kan vara stolt över denne man , vars liv är ett lysande föredöme och inspiration för alla biskopar.

Sabina

Friden och döden

Jag vadar som i guld bland gyllene höstlöv. Skogen står svart runtomkring och jag får underliga associationer till skärseld och helvete när jag blickar in i dess mörker. Som änglar vaktar ljusa björkar längs vägen. Kanske tankarna hör ihop med den stundande Alla Helgonadagen. Då dras tankarna mer än vanligt till döden, den oundvikliga, den som varje kyrkogård påminner om.
Jag ska sätta ett ljus vid Tant Hannas grav. Hon var väl förberedd att dö.Må hon vila i frid!
En vacker bok som handlar om "Konsten att dö" läser jag nu. Vad då - ska det vara " en konst" - man dör ju i vilket fall som helst.
Ja, men inte hur som helst. Det gäller att vara förberedd. Och få människor är i dag förberedda att dö, kanske inte ens de som verkligen är döende.
En vän till mig som låg på sitt yttersta sa stillsamt till mig: "Om det är Guds vilja att jag ska dö nu, så accepterar jag det." Och hon läste sakta liksom för sig själv den vackra gamla bönen Anima Christi. Hon var väl förberedd. Må det eviga ljuset lysa för hennes själ.
Det är vad denna märkliga bok från 1300 talet handlar om. Det är en bok som kommer i rätt tid. Till ett släkte som bara rusar livet fram utan tanke på vare sig "ond bråd död" eller "en god död."
Ars Moriende( utgiven av Skara Stiftshistoriska sällskap") berättar om denna konst, om det besök som den sjuke eller döende ska få av ortens präst. Han för med sig det heliga Sakramentet och vid besöket ska han samtala med den sjuke, ställa frågor om hans liv och ge honom möjlighet till bikt. Han ger honom sedan "Vägkosten" till livet!
Ja, nog är det vackert och praktiseras naturligtvis i dag bland kristna, som vet att förbereda sig för döden.
Men alla de andra ?
Vad hjälper ljus som man sätter vid vägkanten, där en ung man drabbats av Ond bråd död. Vad hjälper samlingar med tröst,kaffe och kramar, om den döda inte varit förberedd. Då blir mötet bortom döden kanske så som jag skrämmande upplevde det vid min vandring i morse: skogens svarta skärseld och helvetesmörker.
Om inte ljusa änglar räddat den arma själen.

Sabina

Tröst i vida världen

När något så sorgligt inträffar som, att den kyrka man vuxit upp i och där ens kristna tro mognat och utvecklats genom goda präster, biskopar och förböner, har förfallit till en dåraktig irrlära, måste man söka överlevnad och tröst i vida världen.


I och för sig behöver jag inte gråta ,eftersom jag har funnit min moderkyrka och inte längre hänger samman med den svenska kyrkan. Men ändå, den har varit mig kär. Och nu sörjer jag , då jag ser att dess lilla skepp krängt och att den dras ner i djupet.

I Rom pågår en synod för Afrika. Det är stort. Och det är som Auna Obama sa i samtalet med Skavlan förra veckan att Afrika är inte ett land utan många länder. Det ser jag när jag läser om biskoparna från Senegal, Tunisien, Cameroun,Nigeria, Kongo, som alla träder fram i Vatikanen och ger budskap från sina länder, tålmodigt och intresserat avlyssnade av påven Benedikt.
Jag minns från förra synoden vad biskopen från Burundi sa: Det finns inte en enda bibeldel på vårt lokala språk. Jag blev så gripen och tänkte på det storartade arbete som utförs av Internationella Bibelsällskapet för översättningar av bibeln till en mängd udda stamspråk. En översättning kan ta tjugo års arbete. Att först skapa ett skriftspråk. Sen lära sig detta. Sen finna ord som motsvarar det som står i bibeln. Inte alltid lätt. Jag hoppas att biskopen av Burundi fick hjälp för sitt folk.

Det var en indian som först frågade missionären Wycliffe när han predikade på spanska: "Om din Gud är så stor, varför kan han inte tala vårt stamspråk så att vi kan förstå honom?" Den frågan blev utgångspunkten för arbetet med att översätta Bibeln till olika stamspråk. Det finns 22.500 språk utan skrift. Av världens alla språk finns det bara cirka 400 som har en bibel eller bibeldel på sitt språk. För några år sedan kom boken "Orden som inte fanns -en berättelse om bibelöversättning på Papua Guinea" av Sigmund Eversen(L ibris)

Läs den!

När botpsalmen 51 skulle översättas stakade de sig på raden:"rena mig så jag blir vitare än snö." Det fanns ju inte snö på Papua Guinea. Hur skulle de förklara bilden? Då kom de på rätt bild: Fågeln Kakaduan är helvit! Alltså: Rena mig så jag blir vit som kakaduan...

Att blicka ut över Afrikas kristenhet hjälper inför sorgen av svenska kyrkans irrlärostig.
Att möta det ryska helgonet Serafim av Sarov från de djupa skogarna är också en tröst.
Just dessa dagar samlas en grupp människor som vill lyssna till den helige Serafim av Sarov på Wettershus reträttgård i Småland.
Teologen Tomas Åberg leder dem in i Sarov till ett möte med den helige eremiten, en av Rysslands stora och mest älskade "Staretser":
Han säger: "Gud är en eld som värmer både hjärta och njurar. Om vi således känner kyla i hjärtat - vilket är av djävulen - bör vi åkalla Herren. Då kommer Han och värmer våra hjärtan med kärlek, inte bara till Honom utan också till vår nästa."

Så kom trösten från Sarov. Min kärlek består,mitt hjärta är varmt, Herre, förbarma dig över svenska kyrkan.

Sabina

Uppror och förnyelse

"Inget får skaka dig.Inget förskräcka
Allting skall klarna.
Gud är densamma. Vänta och vaka,
allt skall du vinna.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Gud ensam räcker...."

"Nada te turbe
Nada te espante...."

Ja, så borde de kända versraderna låta. Ty det är den spanska Teresa av Avila, helgon och kyrkolärare, som skrivit dem. De är ofta citerade och med en mild melodi ofta sjungna till tröst i den stora Försoningskyrkan i Taizé, där jag hörde den första gången och i många kyrkor och andra sammanhang.
Det är kärva och enkla ord,framsprungna ur ett både dramatiskt och kärvt liv.
När jag tänker på den heliga Teresa ser jag först en scen framför mig Hon sitter på golvet omgiven av en grupp unga nunnor. Hon är fylld av entusiasm och iver och delger sina planer för vännerna att lämna det bekväma klosterlivet och bilda ett nytt karmelitkloster med stränga regler,mycket bön och inga eftergifter.
Det är ett uppror som planeras.
Sen rymmer hon och stiftar det nya klostret enligt in vision.
Hon förnyar den gamla karmelitorden, som tappat enkelheten och fattigdomen.
Teresa ska få mycket av båda delarna.
Hon karakteriserade sig på följande sätt:
"Teresa ensam är en stackars fattig kvinna.
Teresa med Guds nåd är en kraft.
Men Teresa med Guds nåd och mycket pengar är en stormakt."

Nästa minnesbild jag har från hennes liv är de många resorna på dåliga vägar i skrangliga vagnar från det ena klostret till det andra. Från den ene biskopen till den andre, ja ända fram till kung Filip av Spanien.
Kampen för nystiftade kloster. Kampen för godkännande från kyrkan och spanska staten. Allt medan hon skriver och skriver och skriver!
Teresa är en lysande författare.
Boken om hennes liv är som en spännande roman. De andliga böckerna är både djupa och drastiska, fyllda av målande bilder. Medeltiden och Spanien ger henne bilder att beskriva vägen till fullkomlighet

Sabina

Slaget vid Lepanto

Det är Vår Fru av Rosenkransens dag. Ingen association till Fatima, nej det var längesedan ,närmare fyrahundra år sedan, som en händelse gav upphov till denna vackra titel.
Då stod ett slag mot turkarna som ville in och erövra Europa( som de nu några århundraden senare nästan har lyckats göra) En flotta skulle möta fienden på havet utanför grekiska kusten. Från Rom kom bönen: Bed rosenkransen. Och sjömännen, officerarna, generalerna, alla bad medan skeppen stävade fram över havet. Jag kan inga detaljer från slaget, jag vet bara att de kristna segrade. Vet inget om dödstal,skepp som sjönk, män som drunknade - på båda sidor - men Europa var räddat.

Sedan dess har rosenkransen, denna vackra böneform, som förre påven Johannes Paulus var så fäst vid, den som innehåller hela evangeliet om man ber med eftertanke veckans alla dagar,kommit att spela en viktig roll i många händelser.
Jag tänker bland annat på det som den nu avlidna Corazin Aquino initierade när diktatorn Marco störtades på Filippinerna. Då marscherade landets modiga kvinnor mot pansarvagnarna med rosenkransar i händerna.Och det blev fred och demokrati.
Jag tänker på bönesamlingarna månader innan Berlinmuren föll, som pågått i många östtyska städer. Människors tysta vandringar genom mörka gator med tända ljus till kyrkorna. Många bad på vägen rosenkransböner. Och muren föll.

Jag tänker på fångar i koncentrationsläger i Rumänien,Bulgarien, Tjeckien, där överlevnaden ofta berodde på den kraft som de små bönekulorna ingivit marterade kroppar
.Kanske Herta Mûller(dagens Nobelprisvinnare i literatur) har skrivit om det i den bok som just nu håller på att översättas och tydligen handlar om ett ryskt fångläger, enligt vad jag uppsnappade i radio.

Det är en "himmelsk" krans. Om vi får tro så, har Jungfrun Maria själv vid sina korta möten med barn på jorden uppmanat till rosenkransbön just för att nå fred , t.ex. i Fatima, men också i Lourdes och i Banneux.
I Czestochowas museum finns en enkel liten rosenkrans sammanfogad av torra brödbitar. Den har skänkts dit av en fånge från Auschwitz. Men där finns också en strålande vacker rosenkrans som nobelpristagaren Marie Curie har överlämnat till sitt älskade fosterlands dyrkade Jasna Gora, det "Vita Berget", där Den "Svarta Madonnans" bild förvaras sedan 1400-talet.

Många människor ber också för de ofödda liv, som ständigt hotas genom abortförespråkarna, nu på krigståg i både EU och FN. Måtte dessa böner vända utvecklingen i världen och ge fred överallt där krig pågår.

Sabina

Sankta Birgitta, Europas skyddshelgon

Den 7 oktober blir det "brittsommar"! Tack,sankta Birgitta för solen som smidde guld på Blåkyrkans himlasträvande kyrkspets. Tack, Birgitta för vinden som blåste över Vättern, där fiskarna förr brukade åkalla dig för en god fångst. Tack, Birgitta för de ljusa valven, de stadiga pelarna och sångerna som aldrig tystnat i din kyrka, där jag denna morgon fick sjunga änglarnas lov med pilgrimer från hela Norden.



Jag har gästat Pilgrimscenter i Vadstena och upptäckt en oas av levande andlighet mitt i ökenlandet svenska kyrkan. Pilgrimscentret är inte stort, det är präglat av enkelhet och gedigen skönhet. Därifrån behöver man inte gå många steg till ett intimt litet kvällskapell, där helgonen blickar ned på de knäböjandes lilla skara.

Inte heller är det många steg till Birgittas kyrka,där det är lätt att andas böner under luftiga ljusa valv. Liksom kyrkvalven har målats i strålande färger så tror jag att det strålar ut från denna kyrka, denna församling, detta Pilgrimsscenter, en varm ström av frisk religiositet och äkta Kristuskärlek i Birgittinsk anda till godo och hälsa för den teologiska sjuka som på många håll drabbat den svenska kyrkan.Det är gott att höra, att många söker sig hit, vandrare, pilgrimer, unga och gamla. Det är ständigt något på gång och många frivilliga krafter som villigt hjälper till att bära det.
Här blir Birgittas välkända bön verklighet:

Visa mig vägen så skall jag villigt följa den.
Farligt är att dröja
och vådligt är att villas bort från vägen
men till stort gagn att följa den.
Uppfyll därför min önskan
och visa mig den riktiga vägen!

ur Uppenbarelserna II:107
Alf Härdelins nya översättning

Sabina

Ve dig, värld

"Ve dig värld med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken den kommer."
Jag har tänkt på detta bibelord de senaste veckan, då EU angripit ett medlemsland för ett lagförslag som en viss lobbygrupp inte gillar. Ett mycket klokt förslag, men som naturligtvis har upprört den världsvida homosexlobbyn, som nästlat sig in i de innersta kretsarna av EU.
Litauiska parlamentet har nämligen föreslagit att man bör förbjuda all "undervisning eller information" om homosexualitet och andra avvikande företeelser för ungdomar under 18 år.
Varför ? Därför att unga människor är sårbara och känsliga för intryck och påverkan i dessa år. I Sverige har sedan många år denna typ av information varit tillåten och uppmuntrad. Det skule behövas en undersökning av hur och var unga homosexuella upptäckt sin läggning. Det är sannolikt inte otroligt om det skett under intryck av mötet med andra homosexuella . En ung människa dras oftast till någon av samma kön. Jag hade många bästa vänner bland flickor i min klass,detsamma för pojkar.
Om man då möter en lesbisk eller homosexuell som talar om sin relation kan tanken uppstå: kanske är jag också lesbisk eftersom jag älskar Karin. n förädisk tanke som kan bita sig fast och utvecklas till en "falsk " läggning.
Medvetandet om hur viktigt det är att ge unga människor höga ideal och klara normer har troligen lett det katolska Litauen att fatta beslutet om det föreslagna förbudet, som nu upprör så många.
Det är faktiskt inte fråga om diskriminering av människor utan varning för en livsstil.
"Den som förleder en av dessa små ,som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. "
Dessa stränga ord av Kristus följde sedan han tagit fram ett litet barn,lagt armen om det och talat om för sina lärjungar( och de andra som lyssnade) att sådan skulle man vara; barnslig, oskuldsfull,eftertänksam, tillgiven,full av förtroende, gärna glad och med "spring i benen".
Att se barnen på gatorna, som glatt hoppar bredvid sina föräldrar ovetande om farorna i livet, gör det extra svårt att läsa om den ökande barnporren på nätet som datorerna rymmer och som tydligen alltmer fångar in människor i sitt hemska grepp. Eller att läsa om barnsexhandeln som beskrivs med exempel i senaste numret av PMU:s tidning. Den florerar inte bara i Nepal,Indien och Thailand utan också i Europa.

Många goda krafter arbetar på att rädda och hjälpa, men att "förförelserna måste komma.."
Må det goda livet fortsätta att beredas kraft att fortsätta som nu med den stundande kampanjen för Världens Barn.Nära tjugo organisationer deltar och får dela inkomsterna från insamlingen. Alla har de viktiga projekt och många av dem har just siktat in sig på ett hejda förförelsens verk i världen.

Sabina

Livet är heligt

Häromveckan visades en film i två avsnitt på TV om kommissarie Barclay och hans team . Det handlade om att reda upp en kidnappningshistoria. Två pojkar hade samma dag men på olika platser blivit kidnappade.Sedvanliga rutiner igångsattes. Men plötsligt tog sökandet en underlig vändning. På TV dök bilder av de försvunna pojkarna upp. De låg nedbäddade mellan vita lakan till synes sovande. Över bilden stod med röda bokstäver:SACRED.
Vad betydde det? Ordet kom från en annan värld, som inte var deras av våld och kriminalitet.Uppslagsboken gav svaret: HELIG.
Därmed var deckarens budskap tydligt. Livet är heligt. Kidnapparna hade tagit pojkarna från mammor som tidigare gjort abort. De resonerade så: Varför skall dessa pojkar få leva när deras syskon inte fick leva?
En tidsmarginal gavs: Visa en film om hur abort går till på alla kanaler före kl 18.Annars måste pojkarna dö.
En absurd historia med ett grymt budskap.
I Storbritannien görs 200.000 aborter varje år. I Sverige 35000 aborter. Kampen mot aborter pågår över hela världen. I Amerika sköts en ProLife demonstrant till döds.Det var fel, sa till och med Obama. Tidigare hade en abortläkare blivit ett offer. Också det var fel. Vad som måste ske är en förändring av värderingar. Alltfler måste inse att LIVET ÄR HELIGT.

Tyvärr smygs nu ett nytt budskap in i kampen.Jag läste det i går i en notis om motioner till riksdagen.Socialdemokraten Carina Hägg har motionerat om att "Abort är en mänsklig rättighet" och hoppas att Reinfeldt skall ta med detta budskap till EU.
Det blir ingen nyhet där. Starka grupper pläderar sen en tid tillbaka både i FN,EU och Förena Staterna om att till Deklarationen om Mänskliga rättigheter lägga ännu en rättighet: "ABORT ÄR EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET".

Hur kan det vara en mänsklig rättighet att döda? Vi vet ju att abort innebär att ett levande foster dödas - ofta på ett mycket grymt sätt.Sjukvården har nu börjat inse att det är fråga om död. Fostren får begravas. Är inte det aockså absurt?

Bara ändrade värderingar, en djup känsla av vördnad för livet, av livets helighet kan förändra situationen.Abort får aldrig bli en rättighet,abort är alltid ett sorgligt beslut som måste tas till när det är fara för livet. I sällsynta fall kan modern välja att själv dö för att det väntade barnet skall få leva. Så hände för ett tjugotal år sedan i Italien,när läkaren Gianna Molla dog för att låta sitt barn, en flicka födas. Gianna Molla hade tidigare tre barn.
För henne var det omutbar sanning att Livet är heligt

Sabina
PS
Läs den gripande berättelsen om Gianna Molla i boken på wwww catholica.se
DS

Ett stormigt hav

I går anbefallde bloggaren Teja och Bengts blogg bön och fasta för biskop Anders trefaldiga jubileum i år. Han har nämligen bett om våra förböner i stället för att jubilera. Just nu är det en allvarlig tid för kristenheten i Sverige.
I morse valde jag att be en rosenkrans för vår katolske biskop. Det är Marie Smärtors dag och tisdag så det passar bra med den smärtorika rosenkransen.

Då såg jag i min inre syn ett stormande hav. Där var Kyrkans skepp. Det krängde och vågorna svallade höga omkring skeppet. Men det höll stadigt kursen. Samtidigt såg jag ett annat fartyg som hade fallit på sned och verkade skadat, det drogs ideligen ner av de vitkantade böljorna. Jag våndades vid synen. Det var Svenska kyrkans skepp. Jag undrade om inte Kyrkans stora stadiga skepp skulle kasta ut ett ankare, räddande båtar eller på något sätt komma det andra fartyget till hjälp i dess nöd.
Då såg jag flera smindre båtar komma farande över vattnet. Det var de mindre kyrkorna, baptister, missionsförbundare,pingstvänner, som styrde räddande småbåtar till det sjunkande fartyget.
Där fanns också de som på den kantrande båtan hävde ut räddningsjollar och försökte få med sig så många som möjligt i dem. Det var Oasrörelsen,Kyrklig samling, Enhetens vänner och många fler.
Kommer det att hjälpa ? Kommer bönerna för biskop Anders att tända den flamma inom honom så att han än en gång höjer sin röst och vädjar för svenska kyrkan att hålla sig till Bibelns ord och kyrkans lära?

Jag mindes när jag blev upptagen i den katolska kyrkan så tackade jag svenska kyrkan , som varit min "styvmor" under halva mitt liv.Hos henne var jag döpt och konfirmerad, hos henne hade jag kunnat utveckla min tro och tjäna Gud. I den katolska kyrkan hade jag funnit min rätta mor, urkyrkan, trons goda moder.
Men om ett barn finner sin mor,har hon dock kvar en kärlek till den mor som fostrat henne. Jag har kvar denna kärlek till svenska kyrkan och sörjer därför över den väg hon nu börjat gå med det märkliga förslaget till en ny äktenskapslag, som inom en vecka skall läggas fram för kyrkomötet. Sex biskopar i läronämnden har protesterat.Alla politiska partier med sina representanter i kyrkomötet utom kristdemokraterna har bejakat förlaget. Hoppet finns att tillräckligt många känner sig fria att rösta för "rätta kandidater".
Vad skall hända om fartyget som jag såg i min inre syn sjunker ?

Marie Smärtors dag

Sabina

O, Crux Ave, Spes Unica

En rubrik i Världen i dag fängslade mig: "Wejryds kovändning i äktenskapsfrågan" stod det. Hjärtat hoppade till i mig. Var det möjligt ? Har han ändrat sig. Då är kyrkan räddad. Jag grep tag i tidningen och läste förlaringen på rubriken. Ack nej. Det var bara tvärtom.
Kovändningen betydde att för två år sedan hade kyrkostyrelsen förklarat att ordet äktenskap ska reserveras för man och kvinna. Nu säger ärkebiskop Anders Wejryd att samkönade äktenskap är" gott för kärleken"
I dagens val är det bara Kristdemokratiska partiet som står för den bibliska äktenskapssynen.Om du ska rösta som ev läser det här, se då till att det blir en kristdemokrat, ja du kan faktiskt kryssa för tre kandidater. Kanske du då kan hejda svenska kyrkans svåra fall.Om samkönade par i fortsättningen ska ingå äktenskap , vilket strider mot kyrkans lära,så uppstår en brytning mellan Svenska kyrkan och de stora världskyrkorna, en ortodoxa och katolska samt den anglikanska kyrkan, som redan har i ett(ännu obesvarat) brev vädjat till ärkebiskop Wejryd att inte ta detta steg. I en tid då det ekumeniska samarbetet mellan kristna kyrkor kommit så långt är det dubbelt tragiskt att svenska kyrkan avlägsnr sig därifrån.
Jag fick i morse en kommentar kring detta från min son Johannes i Bangladesh. Han skriver:
"Jag är så ledsen och bekymrad rad över misshandeln som SvK genomgår - för egna händer, kan man nog säga. Det är statskyrkogiftet som driver kyrkan in i enorma konvulsioner. Kvinnliga präster, homosexualitet, allt går an bara kyrkan får behålla illusionen om att sitta vid maktens bord och vara Sveriges Själ.
Men denna illusion är en demon, kanske just av det slag som inte kan drivas ut annat än genom bön och fasta. Vad SvK skulle behöva just nu är motstånd, förföljelse, och eftersom det inte kommer utifrån måste det komma inifrån, dvs en flykt ut i öknen, utanför staden (samhället).
SvK skulle behöva bli fattig, föraktad av staten och alla som tänker i tidens anda, utstött från makteliten... Då skulle förnyelsen snabbt börja och Sveriges kristenhet skulle få nytt liv.
I stället klänger hon sig fast vid sina illusioner och är redo att vräka allt överbord bara för att slippa utmaningen att ta upp sitt kors. Jag vet inte när fallet skall upphöra, men det tycks vara en bit kvar.
Vad som inte upphör att förvåna mig är den stora likgiltighet som tycks råda bland intellektuella och andra inför vad som sker i SvK, den svaga mobiliseringen (inte minst från katolskt håll) när huvudrepresentanten för svensk kristendom och arvtagaren till den allmänneliga kristna arvet i vårt land förbereder sig att överge den kristna människosynen och slå in på en väg som leder bort från allt vad den västerländska civilisationen hittills har byggt på. Är det ingen som ser hur stor frågan är?
Läs på nätet vad den ryska kyrkan sade när välsignelseakten genomdrevs i SvK. Ryssarna har sina problem, men när det gäller lärofrågor har de klara perspektiv. Vad som är anmärkningsvärt är också (för en svensk läsare) den totala avsaknaden av ankdammsatmosfären. De talar om stora saker - civilisationer, tusenåriga perspektiv, gemensamma strävanden som sträcker sig över alla gränser och epoker. Svenskarna saknar denna vidd och det är ett av våra problem."

O,Crux Ave,Spes Unica.Detta ville Strindberg ha på sin gravsten. O,Kors,Hell dig,Enda Hopp.Strindberg skriver i "Tal till den Svenska Nationen" under rubriken religion, bland annat följande:
"Sedan 1896 kallar jag mig kristen...Mantalsskriven protestant är jag och förblir, men jag är nog icke bekännelsetrogen och icke läsare heller snarast Swedenborgare. Jag begagnar min bibelkristendom till invärtes privatbruk för att tämja min något förvildade natur,förvildad av den veterinärfilosofi och djurlära(Darwinism) i vilken jag som student uppfostrades;
och att jag praktiserar så gott jsg kan de kristna lärorna, däröver böra människorna icke beklaga sig, jag försäkrar det.Ty endast religion, eller hoppet om ett bättre, insikten om livets innersta mening såsom prövotid, skola, kanske tukthus, är det omöjligt att draga livets börda med lagom resignation.... o.s.v.
(Frams förlag, tryckt i Jönköping 1910.)
Denne store diktare kunde i sina lysande dramer - Mäster Olof, Påsk och Ett Drömspel gestalta den erfarenhet som vid slutet av hans liv uttrycktes i gravstenens kärnfulla inskription. Korset, vårt enda hopp,Kyrkans hopp.

Skrivet den 14 september Det Heliga Korsets Upphöjelses dag

Sabina

Kom var mitt ljus

Den femte september firar Moder Teresas systrar i hela världen "Mother's inspiration day". Men också den 10 september firar man, eftersom det var den dag då hon var på väg till en reträtt i norra Indien och Jesus började tala till henne: "Kom, var mitt ljus" ljöd rösten i hennes inre. Kom bär mig till de fattigas hålor, de känner mig inte och vill inte ha mig.. Jag vill ha indiska nunnor.."Det var en omvälvande upplevelse och det tog tid innan Moder Teresa, som då var rektor för en klosterskola i Kalkutta förstod vad rösten, Jesus, begärde av henne.
Hon gav upp allt. Det blev "en kallelse innanför en kallelse", ty hon älskade sitt liv som nunna och lärare i Indien. Nu lämnade hon den vackra skolan och trädde ut i slummen, fattigdomen och myllret av människor.

Mitt hjärta är dessa dagar hos Moder Teresas systrar och jag tänker på de gånger jag fått träffa dem i olika delar av världen. I Londons East end,i New Delhi, Nepal och Bangladesh och många gånger i Växjö, där de har ett litet kapell inrymt under takåsarna ovanför Sankt Mikaels förskola samt i Stockholm, där de bor fyra trappor upp i en trång våning, som ändå tycks räcka för alla dem som söker värme,mat och tröst.
Det första man möter i Barmhärtighetssystrarnas hus är bilden av den Korsfäste och orden:"JAG TÖRSTAR". Dessa ord av den döende Kristus blev för Moder Teresa ett uttryck för Hans oerhörda längtan efter själar. Jesus hade med sina inre tilltal gett henne en glödande iver att uppfylla hans törst. Med hast skulle hon under mer än femtio år genomkorsa kontinenter och väcka mänskors hjärtan för de fattiga.

Det finns en vacker bild av påven Johannes Paulus, som böjer sig ödmjukt ner till den lilla kutryggiga Moder Teresa. De för ett innerligt samtal, och påven skulle senare säga om henne:"Jag har ett livligt minne av hennes lilla gestalt, böjd av ett liv i tjänst för de fattigaste av de fattiga men alltid fylld av en outtömlig inre energi: Kristi kärleks energi.En kärlekens missionär , det är vad Moder Teresa var till namnet och i verkligheten."
Vad gör kärlekens missionärer i välfärdsländer som England, Amerika och Sverige? Här möter de ensamhet,törst efter kärlek och andlig fattigdom men också hemlöshet. De behövas också som tecken på våra gator med sina enkla bomullssaris i blått och vitt!

I dag den 8 september firas Jungfru Marias födelse och då vill jag sluta med några vackra och tänkvärda ord som påven Benedikt sade vid ett besök i Mariahelgedomen Altötting om Maria:.

Vad kommer in i vårt hem när vi öppnar dörrarna för Maria vår tillvaro? Vi finner Kristi tjänande i livet. Det enda namn som Maria har i evangelierna är ”tjänarinna”.. Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.”(Luk 1.38)
Vilken kvinna vågar i dag kalla sig tjänarinna? Det talas så mycket om självförverkligande och självbestämmande. Och så blir världen allt kallare av kärlekslöshet så att en ny istid hotar att bryta in.
När vi söker Gud ,söker vi vanligtvis himlen. Johannes som gått i Marias skola visar oss, att Jesu hemort i vår värld är att finna under människornas fötter. Man kan gå på honom, man kan trampa på honom.

Moder Teresa av Kalkutta hade på ett fullkomligt sätt lärt detta av Maria, då hon böjde sig ner över människorna i Kalkutta, över de oönskade barnen och de döende mänskorna. Hon älskade tills det gjorde ont.

Jag önskar mig en sådan mariansk kyrka, som söker Gud och finner honom under människornas fötter och där det inte längre är anstötligt att som katolsk kvinna kalla sig ”Herrens tjänarinna” eller som katolsk man som ”Guds tjänare”, ja där det till och med är en utmärkelse att vara Herrens tjänarinna eller Herrens tjänare. Sådana marianska grupper och gemenskaper är viktiga inspirationskällor som verkar långt utöver landet och visar människorna vägen till Kristi Moder.

Herrens tjänarinna öppnar våra ögon för att världens Herre bor under våra fötter. Bara den som kan böja sig ner möter Kristus den levande Gudens son. Han är inte bara den som tvättar fötterna, han är också själva tvättmedlet genom att han har tvättat oss rena från skuld genom sitt blod. Jag vågar säga att den stora tvätterskan i denna värld är Herrens tjänarinna därför att hon hjälper oss att få rena hjärtan.
När vi återigen släpper in Maria i vår tillvaro då förändras vår Kyrkas ansikte och genom den världens ansikte. Hon blir en tjänande kyrka, en kyrka som kan böja sig och just till människornas fötter. Om vi en gång- vilket Gud bevare oss för – inte kan fira eukaristin . kommer Maria i Johannes evangelium att visa oss att vi alltid kommer att finna ett par smutsiga fötter. Och då vi tvättar dem firar vi också Herrens närvaro mitt ibland oss.

Marie Födelses dag
Sabina

Broderligt utsträckta händer

Den 1 september 1939 var en klar höstdag med frisk vind,lätt gulnande björkar och klarblå himmel. Det doftade äpplen i trädgården. Jag minns den dagen. Som nybliven gymnasist var jag fylld av framtidsdrömmar, energi och livsglädje. Jag hade tillbringat halva sommaren i Tyskland hos en professorsfamilj i Thüringen och kommit hem fylld av beundran för Hitler och allt"gott han gjort för Tyskland". Så sa mina jämnåriga tyska vänner. Och hur kunde jag ana något annat? Vad visste de egentligen,omgivna av intensiv propaganda i Hitlerjugend?
Jag hade mött hårt motstånd från familjen. Alla försökte övertyga mig om motsatsen till vad jag hört och sett. Min morbror,min morfar, pappa,mina bröder. Alla var ursinniga över att jag inte begripit, inte genomskådat. Men hur kan en fjortonåring se klart?
De förstörde mina trevliga minnen tyckte jag.
Just denna kväll med höstljuset i övre hallen i prästgården satt vi samlade hela familjen när pappa satte på radion och kvällsnyheterna meddelade krigsutbrottet.
Kanske var han den ende i familjen som verkligen förstod vad som skulle hända? Han hade varit officer under första världskriget och mindes utryckningen,stämningen, något han ofta återberättat för oss barn.
Det blev skymning och vi satt tysta, skakade. Sverige var ju ett så litet land, så isolerat, vi barn var så naiva, levde i en ganska enkel värld jämfört med det nutida mångkulturella Sverige och hela det förfärande världskriget och efterkrigstiden bakom oss. I dag ser vi en värld med ständiga krig uppblossande omkring oss utanför våra gränser.
Ändå minns jag dessa timmar som ödestunga, den 1 september 1939.

Rapport visade en kort glimt från Westerplatte i Gdansk, där det tyska anfallet kom.Allting hade ju egentligen börjat den 23 augusti, då Stalin hade initierat den s.k. Ribbentrop-Molotov pakten, som beslutat att Tyskland och Ryssland inte skulle angripa varandra men också att de skulle dela på bytet efter kriget, vilket ju skedde.
Vilken hemsk lögnaktig tillställning.
Även om Polens premiärminister tolkade sitt folks(och sina egna) känslor mot Ryssland tyckte jag det var olämpligt att kasta hat och bitterhet över minnesdagen. Då framträdde Putin betydligt ödmjukare när han helt kort erkände:Ja, detta har vårt land gjort."
Men jag mindes en viktigare händelse. Det var när Polens ärkebiskop kardinal Stefan Wyszinski under Andra Vatikankonciliet( 1962-65) skrev ett brev till de tyska biskoparna och inbjöd dem att delta i tusenårshögtiden av Polens kristnande 1966 i Jasna Gora..De hade ju i Rom suttit sida vid sida under konciliet. Så här stod det i brevet bl.a:

"I denna allmänt kristna och samtidigt mycket humanitära anda sträcker vi ut våra händer mot Er från det snart avslutade konciliets bänkar, ger Er vår förlåtlse och ber om förlåtelse...och först om Ni-de tyska biskoparna och konciliets fäder...broderligt fattar våra utsträckta händer kan vi med lugnt samvete fira vårt millenium på ett helt kristet sätt."

Kanske var det denna försonande gest som inspirerade Berlins borgmästare Willy Brandt att några månader senare företa sin försoningsresa till Polen och vid platsen där ghettoten gång funnits be det polska folket om förlåtelse.

Elva år efter millenniefesten kom Wyszinski till Tyskland och förrättade en mässa i det forna koncentrationslägret Dachau där tusentals polska präster hade lidit martyrdöden.

Dessa möten av försoning får inte glömmas. Man hade önskat att mer av försoning hade fått prägla minnefirandet, hur smärtsamt det än är att komma ihåg den mänskliga och kulturella förödelse som inleddes just detta datum, Första september för 70 år sedan.


Sabina

Sju våningar ovanför marken

Söndageftermiddag. Satt vid skrivbordet och såg ut på gräsmattan.
Den glänste efter ett kort regn. Nu var det sol och Bigårdens härskarinna stod i sin gula mundering böjd över bikupan Rosa Rugosa för att ge de flitiga bina lite foder som tack för de fem burkar honung de åstadkommit under denna korta sommar trots så mycket nederbörd.

Jag ringde ett samtal efter uppmaning från telefonsvararen. En dam frågade efer tidskriften Jungfru Maria. Jag svarade att den nu var i nya händer sen jag lämnat den. Damen ville prenumerera och jag lovade skicka ett exemplar med inbetalningskort.
-Hur är adressen?
-Albyvägen nr ..,7 trappor.Norsborg
Jag skrev ner det på ett kort som låg framme.

Sju trappor! Jag såg framför mig huset i Norsborg med alla våningar. Sen såg jag ut genom mitt fönter. En knapp meter nedanför fönstret strålade den gröna fuktiga gräsmattan mot mig. Ett tiotal meter längre bort gungade Rosa Rugosahäcken med doftande öppna rosor och mogna rödkindade nypon. Ovanför flög lätta kvällsmoln. I trädgården vajade en hängmatta mellan två äppelträd.

Ingenting av allt detta har den som bor "sju trappor" upp.
Min medkänsla flög genom telefonluren men jag sa ingeting, bara tänkte på vilket litet paradis jag hade framför mig.
En gåva från ovan eller som vi hörde i sankt Jakobs brev i morse: Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens fader,hos vilken ingen förändring sker, ingen växling mellan ljus och mörker."(Jakobs brev 1:17)

Sabina

Mor och son

I dag firar vi Sankta Monica, den helige Augustinus mor.
Det finns en vacker skildring av dem båda i hans Självbekänelser. Augustinus berättar att de stod i ett fönster en kväll och såg ut mot havet i hamnstaden Ostia inför återfärden till Afrika.Samtalet flöt lugnt och stilla mellan dem.De talade bland annat om livet och döden,världens fåfänglighet och det eviga livets skönhet.
Då utbrast modern: "Vad lever jag för? Jag längtade och bad att du skulle bli kristen men nu har du till och med blivit präst, Guds tjänare. Nu behöver jag inte leva längre." Med de orden avslöjade hon sitt livs mål och innehåll; de tusentals bönerna och tårarna hon fällt för sin oregerlige son, som flackat mellan kvinnor och allehanda esotoriska läror för att till sist finna den ende Guden.
"Ty du har skapat oss till dig och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig" skriver han om sin omvändelse.
Några dagar efter detta sista samtal avled den heliga Monica, ett föredöme för alla mödrar.
En annan mor jag tänker på är den heliga Birgitta, om vilken djävulen i en av hennes uppenbarelser fräste: Du är en riktig sugga. Genom alla dina tårar har du räddat din son från helvetet."
Birgitta skildrar drastiskt hur hon efter Karls död i Neapel får se hur djävulen och en ängel kämpar om hans själ.Ängeln har inte mycket att lägga i vågskålen. Han hade nämligen syndat mycket Då kommer djävulen och visar triumferande upp en stor svart säck som ska vara full av alla Karls oförlåtna synder. Men när han öppnar säcken är den tom. Det är då han anklagar Birgitta för de böner och tårar hon fällt för sin son.

En mor som detta år är aktuell och mer än väl förtjänar att få sällskap bland helgonen med den heliga Monica är Marie Vianney,mor till den berömde prästen i Ars.
Redan som liten var han uppseendeväckande from. När någon lyckönskade honom till hans fromma barndom fylldes hans ögon med tårar och han svarade: Näst Gud är det min mor jag har att tacka. Hon var så klok. Av henne lärde jag mig allt." Hon hade lärt sin baby att göra korstecken redan i vaggan och knappt kunde han gå förän han lärt sig be rosenkransen.
Vilka mödrar gör det i dag?

I går hade jag tänkt berätta om skådespelarnas helgon, Sankt Genesius, som varje år firas med en teaterfestival i staden Minniato. En födelsedagsuppvaktning kom i vägen och här kommer nu berättelsen:
Genesius levde i Rom under kejsar Diocletianus och var dennes favorit vid de stora gladitorspelen. Han kunde härma de kristnas riter så folk tjöt av skratt. Men en dag fastnade skrattet och folk började undra om det var skoj eller på riktigt.
Efter sitt uppträdande böjde Genesius knä och bekände sig som kriten. Kejsaren blev ursinnig och svarade med tummen ner. Skådespelaren blev martyr.
I dag är han skyddspatron för alla som arbetar med teater. Mina hjärtligaste gratulationer till Smålands Musik och Teater i Jönköping, alla dess duktiga skådespelare och musiker och dess energiske chef Benrdt Lindqvist!

Sabina

Blixtrande leenden

De kom från Vadstena, en god vän ochh hennes kompis. Vi drack kaffe och jag hade just kommit från tandläkaren, vilket inledde vårt samtal.Knappt hade jag sagt var jag hade varit förrän hon med sammanbiten min sa:
"Jag hatar tandläkare"
Det var lite chockerande att höra. Hennes utseende talade inte om hat. Hon såg mild och god ut. Men hon hade med eftertryck sagt att hon "hatade".
Eftersom jag har en mycket trevlig tandläkare tyckte jag det var otrevligt att höra detta utslungade och omotiverade hat från min väns goda vän.
Vad menade hon ? Jag försökte kontra genom att säga, ja det är ju alltid lite skrämmande att gå till tandläkaren men ordet hat hängde kvar i luften, så vi avslutade det hela och gav oss in på trevligare ämnen,minnen från tidigare möten o.s.v.

När de gått började jag minnas. Alla dessa tandläkare! Med glädje minns jag på femtitalet och några decennier framåt mina regelbundna besök i det vackra hörnhuset på Skolgatan hos tandläkare Koch, en god konversatör och dessutom OD sångare. Fortfarande ser jag spontant upp mot fönstren där hans mottagning var.
Mina visdomständer förlorade jag i Los Angeles. Det var spännande och föranledde mig en förnyad läsning av Vishetens bok. Jag tror inte visdomen sitter i tänderna.

Nyss talade jag med Yampa, en av mina tibetanska vänner. Jag frågade om hon fortfarande hade bra tänder. Yampa var en av de 37 tibetanska flickor som IM inbjöd att få utbildning i Sverige efter sin flykt från Tibet. Vi frapperades då över hur starka och vackra tänder alla tibetaner hade. Deras leenden var verkligen gnistrande! Men mötet med en annan kost i Indien innebar försämring. Några stannade kvar efter sin utbildning i Sverige. I Jönköping har vi två familjer som båda är engagerade i sjukvården.De har fortfarande friska tänder.
-Men jag tog bort mina visdomständer för några år sedan, berättade Yampa, "För säkerhets skull."
I dag finns en tandklinik skänkt från Jönköping genom IM till Tibetanerna i Dehra Dun,norra Indien.
Det var Dawa som tog initiativet. Han valde nämligen att bli utbildad till tandläkare när han genom IM kom till Sverige. Och när jag tänker på Dawa, som nu är i London med sin hustru Chodon minns jag den gången när jag kom hem från ett IM möte med förfärlig tandvärk. Klockan var nio på kvällen och vad skulle jag göra? Jag ringde Dawa.
Han skyndade sig genast från sin dåvarande tandklinik och hem i Bankeryd till stationen där jag mötte honom och han körde mig till kliniken. Han lagade min tand,hans hustru gav mig tibetanskt te. Dawa skjutsde hem mig och skickade med några värktabletter. Dagen därpå ringde han för att höra hur jag mådde. Se, det var en underbar tjänst i sann medmänsklighet!

Sist jag hade tandvärk var för några år sedan i Polen. Jag befann mig i det franciskanska klostret Niepokalanow och blev omhändertagen av klostrets tandläkare,en franciskanbroder.
-Vad kostar det, frågade jag ängsligt med tanke på mina få slotys,då han med ett strålande leende svarade:
"Ett Ave Maria, tack!
Den skulden var lätt att betala!

Jag hatar inte tandläkare, tvärtom är jag tacksam över den fina och omtänksamma vård vi får.Men jag ska nog vara mest tacksam för mina goda tänder som är ett arv från min morfar, som liksom min mor, uppnådde hög ålder utan att drabbas av några större hål eller tandluckor.

Sabina

Europas samvete

I dag firar kyrkan den helige Bernhard av Clairvaux.Född på ett slott i Frankrike valde han bort rikedom, ära och framgång mot att leva enkelt och i fattigdom för Gud!
Men sen gick det som det brukar, att den som avstår från allt blir givet mer än de flesta. Så stark var hans personlighet att det inte dröjde förrän hans far och hans bröder samt 30 av hans nära vänner följde honom in i munklivet. "Burgund tömdes nästan på sina unga riddare" skriver p. Engelhart i "Helgonkalender"(Catholica).
Han hade valt cicterciensorden,elvahundratalets mest kända klosterorden men tyvärr förfallen just på grund av sin rikedom. Den helige Bernhard skulle bli dess reformator och återuppliva samt förnya dess spiritualitet.
Snart kallades den driftige ordensbrodern ut i den kyrkliga politiken. Han blev biskopars och påvars vän och rådgivare. Han fick till slut namn om sig att vara "Europas samvete". I dag är han ett av Europas skyddshelgon.

Och skydd för Europa behövs i dag. Från Tjeckien kom för någon tid sedan initiativet till att begrunda den skuld som vilar över Europa och granska vårt samvete inför det förgångna och framtiden.Ett av resultaten av dessa samtal mellan europeiska ledare har blivit valet av en minnesdag för att hedra offer för kommunismens brott mot mänskligheten. Det är den 23 augusti.

Inför denna minnesdag har tidningarna både på ledarsidor och i reportage uppmärksammat de septemberdagar 1989 då taggtrådar och murar började rivas mellan öst och väst. Det är hoppfulla minnen. Jag vill gärna se framåt men inte heller glömma de många oskyldiga som drabbades under det kommunistiska oket
Det sker ju fortfarande.
Om detta skall jag återkomma. Europas samvete måste hållas levande!

Sabina

Förföljelse i Vietnam

Denna morgon hade jag tänkt skriva om födelsedagar och åren som går.
Men verkligheten trängde sig på mig med nyheter om det som dessa dagar sker i Vietnam.
Där har den kommunistiska regimen stängt alla katolska internetsajter. Där har kyrkor förstörts. Där har huliganer kastat sig över fredliga vietnamesiska husmödrar och slagit dem. När en katolsk präst ville undsätta dem blev han hårt misshandlad och måste föras till sjukhus. När han fick besök av en prästkollega hade också denne präst blivit misshandlad. De kastade helt enkelt ut honom genom fönstret från andra våningen och nu ligger han i koma på samma sjukhus, där han för några timmar sedan var en fredlig besökare.
Vad gör polisen?
Ingenting.
Vad gör regeringen?
>Troligen uppmuntrar de dessa skändligheter, eftersom de är kommunister och hatar kristendomen.
Låt oss som lever i ett fredligt land inte glömma våra kristna bröder och systrar i Vietnam.

En nyhet som gladde mig handlade om den katolske författaren Gallagher, som skriver om "Hjältar och helgon", d v s samma målsättning som jag gav mitt bokförlag Sankt Erik när jag startade det. I hans produktion fann jag dessutom ett spel om den mexikanske martyren,Padre Pro, om honom handlade en av de första böcker vi publicerade på Sankt Eriks Bokförlag:"Skottet i gryningen".Finns nu på Catholica, som inkluderat Sankt Eriks bokförlag i sin utgivning.
Gallagher fann ingen teater som ville spela hans pjäser, varför han öppnade en egen teater under namnet Quo Vadis. Han föddes i Irland,växte upp i Denver, Amerika och har öppnat en ny teater som ska dra till sig också sekulär publik:G.K Chesterton TheatreCompany i Santa Monica.Hans första kristna pjäs handlade om den ungerske martyren kardinal Joszef Mindszenty, vars öde gripit honom. Märkvärdigt. Också jag har skrivit om honom i en kommande bok!
Mr Gallagher vill jag gärna ta kontakt med.
Ett av hans skådespel heter Malcolm och Teresa. Det handlar om den brittiske journalisten Malcolm Muggeridge, som blev omvänd genom sitt möte med Saliga Moder Teresa. Vem minns inte hans underbara dokumentär om Moder Teresa och hans skildring av mötet med henne,"Something beautiful for God",Fontana Books,1972.Det var då hon blev känd i hela världen. Jag mötte honom och hans hustru i deras hem i England och blev djupt tagen av deras berättelse om hur de funnit en tro - på gamla dagar - genom att möta den saliga moder Teresa i Calcutta.
Och nu är det dags för tankar om åldrandet.Dessa tankar fann jag handskrivna på en liten lapp i en av mina böcker. De är nedtecknade av min mor, Margit Ydén, som dog 85 år gammal men aldrig egentligen åldrades. Hela sitt liv såg hon framåt - och uppåt.

Om att åldras

Av Margit Ydén
1898 – 1983

Att åldras är att ständigt förnyas.
Att återse sommarens rosor
med häpna blickar
och återvända till älskade ställen
med den tacksammas hjärta..
.
Att se ut över livet med vördnad.
Att förstå universums gränslöshet
och människans begränsning
men samtidigt kunna tacka
för att få vara människa!

Att åldras är att kunna bevara
den minsta glädje som en lysande låga.
Det är att mildras och bevekas,
att återupptäcka och förstå.
konsten att bevara det som är omistligt
.
Människors själar är omistliga,
Givandet är omistligt.
Att söka vara den tröstande är omistligt
Att vara den som höjer andra,
den som stiger undan
och bereder väg är omistligt.
Att åldras borde vara en aldrig sinande källa
till omistliga upplevelser!.

Sabina

Jean-Marie Vianney,kärlekens och tårarnas präst

"Mitt hjärta blöder" Jag minns påve Benedikts ord under sin resa i det heliga Landet. Nu blöder mångas hjärtan igen.Över att bosättarna trängde in i palestinska familjers hem och bar ut möblerna, gråtande barn, mödrar,farmödrar för att själva ta deras hus i besittning. Inte ens Obama kunde förhindra detta övergrepp. Vad hjälper det att politikerna rasar? Möblerna står på gatan. Jag vet inte vad som hände sedan.

Men jag får mycken tröst av att läsa om de paletinska barnen i Den gode herdens svenska skola i Betlehem. De fick en oförglömlig utflyktsdag i buss till platser de aldrig sett: Jordanflodens vatten, Genesarets sjö, Nasaret och Galileen. De fick åka båt på sjön och plaska med sina fötter vid stranden av den Galileiska sjön. De fick en dag av frihet och nya upptäckter.De hade något att berätta för sina föräldrar, som är instängda bakom muren som omger Jesu födelsestad.
Allt detta kunde ske tack vare lärarnas mödor att skaffa alla nödvändiga papper och före den 15 maj utnyttja sina utresepermissioner.
SIRA(Swedish International Relief Organization) heter den svenska organisationen bakom skolor i Betlehem och Jeriko, stödd av många svenska givare.plusgiro 90 00 77 -9.

Jag har nyss hört delar av Göran Skyttes eldiga tal på Europakonferensen som Livets Ord ordnade i Uppsala. Han sa bland annat: "Det började med 12 och i dag är det 2.4 miljarder kristna i världen. Och de blir fler och fler, det lär vara en tillväxt på 10.000 varje dag"
Gissa om folket jublade.< em>
Men hans inledande mening var allvarlig: JESUS ÄR UNDER ATTACK I SVERIGE I DAG.
ett litet exempel bara är ATT DENNA STORA KONFERENS SOM SAMLADE TIOTUSEN DELTAGARE INTE MED ETT ORD NÄMNDES I MEDIA, MEDAN PRIDE SOM KNAPPT SAMLADE NÅGRA TUSEN OM ENS DET FÖR SINA ARRANGEMANG FICK MEDIA ATT VRÅLSKRIVA.

Men vi ska inte vara lessna försäkrade Göran Skytte medan han drog fram och tillbaka på scenen. Jesus segrar alltid.

En som segrade i Jesus var dagens helgon: Jean Marie Viennay.Han som liksom på nåder lyckades bli präst fick den minsta och uslaste församlingen i stiftet att sköta. Efter fyrtio års hängiven förkunnelse och utgjutande liv slutade han med att dra hundratusentals människor i Frankrike och Europa till denna lilla oansensliga by , dess kyrka, biktstol och präst.
Han var ingen Skytte. Han var en tårarnas och kärlekens människa.

"Jag älskar dig, o min Gud, och min själ längtar efter att älska dig till mitt sista andetag.Jag älskar dig, o Gud oändligt älskad, oc h jag skulle hellre vilja dö i kärlek till dig än att leva ett enda ögonblick utan att älska dig, och den enda nåd jag ber dig om är att få älska dig i evighet"

Lyckliga själ som har tagit Jesus Kristus till sin ledare, sin förebild och sin älskade.

Gör som Mme Tillon. Hon hade några fula rum och hon skaffade en duktig arbetare som gjorde i ordning dem. I dag är de fina och användbara. Gör du detsamma.Låt Jesusbarnet arbeta i ditt hjärta.Han är en god arbetare och vet precis vad han skall göra. Efter det kommer ditt hjärta inte att vara fördärvat.

O Jesus, att känna dig är att älska dig..Om vi visste hur mycket vår Herre älskar oss skulle vi dö av lycka.Jag tror inte att det finns så hårda hjärtan att de låter bli att älska när de ser sig själva så älskade...

Den helige Ande är en kraft..Det var den som uppehöll martyrerna. Utan den helige Ande skulle martyrerna ha fallit som döda löv från träden.
Utan den helige Ande skulle vi vara som stenar på vägen..Ta i din ena hand en svamp genomdränkt av vatten och i den andra handen en liten sten. Krama båda. Ingenting kommer från stenen men från svampen flödar vattnet. Svampen , det är själen fylld av den helige Ande och stenen är hjärtat som är kallt och hårt och utan den helige Ande.

Den innerliga kärlek han hyste för den heliga Treenigheten, Gud Fadern, Sonen och den helige Anden som genomträngde hela hans bräckliga väsen öste han över sin församling; de knotiga svärande bönderna, de tungt arbetande sura kvinnrna, de obildade lekande barnen.
Inte bara kärlek utan också omsorg var hans arbete: han byggde en skola, ett flickhem, ett hem för föräldralösa. Han reparerade kyrkan och biktstolen, skaffade statyer av helgonen och Jungfru Maria. Han höll katekesföreläsningar regelbundet och han såg till att biktstolen altid var öppen.

Han är verkligen det goda föredömet för varje präst!

Sabina

PS.Varför kallar jag honom "tårarnas präst"? Han hade lätt för att gråta. Han kunde gråta över Jesu namn vilket den helige Franciskus ofta gjorde, inför Sakramentet,betraktande Tabernaklet, då han mindes Guds kärleks utgjutande genom att Han offrade sin Son på Korset för oss människor. Men han kunde brista i gråt i biktstolen ,när han förstod att den biktande inte kände ånger över sina synder. Varför gråter du, fader? Jag gråter för att inte du gråter, svarade fadern.Kanske frambragte det överraskande svaret tårar till slut av den biktande?.DS