Äpplena faller från det snart helt kala vinterträdet. Vi tar tacksamt emot dem och jag satte rekord i morse, när jag på en timme lyckades skala, skära, koka,sockra,hälla upp fyra stora burkar med läckert äpplemos.

Men allt som faller är inte lika tacksamt.



Krucifixen i Italiens skolor faller. Och vad menar EU som dessutom har en katolsk president. Att Reinfeldt inte bryr sig om detta galna direktiv, förstår jag. Han är helt likgiltig och ve honom på Domens dag . Än har han tid att besinna sig och låta Visheten tala ord in i hans hjärta. Men att trampa på ett lands djupaste identitet, som nu sker är inget gott betyg för EU.



Att låta professor Tännsjö tala till barnmorskorna , vilkas yrke är att ta fram livet, stå inför dem och tala om döden, är att falla i trendens farliga grop. Det är modernt att vara kontroversiell. Och vem är mer kontroversiell än Tännsjö. Alltå ska han få väcka en debatt, som redan är över ty vilken barnmorska vill inte värna om det barn som saknar en kromoson men som enligt så många vittnesmål bara skapar glädje omkring sig. En glädje som helt väger upp det extra besväret , som det förvisso kan vara med ett barn utan det där viktiga kromosomet.






Ett annat fall i trendens och politikens djupa grop är naturligtvis både kyrkomötets beslut om en ny s.k. äktenskapsordning och valet av den biskop som i morgon skall invigas, trots att hon inte lever enligt kyrkns bud. Hon är med andra ord inte en "rätt lärare". Sådana fall kan väcka sorg och redan nu anas många avfall från en kär kyrkogemenskap.

Vackert var dock biskop Anders försäkran om att katolska kyrkan i Sverige ska kunna fortsätta dialogen trots den klyfta som kyrkomötesbeslutet åstadkommit.
Och från Rom har famnen öppnats för att välkomna dem som i den splittrade anglikanske kyrkan nu ser en möjlighet att återvända till moderkyrkan.
Redan ryktas att flera biskopar vill lämna detta granna skepp, som en gång Henrik VIII sjösatte på femtonhundratalet.
Biskop Hind sa, att han hellre vill vara en enkel katolsk präst än biskop i den anglikanska kyrkan.

Den tredje Synoden för Afrika har avslutats med hoppfulla ord om att Afrika är på väg och Kyrkan i Afrika är på väg. Även om det är en turbulent tid har vi anledning att se ljus på framtiden.
Och när påven skriver till Armeniernas Patriark Karekin II för att lyckaönska till tioårsdagen av hans installation a
inleder han med en så vacker hälsning att jag vill avsluta denna lördagskvällsblogg med den och önska er kära läsare:

Grace to you and peace from God the Father
and our Lord Jesus Christ!

Sabina




Är det möjligen Drowns Syndrom som Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlundhs dotter har? Hon fröjdar dock läsarna i månget baksideskåseri.



Nästa olustiga fall är kyrkomötets beslut om könsneutrala äktenskap. Och i morgon faller ännu ett äpple tungt mot den svenska jorden, då Eva Brunne blir vigd till Stockholms biskop. Behöver jag säga mer? En kvinnlig biskop har vi förvisso haft. Men en kvinnlig biskop som lever i ett könsneutralt samboskap har vi inte haft.

Jag minns andra biskopar, som hedrat den svenska kyrkan med