Elefanter och salighet

Kära vänner. Årets sista blogg skrivs under snöigt tak. Trädgården är fylld av sirliga vita spetsmönster av frostiga grenar , som hänförande skira står mot röda stugväggar. Det är nyårsafton 2009 och mina tankar vandra vida.
De är i Manila på Filippinerna där ett stort Taizémöte samlar unga från hela Asien. Från en av de många öarna i detta land kom ett vackert Jesusbarnskort ,skickat av broder Francis Joseph från St John of Gods sjukhus på Filippinerna. Och från Broder Alois(br Rogers efterträdare) kom ett "Letter from China", där han och tre bröder vistats i tre veckor. Det kom med tröst och stöd och inspiration till och från de kristna i Kina. I dag är broder Alois på det europeiska stormötet i Poznan. För tjugo år sedan var också jag i Poznan, den gången med några stora lass av mat,medicin och kläder, som IM, Individuell Människohjälp levererade till ett frysande och isolerat Polen.

Men i Indien dansar elefanterna. Det är en farlig dans och den är helt oförklarlig, berättas från Ärkestiftet i Colombo. För ett år sedan härjades kristna hem och kyrkor i Orissa av fanatiska hinduer, som mördade, brände och förstörde. De kristna tvingades fly,fem hundra kristna dödades.Tusentals blev hemlösa.
Detta hände i juli 2008
Nyligen började hjordar av vilda elefanter storma in i de byar där de kristna blivit förföljda. I en by kom elefanterna exakt ett år efter angreppen och då angreps bara hemmen av dem som utfört de hemska dåden. Elefanterna förstörde en stor stenkross maskin som tillhörde ledaren för attackerna och förstörde hans hem och ägor. Byborna tvingades fly till läger som staten Orissa ordnade för dem. Sju människor dödades och många skadades vid attackerna från de vilda elefanterna. De hade färdats över trettio mil för att komma till Orissa och de angrep bara angriparna, inte de kristna.
Som om de visste!
Vad vet vi om elefanter, skapade av Gud? Jag minns att en notis under tsunamikatastrofen berättade att innan den förödande jättevågen hade rullat in över stränderna hade elefanterna tagit till flykten. Som om de hade vetat!

Hon kallades Chiara Luce! Det var ett smeknamn som Focolarerörelsens grundare Chiara Lubich gav i ett brev tll en ung flicka, som låg på sjukhus. Flickan hette Chiara Badano och hade skrivit till Chiara Lubich och berättat om sin svåra sjukdom, bencancer. Smärtorna tycktes vara olidliga, men hon "offrade allt till Jesus" Ja, hennes motto hade hela tiden ,sedan hon fått denna förfärliga sjukdom varit: "Om du vill det Jesus, så vill jag." Hennes brev andas hopp och ljus. Så upplevde Chiara Lubich det. Därför gav hon flickan det vackra smeknamnet Ljusa Klara. Chiara Luce. Så var det för alla vänner som kom till Chiaras sjukbädd. Ett ljus!
Detta hände för tio år sedan. Den 7 oktober 1990 tog hennes jordiska liv slut. Hennes sista ord till sin mamma var: "Var glad. Jag är det."

Nu fanns hennes namn med i den långa raden av kommande saligförklaringar - bland dem påven Johannes Paulus II och den polske martyrprästen Jerzy Popieluszko - på grund av att ett mirakel inträffat efter vädjan om hennes förböner.
Från sin barndom hade hon varit engagerad i Focolarerörelsen.Hon hade gjort kärleken till Gud för sitt livsideal. Hon utvecklade en fördjupad vänskap med Jesus och såg Honom i varje människa hon mötte. Särskilt de fattiga och utanförställda, och hon längtade efter att utbilda sig till läkare för att arbeta bland Afrikas fattiga barn.
Så blev det inte men hon överlät sin sjukdom till Jesus: "Om du vill det, så vill också jag."
Chiara Luce blev i sin svaghet ett lysande exempel för dem som vill följa Jesus i allt.

Gott slut
önskar
Sabina

PS Mitt Nyårslöfte: Att genast sätta in varje papper i rätt pärm.
Min dotters reflektion: Det är väl bättre att komma med den svarta säcken och stoppa ner allt i den!
Hon såg en hög på golvet: Jag kan genast börja, sa hon.
Nej, ropade jag hastigt , jag har inte sorterat dem ännu..
DS