lördag 31 oktober 2009

Allhelgonadag

"Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött..."

Erik Axel Karlfeldts mäktiga Vinterorgel ljöd "enligt traditionen" klockan 12 i radion i dag på Alla Helgons dag. Jag gladdes ,dels för att vi i går kväll läste den högt vid middagsbordet,dels för att det finns traditioner kvar i Sveriges Radio men också därför att denna dikt har följt mig sen tidiga år, när jag började läsa svensk dikt.
Var hittar man den i dag? I samlingen Hösthorn av nämnda diktare. Sök och läs och njut. Med olika orgelstämmor beskrivs årstidernas gång fram till de ljuvliga raderna:
"till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster vid skogens mörka kjol
en hasselfrans..."

Eftersom denna helg är ägnad både helgon och själar och detta ska vara en "helgonblogg" vill jag presentera från dagens läsning i L'Osservaore Romano några nya helgonförklaringar, som jag fäst mig vid:

En ung trappist, St Rafael Arnáiz Barón från Burgos, Spanien, vars korta liv, han dog 27 år gammal,rymde "ett kärleksfullt och villkorslöst svar på den gudomliga kallelsen". Rafael växte upp i en förmögen familj, studerade arkitektur i Madrid och blev vid den tiden medveten om att Kristus kallade honom. Släktingar introducerade honom till trappisterna. Då avbröt han studierna, bestämde sig för att söka "Det Absluta" och blev munk. Han var tjugotre år. Men olika sjukdomar hindrade fullföljandet av klosterlivet, som han flera gånger fick avbryta. Ödmjukt accepterade allt det svåra; sjukdomen, inbördeskriget, komplicerade relationer i klostret,.Genom motgångarna blev han alltmer hängiven. Allt han genomgick berättade han i många brev till sin mor, som efter hans död samlade dem till en bok. Vid Världsungdomsdagen i Santiago da Compostela 1989 saligförklarade Johannes Paulus den unge Rafael, som därmed blev ideal för tusentals katoliker.

Helig bland spetälska
Som tonåring läste jag en bok om Fader Damien och hans utgjutande liv bland de spetälska på ön Molokai utanför Hawai.Där levde de försummade och förgätna av alla tills den belgiske prästen kom till dem för att leva och dö med dem. Jag undrade ofta genom åren varför han inte var helgonförklarad. Orsaken var att han blev baktalad för sitt bryska språk, sitt uppflammande temperament, han var ingen blid, from präst. Men oändligt kärleksfull, modig och praktisk. Han byggde, grävde och undervisade. Han var inte rädd för de spetälska som blev så deformerade av denna hemska sjukdom, han älskade dem. Tack och lov att han nu är i de heligas skara!

Tjugo år i Sibirien
Den tredje som nu blivit helgonförklarad är den polske biskopen Zygmunt Szczesny Felinski, vars långa liv innehöll idel överraskningar; som en stege rakt upp i himmelen! Hans liv är starkt förknippat med polsk historia och kultur. Född 1822 var han bara 11 år när hans far dog och 18 år när modern skickades till Sibirien för politiska aktiviteter. Som student kom han till Paris och engagerade sig i emigrantpolackernas uppror i Poznan Han återvände till Polen,blev prästvigd i St Petersburg, director vid Den kyrkliga Akademin och professor i filosofi.I St Petersburg grundade han en systrakongregation och bistod många fattiga. Snart blev han biskop i Warszawa. Året innan,1861, hade ryssarna härjat i huvudstaden,kränkt alla kyrkor och skapat skräck och förödelse. Biskop Felinski renade och återinvigde Domkyrkan samt öppnade alla katolska kyrkor på nytt.
Hans tid som biskop blev kort. Den 14 juni 1863 skickades han till Jaroslav och vidare till Sibirien. Under tjugo år blev han där känd som "den helige polske biskopen" , han byggde en kyrka, han tjänade ödmjukt sina medfångar, kort sagt, han vandrade också han som alla helgon , den ödmjukes väg. De sista åren av sitt liv fick han leva i halvexil bland ukrainska bönder i Galizien.Han dog 1895 i Krakow.Polen kan vara stolt över denne man , vars liv är ett lysande föredöme och inspiration för alla biskopar.

Sabina

Inga kommentarer: