Carola i Betlehem

Nu har vi varit där! Med Carola i Betlehem! Vi var ett tusental , som hon omfamnade med sin musik,skönhet och värme. Hon vågade vara personlig, barnslig och djupt allvarlig. Hon bjöd på Gud i denna avkristnade värld och visade att Jesus är ett namn man kan sjunga högt utan att bli generad.

Vi har gjort en lång resa berättar hon i programhäftet,när vi sökte efter platsen,"där jorden omfamnade himlen som ett barn, i en grotta bland klippor och berg, i en avlägsen stad i ett litet land."

En stjärna trädde fram på himmelskulissen och ur mörkret sträckte Carola ut sin arm och pekade på stjärnan. Avsikten var tydlig: Se på¨stjärnan. Glöm mörkret. lämna otrons och förtvivlans dimmmor, lyft blicken, se din befrielse är nära, ropa högt av glädje, Sion.
Andra bilder av Betlehem påminde om verkligheten, medan jublet steg från publikens både gamla och unga. Se muren,separationsmuren,"en symbol för behovet av Fridens Furste att få komma in i människors liv återigen och födas på nytt i oss som ett återupplivande av Guds avbild på nytt i oss, som finns i varje människa."

Det var en märklig kväll. Carola är stjärnan som förmår vara djupt mänsklig. Hon ropade efter alla barn och häpna fick vi se de allra minsta i publiken ramla upp på scenen och flockas kring Carola som kring en mamma. Plötsligt sjöng vi alla med rörelse och minnen från våra barndoms jular:Nu tändas tusen juleljus och barnen sjöng med blyga men klara röster: .Du stjärna över Betlehem, o låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och tro i varje hem och hus...

Lekfullt lockades publiken med i julens gamla ramsor om "sockerbagaren här bor i staden och ritts ratsch filibombombom för att sluta med Andersson och Pettersson och Lundström och jag-
Så visade Carola att livet är en sammanhängande väv. Att slå upp bibeln och läsa om ängeln Gabriels besök hos Jungfrun ifrån Nasaret vars namn var Maria, behövede inte hindra oss att strax efter det som tonåringar stående klappa händerna för att slutligen sakta nynna med i den vackra sången om "Heaven in my arms".

Klockan gick mot midnatt. Var allt slut? Då kom den för mig den märkligaste avslutning jag varit med om på en konsert av detta slag.
"Herren välsigne dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig! sjöng Carola
Det var som dagg från himlen...

Tack Carola - må ditt hjärta bevaras rent , så att du kan fortsätta att sjunga ditt lov till barnet i krubban för tusen och åter tusen!

Sabina