Uppror och förnyelse

"Inget får skaka dig.Inget förskräcka
Allting skall klarna.
Gud är densamma. Vänta och vaka,
allt skall du vinna.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Gud ensam räcker...."

"Nada te turbe
Nada te espante...."

Ja, så borde de kända versraderna låta. Ty det är den spanska Teresa av Avila, helgon och kyrkolärare, som skrivit dem. De är ofta citerade och med en mild melodi ofta sjungna till tröst i den stora Försoningskyrkan i Taizé, där jag hörde den första gången och i många kyrkor och andra sammanhang.
Det är kärva och enkla ord,framsprungna ur ett både dramatiskt och kärvt liv.
När jag tänker på den heliga Teresa ser jag först en scen framför mig Hon sitter på golvet omgiven av en grupp unga nunnor. Hon är fylld av entusiasm och iver och delger sina planer för vännerna att lämna det bekväma klosterlivet och bilda ett nytt karmelitkloster med stränga regler,mycket bön och inga eftergifter.
Det är ett uppror som planeras.
Sen rymmer hon och stiftar det nya klostret enligt in vision.
Hon förnyar den gamla karmelitorden, som tappat enkelheten och fattigdomen.
Teresa ska få mycket av båda delarna.
Hon karakteriserade sig på följande sätt:
"Teresa ensam är en stackars fattig kvinna.
Teresa med Guds nåd är en kraft.
Men Teresa med Guds nåd och mycket pengar är en stormakt."

Nästa minnesbild jag har från hennes liv är de många resorna på dåliga vägar i skrangliga vagnar från det ena klostret till det andra. Från den ene biskopen till den andre, ja ända fram till kung Filip av Spanien.
Kampen för nystiftade kloster. Kampen för godkännande från kyrkan och spanska staten. Allt medan hon skriver och skriver och skriver!
Teresa är en lysande författare.
Boken om hennes liv är som en spännande roman. De andliga böckerna är både djupa och drastiska, fyllda av målande bilder. Medeltiden och Spanien ger henne bilder att beskriva vägen till fullkomlighet

Sabina