Höstens tid

"Tiden kommer till oss", skriver Margareta Melin i en ny dikt och tankebok och eftersom det gått fyra månader sedan jag sist skrev i min blogg vill jag bara se framåt- även om det ha varit en händelserik sommar.

Nu är det höst "när alla grindar står öppna mot alla hagar..."
Äpplen faller ner i den röda lövmassan.Solen lockar ut ett och annat bi från kupan, solen går upp sent och ner tidigt.

Snart är det Alla Helgons dag och JP excellerar i reportage om döden.
Behövs det verkligen? Vi lever ju alla mer eller mindre nära den ovälkomna gästen. I somras förlorade vi vår kära vän Birgitta Wetterheim, som insjuknade just när hon kommit hem från vandringen på Inkaleden. Det blev hennes avsked till livet.Så djärvt och vackert!
I går fick vi bud att vår granne Annas mamma hastigt avlidit i samma sjukdom. För några veckor sedan var vi i Vadstena på syster Willibrordas begravning och en månad tidigare tog vi farväl av syster Teresia Nu är där bara åtta birgittanunnor i det ärevördig klostret, dit saliga moder Elisabeth Hesselblad kom 1935 fylld av sin kallelsen att väcka minnet av Sveriges stora helgon Birgitta till liv.

Varje gång vi får ett dödsbud säger vi: Må hon vila i frid. Må det eviga ljuset lysa för henne.
Och på kyrkogårdarna brinner nu många ljus för gravens frid.
Det är vackert.
Jag vill gå till Tant Hanna Lindqvists grav på kyrkogården i Ölmstad och tända ett ljus. Hon mötte oss när vi kom till Ölmstad för 56 år sedan.Tant Hanna var kokerska och hade tjänat i fem prästfamiljer. Hon hade sett Gunnar som barn och hon blev självklart också vår kokerska, lärde mig mycket genom åren.Nu vilar hon i frid!

Tomas Tranströmer skriver "ett långt brev till de döda
på en maskin som inte har färgband bara en horisontstrimma
så orden bultar förgäves och ingenting fastnar."

Frid och allt gott
önskar
Sabina