Stilla Veckan

Stilla dimgrå morgon. En timme ljusare - och koltrastens första sångtoner!Det är Måndag i Stilla Veckan och jag läser dagens text. Jesus besöker sina vänner i Betania.
Då händer det:

Se, kärlet brast
Och oljan är utgjuten,
Dess doft uppfyller
Världens sorgehus.
Din själ av himmelsk vällukt
Lent omfluten,
Blir saligt lyft ur jordens stoft och grus

Låt kärlet brista, låt dess
Nardus strömma,
Var icke snål,
Bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd!
Låt kärlek tömma
Sin bästa gärd för själens höge gäst.

När jag nu läser denna vackra psalm av Nathan Söderblom längtar jag efter att kärlekens nardus,utgjuten av Maria i Betania för sin älskade Mästare, skulle fortsätta att dofta i världen och i vårt land och förvandla hat till kärlek, förtvivlan till hopp, sorg till glädje.
Särskilt vill jag ösa balsam över flickan i Bjästa, vars kloka mamma var i Rapport i går,utfrågad men imponerande lugn och saklig.Att flickan kommer att klara sig trots det hemska övergreppet och mobbningen efteråt tror jag man kan tacka en lugn familjestruktur för.
Familjen är viktig. Den är samhällets urcell och därför anordnar katolska kyrkan en nordisk Familjekongress i Jönköping i maj.
Biskop Anders var nyligen i Rom tillsammans med de andra nordiska biskoparna och berättade om den för påven Benedikt. Påven blev glad över initiativet och betonade vikten av att stödja familjen, så att barn kan växa upp med sina egna föräldrar och så kunna finna sin identitet och utvecklas till mogna männskor.

Det är måndag i Stilla Veckan. Vi brukade förbereda Passionsspelet i Sankt Franciskus denna vecka för framförandet på Långfredagen. Nu har vår församling slutat men många andra har blivit inspirerade och skapat sina passionsspel.Jag slår upp Bo Setterlinds Via Dolorosa och läser den inledande dikten, som också inledde vårt passionsspel:

Jerusalem är sig likt
Det ekar av röster och steg
På de stenlagda gatorna
Kring pretoriet.

Försäljarna och de lekande barnens skrik
Trängs i de trånga passagerna,
Och doften av skulor
Och oskyldigt blod
Mängs med kvinnornas ytliga prat
Och de segervissas kommandorop och glåporden
Från soldaterna.
Hör hur de ropar.:

Det finns bara vi!
Det finns ingen Gud!
Det finns bara vi!

Gudsmannen skall dödas.

Den blödande fångens gudom är det bara Pilatus
som anar
Men han glömmer att säga:
Spika också mig på korset.
Och hopen sig fram till den utstött banar.

Hör hur de ropar!
Det finns bara bi!
Det finns ingen Gud!
Det finns bara vi!

Det är blodets lag
Och penningens lag
Som sitter i .

Sabina