I dag är det Kvinnodagen och jag känner mig uppmanad att skriva något om kvinnor. Jag behöver bara se mig omkring i mitt skrivrum. Här finns de, kvinnorna, de starka, de annorlunda ,djärva och modiga. Kvinnor som skapat. Jag gissar att ingen av dessa som jag nu ska skriva om förekommer i någon enda spalt om kvinnor. De finns här i mina tavlor. Låt mig berätta:
Den heliga Birgitta och Sankta Katarina av Vadstena finns tillsammans i en dubbelram mot svart partout. Två utsökta litografier av Halmstadskonstnären Erik Olson. Birgitta skriver i sin bok och bakom henne syns Blåkyrkan, som var hennes skapelse. Vid hennes fötter ser man Ulf Gudmarssons, hennes makes och släkts vapen.Vapnet kröns av en krona, Birgitta var ju släkt med kungahuset genom sin mor Ingeborg.
Sankta Katarina sitter mitt emot henne. Hon bär Birgittakronan på sitt huvud som den första abedissan i klostret. Vid hennes fötter vilar en hjort så som den en gång gjorde i Rom när den jagades av en riddare, som också var på jakt efter den sköna Katarina. Liljorna vid hennes sida berättar om kyskhetens löfte i hennes unga liv.Och den flammande lågan i hennes knä? Den talar om den glödande kärleken till Kristus och den osvikliga troheten mot Birgitta, hennes mor.
Bredvid henne ser jag en mindre tavla, en akvarell med vitsippor , målad av Värmlandskonstnärinnan Gabriella von Zweigbergk, som också har gestaltat en serie små fina målningar av en Jungfru Maria i vardagen, som finns( eller fanns) placerade i biskopsgården i Karlstad.
Göteborgskonstnärinann Gerd Ekdahl vann första pris för många år sedan med en litografi som nu hänger på min vägg och ger många tankar.Hon illustrerar ofta sina konstverk- både vävar, litografier och oljemålningar - med ord. Här kan jag läsa under de sex bilderna:
"Gud skapade jorden. Barnet Jesus kom för att vi skule förstå Och bli fria Var och en i sin styrka Så att jorden kan fortsätta att skapas Och bli en värld för alla i evighet."
Underbara ord.Ett stort konstverk. En stor skapande kvinna att hylla denna Kvinnodag!
Bredvid ser jag en rad öar som simmar i Sommens vatten. En akvarell av Kerstin Rääf, som bara för några dagar sedan avslutade sitt långa liv över nittio år gammal. Hennes konst är sparsmakad,ren och avskalad. Hon gick som ung i lära hos den franske målaren Légér och bodde i ett hus ritat av Corbusier.Säger inte det allt, som förklarar denna utsökta konst? Men Kerstin gav upp sin konst i många år för att tjäna vår Herre som medarbetare i Moral Re Armament tills hon fann att hon, som sin konstnärsbroder Fra Angelico, kunde vara "en pensel i Guds hand". Med förnyad inspiration och stor ödmjukhet återtog hon sitt skapande,hade flera utställningar och finns i dag representerad på många muséer.
Nog är detta en mäktig kvinnokavalkad att hylla den 8 mars. Jag skulle kunna skriva mer men jag vill hänvisa till en bok jag skrev 1975 då FN hade utlyst ett Kvinnoår. "Ett lysande stoftkorn,Sju nordiska kvinnoporträtt", där jag bl.a. skrev om Matilda Wrede, som reformerade den finska fängelsevården, Elisabeth Hesselblad,som återförde birgittinerna till Sverige, Hanna Ouchterlony, som grundade Frälsningsarmén i Sverige och flera andra kvinnor, som blivit berömda och gjort pionverk utan att framhäva sig själva men genom att följa en inre kallelse och vara ödmjuka! Alltså raka motsatsen till de vanligaste parollerna för kvinnor denna dag!
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar