Signaler från Rom

"Ni har missbrukat det förtroende som unga människor och deras föräldrar givit er och ni måste svara för detta inför den Allsmäktige, Gud Fadern och inför korrekt upprättade domstolar. Ni har förverkat det irländska folkets aktning och bringat skam och vanära över era medbröder. De av er som är präster bröt mot heligheten i Vigningens sakrament i vilket Kristus själv gör sig närvarande i oss och i våra handlingar. Till den omätliga skada som offren fått utstå, måste även läggas att Kyrkan tillfogats stor skada, liksom den offentliga bilden av prästerskap och medlemmar av religiösa ordnar. "

Påven Benedikt XVI, brev till Irlands katoliker den 19 mars 2010, utdrag

Påven Benedikt har fått ett stort och övermäktigt uppdrag nu, när så mycket orenhet ,brott mot oskyldiga och smussleri,hänsynslöst avslöjas, ja nästan skadeglatt fyller media. Men han är inte en man som duckar. Han står rak och oförfärad och manar alla att utan tvekan säga sanningen och att rättvisan skall ha sin gång.
I det unika brev till Irlands katoliker som citeras ovan i ett kort utdrag,ber han också offren, barnen som nu blivit vuxna män, om förlåtelse och säger,att han är villig att möta dem.Detta är modigt ,det är också ödmjukt.

Vad får han till svar? Nio av tio säger,att de inte kan förlåta. Hånar hans utspel och menar att det inte var tillräckligt.
När jag läser detta minns jag ett möte med Kroatiens dåvarande ärkebiskop, kardinal Kuharic. Det var strax efter kriget mellan Serbien och Kroatien och många sår fanns i det kroatiska folkets hjärtan. Jag frågade en smula aningslös :Hur går det med försoningen?
Ärkebiskopen såg allvarligt på mig, drog en djup suck och svarade: "Att förlåta är heroiskt."
Med de orden i mitt minne kan jag kanske förstå dem som avvisar påvens bön om förlåtelse. Ett helt liv har gått med oläkta sår. Då är det inte lätt att med en gång tro på helande.

Petrus undrade en gång hur många gånger man egentligen måste förlåta. Jag gissar att han var arg på fariseérnas ständiga hackande på Mästaren. Han var kanske arg på släkten i Kafarnaum som tyckte illa om hans vandringar med Jesus.
Men vilket svar han fick! Inte en gång utan sju gånger sjuttio gånger, svarade Mästaren, som själv var villig att 491 gånger och mer förlåta bödlarna, förlåta,svikarna, förlåta oss vanliga syndiga människor.

I går kväll var jag i Slottskapellet i Jönköping och hörde en märklig föreställning, en monolog med ord hämtade från Dostojevskis roman Bröderna Karamasov.Författaren till monologen som framfördes av skådespelaren Jan Dzedin,hade valt ut kontroversiella tankar om tro och tvivel. Efteråt stannade en grupp kvar kring Jan i det lilla kapellet.Så många frågor hade väckts. Vad är Sanning? Varför finns lidandet? Kan ondskan förklaras? Alla dessa frågor är universella, eviga, alltid obesvarade.
Är det inte dessa frågor som nu sysselsätter Irlands folk, där diskussionerna går höga kring de avslöjade sexbrotten,reaktionerna är våldsamma och frågorna i de flesta fall förblir obesvarade.
"Det är heroiskt att förlåta".

Sabina