I själens rum

Med ett citat från Ölmstadstjejen och konstnären, grafikern Eva Albinsson, som anger mottot för sin konst i Konstnärsgårdens broschyr, vill jag inleda min upplevelse av Margareta Engströms utställning.
"I själens rum finns öppningar
mot himlen och underjorden.
Somligt är uppenbart,
annat är förborgat
Ljuset och mörkret leker tafatt.."
Jag hade skyndat mig till Konstnärsgården från Katolska kyrkan på Torpa, eftersom det var sista dagen. Margareta skulle vara där hade hon sagt i telefon kvällen före.
Men hon var inte där- ändå kan jag säga, att hon var där. Jag fick vandra med henne genom själens tysta rum. Konstverken levde sitt eget liv och berättade om mörka nätter och dimgrå gryningsstunder. Den svarta hunden gav ljudlöst skall under stjärnskottet som sprakade på den mörka himlen.Och på varje tavla tornade molnen upp sig i väldiga formationer. Ett motiv fastnade jag för och trevade försiktigt efter bankboken. Skulle jag ha råd? Kunde jag köpa den? Var skulle jag placera den? Tavlan hette Vårvinter och doftade sälg och halvutspruckna björklöv. Kanske var det längtan efter våren som fick mig att länge betrakta penseldragen,färgerna och ljuset i tavlan. Jag tog en bild och skall fortsätta att betrakta den när snön har smält.

Varje konstnär ställer naturligtvis ut sin själ i sina tavlor. Och i Margaretas akvareller är det inre livet så tydligt och så vackert. En svartvit teckning fängslades jag av. Två män i profil. Bakom den unge mannen skymtar den äldre. Det kan vara hans far. Men jag tror att det är en bild av hur det unga ansiktet förändras,yngling blir åldring. Margareta Engström kan teckna ansikten, hon kan skulptera ansikten. Se på bilden här ovan. Det är en Jungfru Maria skulptur och heter Bebådelsen.Hur väl uttrycker inte de fina anletsdragen både väntan och ödmjukt accepterande. Jag tänker också på den högresta Himladrottningen i Kristine kyrka, som bär sin sorg i ansiktsdragen. Jag skrev en meditation inför denna skulptur som jag kallade SORG BÄR DU I DIN KRONA i en bok, som Smålands Författarsällskap gav ut. Uppdraget var att dikta kring ett konstverk.
Margareta skrev en gång om denna Madonnaskulptur: "Jag strävade hela tiden efter att kapellet skulle vara ett uttryck för ljusets kraft - ljusets seger över mörkret, livets seger över döden och korsfästelsen endast som en del i ett större sammanhang.
Men över skulpturen vilar en ton av sorg...
I samma bok skrev Ulla Olin en dikt om Eva Forsbergs utsmyckning på Borgholms lasarett. Verket heter Aning och består av 13 olika färgträsnitt sammanfogade till en helhet.Ulla Olin tolkade:

"Så handfast kan en aning vara
---Liknar löv men är det inte
liknar en tomat men är det inte
liknar,liknar inte
ÄR EN SOL
....................
Så handfast kan en aning vara
aningar för praktiskt, dagligt bruk
under en röd sol, över en röd väg.

Livet är inte mer - en aning
om vad livet kunde vara, en gåva
erbjuden på nytt ,på nytt

Liksom aningen att allt en dag är borta"

ur "Konst i Småland och på Öland
En antologi om konst i offentlig miljö"

Nu på lördag,den 20 mars, finns Smålands Författarsällskap på Stadsbiblioteket för årsmöte. Kl 12.läser Berndt Lindqvist Lördagsnovellen. Där kommer flera av sällskapets böcker att finnas. Också denna. Kom dit och köp den!

Sabina>