I dag, den sjätte mars fyller Ylva Eggehorn år och jag vill hylla henne, önska henne sol över dagen och vänner och blommor och kärlek och frid.Hon är en av de diktare i vårt land som har satt spår, inte bara i mitt liv, utan i tusentals människors själar. Hon har tolkat och omtolkat, hon har funnit nya ord för gamla kända sanningar, hon har gett oss nya upptäckter från sitt poetiska öga. Hon har skrivit poesi "som har en glans av bysantinsk mystik" enligt Karl Vennberg.
Vem hade förr beskrivit sitt möte med Jesus på detta okonventionella sätt:
"Det var en vanlig dag
vi satt i köket och hade
köpt en coca-cola Jesus och jag
det var varmt och
dammet flimrade i solbredorna:
Ska vi dela, sa han.."
eller en adventsdikt så överraskande att den fastnar för evigt och dyker upp var gång det snöar :
"Se,din konung kommer till dig
fattig,
cyklande på en vit cykel i snön.
Och barnen bygger lyktor av snö
och sjunger sånger för honom
och hans ansikte är klart och leende
när han cyklar förbi de gamla husen i stan
där de människor som skall döda honom
lutar sig ut genom fönstren och ser ingenting
bara hör att någon sjunger"
Oförglömligt ljuvligt har Yva tolkar en junidags under i en dikt som skrevs på Tiveden, där Ylva fick några dagars ro i en av IM:s stugor.Dikten kom sedan med i en liten bok som gavs ut på IM men finns också i samlingvolymen Ett hemligt tecken,Bonniers, 1998
"Vart jag än går i din sommar:
försoning i dina spår
Ängsullens vita nystan i dunklet
och lysmaskens gröna tråd
och körsbären som mognar hemligt:
Allt är en väv av nåd
där man går.
Smörblommor överröstar
smärtans ensamma strån.
Ps 90:14
När det snart blir påsk vet jag vilken dikt som sakta börjar sjunga i mig. Det är en påskmorgonssång,oförliknelig i sitt ljus.Jag har läst den,nynnat den i blåsippshagen i Ålem, där vi firade påsk hos Farmor. Jag har skickat den i brev till vänner, jag har skrivit ner den i min dagbok. Ty så är det med en dikt som i några få rader lyckas måla en bild av hur man tänkt sig det i verkligheten var:
"Morgon, morgon, lyckliga morgon!
Gråt inte mer Maria!
Stå inte där och stirra dina ögon tomma på gravmörkret,
på tomheten, på döden,
han finns inte där!
Fäst upp ditt hår, torka dina tårar -
Maria, vänd dig om!
Där i den levande trädgården
där i den tunga grönskan
där i gräset som är tungt av dagg
och blommor
där i blommorna bland fåglarna med hela staden för sina fötter,
med hela världen för sina fötter, med hela ljuset i sina händer,
med hela himlen dåraktigt blå av morgonvind,
med fåglar, barn,
överlistade vakter,
bortsprängda stenar -
"Maria!"
"Herre!"
Att inte himlen brast av glädje den morgonen!
Joh 20:11-16
Snart är det Palmsöndag. Då kommer dikten om åsnan att läsas. Åsnan som bar Jesus in i Jerusalem och trodde att det var henne alla hyllade. En härligt ironisk dikt på ett bibliskt tema.
Att Ylva Eggehorn också finns med i Psalmboken är självklart. En gåva för många, som särskilt älskar Psalm 256: Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken..
Tack Ylva! Med din gudagåva - poesin- som du så varsamt och skickligt förvaltat har du skänkt glädje och tårar, värme och ljus till oss alla som läst och läst om och memorerat dina dikter.
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar