Syster och bror

I dag firar vi munklivets fader, den helige Antonius. Han kallas så därför att han under nästan hela sit liv vistades i öknen i en grotta och många kom till öknen för att leva som eremiter. Men innan allt detta hände växte han upp med sin syster i Egypten i en förmögen familj. Som tonåring miste de sina föräldrar och bodde kvar i det stora familjehuset. En dag när han gick till kyrkan kom han lite för sent,men lagom för att höra evangelietexten om Jesus och den rike ynglingen. Jesus säger till ynglingen: Gå och ge bort allt du äger till de fattiga. Enligt evangeliet så blev den rike ynglingen sorgsen och gick sin väg. Det var för starkt,han kunde inte ge bort allt. Det gjorde däremot Antonius.

Genast frågar man sig. Vad hände med systern? Var hon en lillasyster, eller var hon också tonåring? Hade de pratat med varandra om detta? Hur gick det med henne? Enligt vad som berättas skall han ha "lämnat systern till några jungfrur som tog hand om henne" Skönt, då var hon väl liten.

Själv gick Antonius ut i öknen och levde där som eremit tills han var nästan 100 år.Det finns drastiska beskrivningar över alla frestelser som drabbade den unge eremiten i ensamheten;kvinnr, vilda djur,djävulen med mera. Men han höll ut och hans liv blev så ett föredöme.



TV visade häromkvällen en annan ensam munk,broder Ingemar Svantesson, svensk benediktin, som också han länge levat i öknen, den svenska öknen, ensam med förhoppningsfulla böner om medbröder. Än har de inte kommit, men med samma osvikliga tro har han i alla fall vågat börja bygga klostrt för dessa framtida bröder, som ska förenas med honom i ett benediktinskt brödrakonvent i Skåne! Läs mer i http://www.benediktshus.org/



Broder Ingemars förebild är den helige Benedikt, som grundade benediktinorden. Han kallades "De västerländska munkarnas fader" Också han började sitt liv som eremit i Sabinerbergen, men då så många ville ansluta sig till honom blev det i stället början till benediktinorden.Han hade en tvillingsyster, Scholastica När de föddes dog modern Om dem

berättas följande historia. Benedikt begav sig som ung till Rom och blev senare munk. Scholastica förvandlade sitt hem till ett nunnekloster och när Benedikt flyttade till Monte Subiaco grundade hon sitt kloster vid bergets fot. En gång om året träffades syskonen. Scholastica besökte sin bror i en liten stuga utanför klostret och de samtalade så ivrigt att mörkret föll och hon måste återvända. Han kunde ju inte övernatta utanför klostret.

Systern bad brodern att de skulle fortsätta samtalet men han sa nej. . Benedikt frågade upprört :"Syster, vad har du gjort ?"
Hon svarade honom: Min bror, jag bad dig att stanna, men du sa nej. Då bad jag min Herre.."

Syskonen fortsatte till gryningen sitt samtal. Det var sista gången de sågs, ty Scholastica dog några dagar senare. Kanske hade hon anat den förestående döden ? Han hämtade hennes kropp och hon fick sin grav i den krypta där han senare skulle begravas.Så var de förenade i jorden och i himlen!

En underbar berättlse om syskonkärlek, inte sant!

Sabina