Önska Jerusalem fred

"Bryt upp, bryt upp ! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."

Karin Boyes berömda slutrader passar bra inför ett årsskifte. Dikten börjar med de eftertänksamma orden:
"Den mätta dagen , den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst"
men jag vet inte om alla skulle hålla med om det i vårt vällevnads Sverige. Fortsättnngen tecknar en bild av ett eremitliv, ett fågelliv, ett vandringsliv.
"Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen som är mödan värd."
Och jag ser framför mig vägen som miljontals människor i sekler har vandrat till Compostela,den helige Jakobs grav, en vandring som jag tyvärr aldrig har kunnat göra mer än i tankar,drömmar och böcker.
"Det bästa målet är en nattlig rast
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång
blir sömnen trygg och drömmen full av sång."
Ja, då minns jag kalla klostergolv där nätterna blev korta och drömmarna "fyllda av sång "på den långa vägen mellan Assisi och Rom, där jag vandrade under Stilla Veckan i min ungdom.

Men det nya året förde med sig krig och död i fruktansvärda Tv-bilder från det drabbade Gaza. Världen förskräcks och fördömer. Men båda parter har rätt. Israel vill skydda sina städer mot Hamas granater. Hamas vill utplåna fienden Israel, som ockuperat palestinsk mark och flyttar allt längre in över deras gränser. Men båda har fel. Om de vill fred borde de inte starta krig utan söka försoning och förhandling. Är det alldeles omöjligt ?

Cordelia Edvardsson, denna märkliga och mångfaldigt belönade journalist och författare gav det optimistiska svaret. Det är inte omöjligt. Om båda ländernas ledare hade åtmstone en tredje eller fjärdedel av Nelson Mandela skulle de kunna mötas och ge fred en chans sade hon med ett övertygande ,lätt sarkastiskt leende.
Hur kunde hon säga detta? Hon som själv stått mitt i Förintelsen som flicka. Hon som sett fasornas fasor i Auschwitz. Hon som förlorat alla närstående. Är hon inte ett mirakel! Stefan
Jarls skickliga och inkännande dokumentär, som ges i repris den 7 januari ,gav försoningen ett ansikte.
Många har läst hennes böcker och hennes artiklar. Priserna hon fått har berört det som blev huvudsaken i dokumentären.Cordelia som själv är judinna och som levat i Israel beskrev i otroliga scener hur hennes eget folk ständigt förödmjukar det ockuperade Palestina. Vi fick se henne stå vid gränsposterna mitt ibland israeliska soldater som krånglade och tredskades med de palestinier som ville och behövde passera gränsen. Värst var det när en havande kvinna inte släppts igenom trots att hon var nära att föda. "Vi har våra regler," sa soldaten.
Samtidigt lyfte hon fram den israeliska kvinnorörelsen, som på fredligt sätt och med stort mod utan våld är en närvaro av försoning och omsorg för dem som drabbas vid gränserna.Ett imponerande tecken på aktiv fredsvilja inom Israel.
<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<
"Önska Jerusalem frid
Ja må det gå väl för dem som älskar dig.
Frid vare inom dina murar,
välgång i dina palats!
För mina bröders och vänners skull
vill jag tillsäga dig frid.
För Herrens , vår Guds hus' skull
vill jag söka din välfärd."
Ps 122 : 6-9.( 1917 års övers)