I Sverige blir man inte halshuggen!

I min sista blogg kritiserade jag att kyrkostyrelsen föreslagit att ordet äktenskap skulle tas bort ur det nya vigselformuläret för att kunna användas också vid vigsel av könsneutrala förbindelser. Då kan man inte tala om att Gud har skapat dem till man och kvinna och att "äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd".
Men plötsligt ändrade man sig och förslaget till vigselordningen som nu sänts ut på remiss till präster och församlingar innehåller återigen det"förbjudna ordet" äktenskap! Vad är det för velighet ? Skall två män sammanvigas som "man och hustru"? Eller ska två kvinnor på samma bibelvidriga sätt kallas för man och hustru?. Då är inte bara världen uppochner utan kyrkan, den svenska kyrkan, har definitivt avvikit från Guds ord.
Hoppet är nu en massiv kritik från det tillkrånglade förslaget till ny ordning. Vågar präster och församlingar gå emot strömmen eller ska de jamsa med,bli förrädare ?
Det kan vara nyttigt att se på historien som nu i TV utspelas med serien Tudor. Endast två biskopar gick emot kungens dekret om att bryta med Rom och bli kyrkans överhuvud i England. De fick plikta med sina liv för sin trohet mot Kristus och den kyrka som grundats på aposteln Petrus. I Sverige blir man inte halshuggen om man vågar stå för biblisk sanning men man riskerar karriär, vänner och man blir uthängd i pressen, därför att man inte följert renden.
Måtte det finnas tillräckligt många som vågar stå för det kristna äktenskapet.

Nu ska jag berätta om något trevligare. Det har varit en ekumenisk bönevecka i Jönköping. Församlingarna har fått lyssna till för dem okända präster, man har gått in i andras bönehus och upplevt andra typer av gudstjänster.
Det är bra, f ör det enda sättet att bli ett som Kristus önskade är att lära känna varandra.
Nu tog jag kvällsbussen in till stan för att gå till den stora Pingtkyrkan och där lyssna till fader Rafael Miler, en polsk katolsk präst som hör till Sankt Franciskus församling och Gråbrödernas klostergemenskap.
Honom har jag ju hört förr men miljön var ny och vi var en blandad skara som mötte upp.
Skulle han kunna säga något som passade in i pingströrelsens spiritualitet? Jag var faktiskt nyfiken och så var de andra som kanske tillochmed hade kommit dit med fördomar mot världens äldsta samfund.
Jo, jag tror han kom med något nytt och något mycket vackert oh värdefullt som katolska kyrkan har att erbjuda: den regelbundna bönen i tidegärden, decn regelbundna böneformen i rosenkransen och Mässans strama ständigt återkommande form, som inte erbjuder några känsloyttringar.
Eller kanske var det inte så nytt för alla? Pingstpastorn Peter Bernhardsson som ledde mötet berättade, att han och hustrun hade fått en tidegärd vid sitt bröllop!
Vi sjöng ur Sions sånger och det var vackert, tyckte pater Rafael. Kanske borde vi träffas oftare och framförallt mötas kring en kaffekopp och "gå på djupet", som gamle påven Johannes Paulus II sa inför millenieskiftet Jag tror det finns mycket mer som vi kan ge varandra !

Sabina