Ljuset från Öster

I går på Trettondag Jul skulle de tre Vise männen eller Stjärntydarna kommit till Julkrubba på Stan med sina gåvor. Men snön yrde oc h vinden från Vättern ruskade om stallet vid Vindbron och de tre bastanta figurerna stod stilla med sina gåvor av guld, rökelse och myrra i händerna. Av facklor, ministranter och ortodoxa präster i skrudar syntes inte ett spår. En liten huttrande skara troende samlades i ljusdunklet kring stadens Julkrubba. Jag hade haft mina drömmar och storslagna förslag. Jag hade sett framför mig en högtidlig procession genom staden föregånget av trumslagare och med lysande facklor i händerna på vitklädda ministranter.Stadens tre ortodoxa präster skulle burit gåvorna och bugat för det lilla frusna Jesusbarnet i sin enkla krubba av trä och strå.
Varför blev det inte så?
Kyrkoherden Hans Boeryd förklarade och lyfte därmed en skuldens börda från mina axlar.
Denna dag,började han, är för kyrkorna i Öst den verkliga julen. trettondagen. De tre Vise från Östern representerar alla folk i världen, till vilka Jesusbarnet har kommit .
Men ibland går man vilse.
Ty vart gick de Vise Männen först? De gick till kung Herodes palats. Ett kungabarn skulle naturligtvis födas i ett palats.Men Stjärnan ledde dem rätt.Och de kom till det enkla stallet i Betlehem.Där kände de igen Barnet som de sett i stjärnan och föll ned och tillbad det.
Så är det i livet.Allt behöver inte börja så stort och märkvärdigt. Då går vi vilse. Nej, börja med det enkla, så kan det växa så småningom."
Nästa år när vi öppnar Julkrubba på stan Första Advent ska en stjärna finnas på stallet. ch kanske bara några få större samlingar och framförallt skall den heliga familjen och de tre vise männen inneslutas bakom glas. Inga stulna Jesusbarn längre. Och kanske kan konstnären få fram oxen, som hör till den klassiska bilden av en krubba efter bibelordet: En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba"(Jes 1:3)
Efter den högtidliga avslutningen kunde vi sjunga den vackra Viktor Rydbergsdikten som mer än några psalmer förknippas med julen och särskilt Trettondedag Jul
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran.
Du som i Österland
tändes av Herran...

Jag tänkte då på en stämningsfull artikel i JP av Elisabeth Pontén Lindquist, som citerade ett avsnitt ur Vapensmeden om hur denna sång sjöngs under en roddtur på Vättern..
Och här stod vi så nära denna vilda och vackra sjö under tändande stjärnor och lyssnade och sjöng om stjärnan som visade "dem leden"!

Morgonen den 7 januari hade snö fallit under natten och de två katterna som jag låst ut mitt i snöyran, visade sin glädje när jag gick på morgonpromenaden. De dansade över snön, flög uppför tallstammarna och ner i groprna under vägen. Då ch då rullade de förtjust i gruset vid vägkanten och viftade med benen . De jagade varann och höll ögonen på mej för att se om jag uppskattade deras kullerbyttor.

Sen v idtog det mödosamma städandet i min Skrivstuga Pax et Bonum.. Ja inte med dammsugare eller mopp utan med rensning av pärmar och gamla tidningar. De måste bort. Inte kommer jag att läsa tre år gamla 'Osservatore Romano igen? Eller ?
I en mapp ställer jag tillsvidare de tidningar som jag kanske vill läsa en gång till. De andra hamnar i en stor påse. Jag längtar efter rena ytor och pärmfria hörn. Får jag det någonsin? Jag är en ständig sparare. Allt kan användas. Varje recension ska förvaras tillsammans med boken. Varje artikel som kan vara användbar som källa till en kommande artikel. Nej, hu, nu får jag ge upp mina ambitioner.

Klockan skyndar fram och det mörknar.Månen glider snövit på den rodnande vinterhimlen. Jag ser fram mot kvällens stjärnljus.

Sabina