"Kom, låt oss vandra i Herrens ljus..."
Och ute regnar det.
Tack och lov för denna vackra tradition att tända adventstaken i fönstret eller hänga upp en lysande stjärna som förebud till det Ljus som skall tändas i krubban i Betlehem. När bussen glider genom staden märker jag emellertid snart en skillnad mot förr. Det är glest mellan adventsstakarna. Moderna varianter syns oftare,inte många stjärnor utom i kontorsfönster. Kan det beror på att folk inte längre bryr sig om traditioner? Skall "Julkrubba på stan" hjälpa dem tillbaka till det som advent och jul verkligen handlar om ?
När första ljuset tändes hemma vid middagsbordet läste jag (för mig själv) en vers jag tycker om, skriven för barn av Margareta Melin. Är jag ett barn för att jag tycker om den? Om du läser den och tänker efter finns där ett djupt budskap förborgat i de fyra raderna:
Adventsljusen tänder vi ett efter ett:
En brinnande bön för sanning och rätt.
Ljuset ska lysa i mig djupt härinne,
bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.
Invigningen av JULKRUBBA PÅ STAN blev hur festlig som helst. Myllret av mänskor som flanerade, tittade och jublade, barn som stojade och ljusglittret över gatorna bildade bakgrund till de ögonblick av helighet och högtid, som erbjöds de skaror som stannat vid hotellplan framför krubbans stängda dörrar. Inga fanfarer ljöd den gången allting b örjade i Betlehem men här i Jönköping hedrades det nyfödda barnet av Allianskyrkans trumpeter och Pingstkyrkans barnkör. Nog var det härligt! För att inte tala om när Göran Hägg, konstnären själv, som en Fjärde Vise Man steg upp och talade om hur roligt det hade varit att skapa dessa figurer. Han ville kalla sig Livskonstnär och visst är de fulla av liv de ståtliga tre stjärntydarna med sina dyrbara gåvor till Barnet i krubban!
Medan vi tänder våra ljus och fröjdar oss ,sker förfärliga saker ute i världen och skräck fyller staden Mumbai(Bombay) där terrorn spritt död och fasa.Vilken sida vi än vänder i tidningarna talar rubrikerna om våld och död, det må vara i Indien eller Nigeria eller hemma i vårt land.
I går präglades min dag av läsningen om en fånge i Maos Kina. Det var en skildring av hjärntvätt som med hjälp av grym tortyr och ett evigt malande av uppmaningen: Bekänn dina brott, fick en missionspräst på femtitalet i Peking att förvandlas från modig bekännare till lydig kommunist, hyllande den "goda regeringen".
Tack vare att Chou En Lai ville göra ett gott intryck på västvärldens ledare frigavs alla utländska fångar och förvisades från Kina. För Dries van Coillie och hans prästkolleger i Peking blev det ett uppvaknande, en befrielse på djupet och till slut valde van Coillie att ärligt berätta om sitt nederlag. Boken som han skrev heter Fånge hos Mao Tse Tung och kom ut 1963 på Verbums förlag. Tre års martyrium förunnades honom. Men kan han kallas för martyr? Ja, han led för sin tro och bekände den till slut.
Kom låt oss vandra i Herrens ljus!
Sabina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Sabina! Roligt att läsa vad du skriver. Jag läste längre ner att tron ska vara som en hetkamin. Jo, jo. Jag sjunger i kyrkokör och hade att första advent åhöra två predikningar av två damer. Det gick med andra ord åt mer än en halv arbetsdag i kyrkan. Och båda damerna höll usla predikningar med lite småplock hit och dit. Ingen tanke, ingen struktur. Då blir man rätt kall i tron; när prästerna inte orkar skicka med folk någonting hem just denna enda dag på året då de har fler än sju åhörare. Bästa hälsningar din vän Åke Svensson
Hej Sabina!
Trevligt att träffa dig vid det dignande smörgåsbordet på Mäster G häromdagen. Sådant frosseri! En märklig sed. Bättre då att som jag uppleva Advent i Kungslena kyrka och kyrkomålarens Johan Risberg överdådiga bilder om Jesu liv till varnard och båtnad för 1700-talets männsikor. Kanske skulle man levat då i en tid utan hysterisk konsumtion och påträngande intryck. Det är så tröttsamt numera. Dock finns ro i tända ljus i en Adventsstake, en brasa och en mörknande skogsrand utanför fönstret. Har just lämnat ännu en rec till Yvonne T Ganska sevärd utställning på Grenna museum. Kommer att följa din blogg framöver. Hoppas du får många kommentarer. En riktigt god och fr f a meningsfull jul önskar jag dig och de dina! Maria i skogen en bit utanför Tidaholm.
Skicka en kommentar