Livets eller dödens kultur

När deklarationen om Mänskliga rättigheter firar sextio-årsjubileum, borde vi jubla. Denna fantastiska deklaration skall gälla som ett allmänt rättesnöre för alla folk och nationer. Den skall påminna om det andliga och moraliska arvegods -värdighet, frihet, jämlikhet och rättvisa-på vilket alla länder förenade i FN skall vila.

Det är den högsta idealism som finns inskriven i dessa mänskliga rättigheter. Det högsta goda för människan.

Men vi jublar inte, eftersom detta goda ständigt utsätts för attacker. I somliga länder vittrar det sönder. I andra länder rör sig motkrafter som vill förändra innebörden av ordet rättighet. Kan man säga att det är en mänsklig rättighet för en mor att döda sitt barn ? Abort är ett synnerligen svårt problem. Vi vet att i somliga länder är det förbjudet. I andra länder är aborten lagstadgad och fri. Men det betyder inte att det är en "mänsklig rättighet" som skall ingå i FN:s definition Där står det i stället att "varje människa har rätt till liv från befruktningsögonblicket till den naturliga döden"

Jag skriver detta eftersom en kampanj över hela världen försöker påtvinga deklarationen om Mänskliga rättigheter en ny definition, nämligen att abort är en mänsklig rättighet.

Samtidigt pågår en motkampanj, som redan samlat över 200.000 röster från många länder, och skriver till FN att uppmana medlemsländernas regeringar att "rätt tolka FNs universella deklaration av mänskliga rättigheter, så att

"Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet .(artikel 3)

Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj( artikel 16)

Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd(artikel 16)

Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp(artikel 25)

Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar(artikel 26)"



Det är allvarligt om dessa förtydliganden anses nödvändiga att tillskriva FN. Men om vi bara ser på vårt eget land pågår en inte obetydlig försvagning av dessa självklara mänskliga rättigheter.

Våra höga abortsiffror speglar det faktum att tusentals ofödda inte har rätt till liv. Äktenskapet och familjen har inte längre det självklara stöd av regeringen som förutsätts som en mänsklig
rättighet.



Den katolske biskopen Anders Arborelius OCD har den tredje söndagen i Advent, som fått namnet Livets söndag , skickat ut ett herdabrev att uppläsas i alla katolska församlingar i Sverige.Brevet är en allvarlig påminnelse om det ansvar för "Livets kultur" som varje kristen har. Det innebär att göra allt som man förmår för att värna om livets helighet, både när det gäller ofödda barn eller mycket gamla människor, vilkas liv nu står på spel sedan medicinsk etiska rådet skrivit till regeringen om att möjliggöra eutanasi med en lagändring. Men han påminde också om de "papperslösa" som inga rättigheter har,eftersom man utan papper,är helt osynliggjord i vårt land. Kanske hotas vi av en "Dödens kultur", om lagar ändras och ingen ställer upp för dem som inga rättigheter har.
Det var förre påven Johannes Paulus II som först använde uttrycken Livets eller Dödens kultur. Han såg faran av den sekulariserade materialismen som förändrade människorna och blev grogrunden för girighet,själviskhet och individualism. Sådant banar väg för den dödens kultur som river ner de grundvalar ett gott samhälle skall vila på. Om bibeln däremot får vara rättesnöre för människans handlande finns hopp om att bevara och fördjupa Livets kultur.
För mig sammanföll manifestationen för de mänskliga rättigheternas 60 års jubileum och biskopens manande herdabrev denna adventssöndag.
Jag tänker spontant på Paulus när han skriver till församlingen i Efesus: Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna."(Ef 6:18)
Är det någon skillnad egentligen ?

Skrivet i tätnande mörker över vinterkvällen
Sabina