Sankt Nikolaus

I dag är det Sankt Nikolaus, barnens och sjöfararnas helgon. Han som med sin stora generositet och kärlek till de fattiga i staden Myra på 300- talet blev förebilden för Jultomten, som kommer med säcken full av gåvor och som i hemlighet, åtminstone i England och Amerika, fyller strumpan som hänger på barnens sängar med julmorgonens första små gåvor.
Sankt Nikolaus liv var dock inget tomteliv. Han levde på 300 talet och den mest berömda av historierna om hans givmildhet är denna.
En man hade tre döttrar. Då han var fattig hade han inte pengar att gifta bort dem, varför han inte såg någon annan möjlighet än att sälja dem till en kopplare .Nikolaus hörde detta och smög om natten ner till mannens hus och slängde in tre kulor av rent guld genom fönstret. Så kunde flickorna bli hederligt gifta och den olycklige fadern få sin försörjning.
På 300 talet började kejsar Diocletianus förfölja de kristna. Så fördes den helige Nikolaus som blivit biskop av Myra bort fjättrad i kedjor. Det finns många berättelser om Nikolaus och hans förmåga att med bönen stilla havets vågor och rädda sjömän i fara. Fortfarande anropas han av sjöfolk över hela världen. Genom Kejsar Konstantin den store blev biskop Nikolaus fri och återvände till hemstaden, där han kämpade för den rena kristna tron mot villoläraren Arius.
Hans ben vilar i dag i katedralen i Bari i ett ståtligt gravkapell, berättade pater Joseph efter dagens Mässa.

I Finland kallas 6 december för Lillejul. Man talade inte om Sankt Nikolaus men tomten brukade komma med någon liten present . Jag växte upp i Finland och den 6 december var en stor högtid för alla svenska barn. Vi fick gå till Svenska Teatern i Helsingfors iklädda våra svenska folkdräkter, vifta med svenska flaggor och sjunga: "Jag är så glad att jag är svensk och talar svenskens mål!"
På den tiden var svenskar inte alltid väl sedda av finnarna. De kastade gärna snöbollar på oss om vintern , ja det kunde hända att vi fick en rutten tomat i huvudet, om vi hade en svensk flagga på kappan. Klart man blev nationalist! Älskade den svenska flaggan och nationalsången Du gamla du fria. Det känns märkligt nu när man tänker tillbaka. Sverige var vårt drömland, landet där det alltid var sommar ( vi tillbringade barndomens somrar hos vår morfar i Blekinge)
och där alla barn var snälla. Drömmar och ideal som snart krossades inför verkligheten. I dag vet man, att "solen lyser över både onda och goda".

Inte förrän jag blev katolik lärde jag mig om Sankt Nikolaus, biskopen av Myra. Det var min första höst i den katolska församlingen och vi skulle fira Sankt Nikolaus med barnen. Alla barn var ivriga inför hans ankomst. Jag stirrade häpet på Broder Gabriel som trädde in i salen i biskopsmitra och röd mantel. Så såg alltså den "äkta" tomten ut. Och så fick jag lära mig hans underbara historia som den står berättad i Adalbert Engelharts Helgonkalender,(Catholica)

Inför Andra Söndagen i Advent

Sabina