Från Paris till Kina

I dag den 3dje december firar kyrkan den helige Francisco Xavier, beskyddare av missionen i hela världen. Det är därför vi ska göra resan från Paris till Kina. Det blir en äventyrlig resa över sju hav och flera kontinenter.

Egentligen börjar resan redan i slottet Xavier i Navarra, där den unge gossen Francisco föddes och tillbringade sina barndomsår. Ett liv i förmögenhet och nöjen, som han fortsatte som student i Paris på bekostnad av familjen. Skulle det bli något av honom, som bara roade sig och ständigt var utan pengar? Hans rumskamrat var hygglig och lånade vad som fattades. Men Francisco tyckte kamraten Ignatius var en tråkmåns som bara pluggade.Dessutom kunde han inte fäkta för han var halt.
Denne "tråkmåns" kom liksom Francisco från en förmögen familj och hade vuxit upp i ett slott. Han hade blivit skadad vid ett fältslag och under konvalescensen funnit ett nytt sätt att strida. Han hade valt att kämpa "den goda kampen "och erövra världen med Guds ord!
Till slut blev också slösaren Francisco övervunnen av Ignatius kämpa glöd och en dag befann han sig i Rom med några kamrater redo att erbjuda Kyrkan sina tjänster och fara vart de än skickades. De kallade sig "Jesu sällskap" och ville vara Guds soldater som kämpade under Korsets baner.
För Francisco börjar nu livets långa resa, när Portugals regering bad Ignatius att skicka en missionär till Indien.Först blev han sjösjuk, sen stannade båten i Mozambique för att först ett år senare landa i den portugisiska kolonin Goa.
Redan här visade han ett nytt sätt att missionera. Han gick på sjukhus och fängelser och talade om Gud. Han satte sig på kafeerna och spelade kort med sjömännen för att bli vän med dem och sedan kunna berätta om frälsnngen. Han vågade sig ut till en asyl för spetälska och firade Mässa varje dag med dem.
Han gick omkring på gatorna och plingade med en liten klocka så alla barn kom rusande för att se vad som var på gång. Då sjöng han en vers för dem , som barnen snart lärde sig.Han lockade dem med sina sånger till katekesundervisningen och det dröjde inte länge förrän barnen hade dragit med sig föräldrarna.
I ett brev till Ignatius skrev han: "Ofta tänker jag på akademierna i Europa, särskilt på dem i Paris. Jag skulle vilja ropa högt överallt som en galning och driva på dem som har mer lärdom än kärlek med ord som: Ve er, hur många själar har inte genom er skuld uteslutits från himlen och störtat i helvetet....Ur djupet av hjärtat skulle de ropa: Herre, här är jag.vad vill du att jag skall göra ? Sänd mig vart du vill, om så ända till Indien!"
Så fortsatte Francisco Xavier till Indien och Japan. Hans mål var Kina. I Indien lärde han sig snabbt språket som talades i byarna. Han översatte Trosbekännelsen, Fader Vår och Ave Maria till det nya språket, satte musik till och klingade i klockan. Till slut hade tusentals barn och vuxna blivit kristnade och döpta.
Då skrev han till fader Ignatius Loyola i Rom.Han berättade om behovet av flera missionärer.Han önskade ett prästkollegium i Goa för att utbilda lokala prästkandidater. På väg till Japan utsattes han för sjörövare. På en av öarna mötte han fattiga pärlfiskare och predikade för dem. När han kom till Japan klädde han sig som en japan och bar fram gåvor till härskaren. Då fick han tillåtelse att predika överallt.
Men till Kina kom han aldrig. Han dog den 3 december 1522 av feber och utmattning på en ö vid Kinas kust.
Han begrovs första gången på ön Sancian. Sedan fördes kistan över till Malacka. Då hade två månader gått men när locket föll av kistan låg Xaviers kropp där helt oförmultnad. Han såg ut som om han sov, klädd i sina mässkläder. När båten anlände till Malacka strömmade tusentals människor för att se den älskade missionären. Kroppen sveptes nu i de dyrbara kläder han skulle burit om han hade kommit till kejsaren av Kina. I december gick färden vidare till Goa, där samma sak inträffade. Kroppen var oförstörd och tusentals sörjande besökte kyrkan där han låg.
Till slut lades han i en krypta och hundrafyrtio år senare fördes den upp för att en biskop skulle få se den. En fransk jesuit som var närvarande har då berättat vad han såg: "Helgonets hår är svart och lockigt.Pannan är bred och hög...som ofta kan ses på begåvade personer, som tillbringar mycket av sin tid i djupa tankar. Ögonen är svarta, livliga och ljuva, med en sådan intensiv blick att han tycks vara levande och andas.Läpparna har en varmt röd färg och skägget är yvigt....Med ett ord, kroppen har alla drag av en levande man. Det är så fantastiskt att blotta åsynen av den, medan jag var närvarande, omvände föreståndaren för Ostindiska kompaniet till den katolska tron." Senare blev kroppen dock mumifierad.
Den 12 mars 1622 blev Francisco tillsammans med sin andlige fader Ignatius av Loyola helgonförklarad. I dag är han skyddspatron för all utlandsmission. Han har dock fått sällskap som missionens skyddspatron av den heliga Therèse av Lisieux. Hon kom aldrig utanför sitt klosters väggar men hon brevväxlade med några prästmissionärer och hennes hjärta bar fram många böner för missionen i fjärran länder dit hon så gärna velat bege sig.
Jesu sällskap, jesuitorden, har fått många efterföljare. I dag finns en armé av präster, bröder och systrar som verkar i missionsländerna och många av dem har lidit martyrdöden för sin tro.

Litteratur:
Vill du veta mer om Francisco Xavier ska du läsa en biografi av Laura Petri, En ungdomsbok på Sankt Eriks bokförlag heter" Över de sju haven om s.Francisco Xavier", av Albert J. Nevins.M.M.
I Sverige finns jesuiter i Stockholm och Uppsala.


Skrivet en dag med lite snö på marken

SABINA