Livet och döden

" Furan har fallit", skrev dotter Gunlög om sin far, Gunnar Fur.
När vi samlades kring denna fura blev det som en ståtlig skog, en skön örtagård, en doft från himlen. 

Jag tänkte på en diktares ord. "Döden är bara överlöparen som visar oss vägen". Vi är alla kallade att vandra livets väg. Somliga av oss kan genom våra liv visa vägen för andra. Och när vi är borta finns vägmärkena kvar. Då har Döden varit "överlöparen som visat  oss vägen"

Så blir det ofta vid en begravning. Det är en märklig samling människor som kommer till en gemenskap omkring en bortgången. Alla har en relation till honom. Somliga från barndomen. Andra från vuxenlivet, åter andra från kortare möten.
Men han har gjort intryck på dem alla, tillräckligt intryck för att få oss att vilja var med om detta sista farväl.

Nu samlades vi kring en fallen fura och omkring växte skogens träd.
En bild trädde fram, bilden av en människa som inte bara varit god. 
En människa som tagit sin uppgift att vara människa på djupaste allvar. Han hade hämtat kraft från den Allsmäktige. Lagt sitt liv i Hans händer och tryggt gått ut i människornas vimmel.
Där hade han lyssnat och  gjort som Dag Hammarskjöld:
Vägen
du skall följa den
Lyckan
du skall glömma den
Kalken
du skall tömma den
Smärtan 
du skall dölja den
Svaret
du skall lära det
Slutet
du skall bära det.

Vittnesmålen blev många. Saknaden var stor. Församlingens råd 
prisade hans trofasthet. Bönegruppen hans känslighet. Sjukkamraten i sängen bredvid hans närhet.Främlingen hans öppenhet. Dottern hans stränghet och hans kärlek, hans humor och skojfriskhet. Stockholmaren hans blomsterglädje och villighet att  rensa ogräs.
Ja, vad allt kan en människas liv inte innehålla! Men all denna aktivitet- telefonsamtalen, mötena, stilla stunderna, kom från den djupa källan:
"Här en källa rinner. Säll den henne finner. Hon är djup och klar, Dold men uppenbar" 

Eller kanske från den där stilla stunden som hans hustru Ulla så fyndigt beskrivit i dikten:

In the early,early morning
When my senses are free
Free from the noise around me
The stillness can be
Filled with an inspiration
From spirit within
I listen and take my notes
Before the day begins

In the early,early morning
Some flashes of light
Suddenly are around me
And hope is in sight
Thoughts I never expected
Come fresh to my mind
I try to catch the glimpses
Of the vision that I find

In the early,early morning
Before any noise
What a wondrous gift it can be
Discerning that voice
Sometimes it is consoling
Gives great comfort to me
In the early ,early morning
When my senses are free.


Sabina