Hemligheten med Julen

Vemodigt fäller jag ihop de två flikarna på Bibelsällskapets vackra julkort. Det har stått med öppna dörrar in mot en målning av den heliga familjen i vårt köksfönster. Varje dag har jag kunnat hälsa Maria,Josef och Barnet godmorgon. Nu sluts portarna till julen för denna gång.
Årets sista gudstjänst under Jultiden har firats i Sankt Franciskus. De hundra ljusen kommer att släckas, de knubbiga julgranarna i koret försvinna, julkrubban tas ned och gömmas på vinden.
När Mässan slut och folk flockades kring Mariastatyn för att tända ljus gick jag bort till krubban för att säga farväl. En överraskning väntade mig. Sist jag var här, det var nog på julnatten, sov Jesusbarnet. Nu satt han uppe i krubban och viftade lekfullt med sina små händer. "Titta, ropade jag ,Jesusbarnet sitter!" Jag fick gensvar från unga tittare. Någon äldre i bakgrunden skrockade litet. Han tyckte väl jag var barnslig. Javisst är jag det!
Ett annat Jesusbarn firade vi med högtidlig procession på Trettondagen. Jesusbarnet från Prag, som dagen till ära bar en mörk mantel med guldbroderier,välsignade både församlingen, klostret och oss. Historien om denna lilla staty är märklig men för lång att berättas i dag.Orginalet från 1400-talet hittar man i Karmelitkyrkan i Prag men tusentals kopior i många kyrkor i hela världen,bland annat i vår kyrka i Jönköping. Den finns också i Sankt Eriks domkyrka i Stckholm. Jag vet det, för när jag var i Prag och priorn fick veta att jag var från Sverige skyndade han att ge mig ett Jesusbarn,som jag skulle bära(i min ryggsäck) till vår biskop. "Han är ju karmelit", sade priorn förtjust.

Det kommer att ta tid att säga farväl till julen. Även om den liturgiska jultiden är över så bevarar mabn julen ganska länge med granen, som "står så frisk och grön i stugan", med julkrubban, som inte förlorat sin dragningskraft, med de röda ljusen, som långsamt byts ut mot vita ljus. Successivt bär jag upp mässingstakar, bonader, kartonger med dukar och pynt på vinden. Det är bra att skynda långsamt.

Och ute är det glänsande vinter.

"Skaren sjunger strävt i stjärnors ljus.
Skidorna glider snabbt
och snökristaller yr vid stavarnas slag."
(Evert Huldén, finländsk lyriker)

En sista gång:
God Jul och Gott Nytt År!

Tänk att man aldrig blir trött på att upprepa det !
Det ligger magi i denna traditionella hälsning. Den framlockar värme, vänskap, glädje.
Den blir aldrig konventionell. Den är som en nyckel till varje hjärta. En nyckel som öppnar och släpper fram häpnadsväckande srömmar av kärlek.
Jag tror hemligheten finns i Johannes första brev. Gud är kärlek, skriver han. Och Gud finns i dessa enkla ord. De vibrerar på ett mystiskt sätt av en fördold kärlek, som ytterst kommer från Gud, vare sig vi vet det eller ej, vare sig vi erkänner eller tror det eller ej.
Gud är kärlek.
Julen är en manifestation av denna kärlek.
Det är därför vi aldrig blir trötta på att en gång om året ständigt på nytt sprida det nygamla budskapet:
God Jul och Gott Nytt år.

Sabina