När påve Benedikt XVI den 17 januari trädde in i Roms praktfulla synagoga var det "som fortsättning på en pilgrimsfärd, som inleddes för 24 år sedan vid det besök som min vördade företrädare Johannes Paulus gjorde i denna synagoga",sade han. Påven hälsades med varma applåder och stämningen var öppenhjärtlig, ja broderlig, trots att media försökt ladda upp kritik kring Pius XII:s agerande under andra världskriget.
I påvens långa tal fäste jag mig särskilt vid vad han hade att säga om "vår gemensamma tro".Vårt andliga broderskap ,sade påven, har sin fasta grund i den Heliga Skrift - på hebreiska Sifr Qodesh eller Den Heliga Boken -- som ständigt påminner oss om våra gemensamma rötter, vår historia och det rika andliga arv som vi delar.
Till skillnad från andra ickekristna religioner, är den judiska tron ett svar på Guds uppenbarelse i det Gamla Förbundet.Judarna har fått söners rätt ,härligheten,förbunden och löftena, de har patriarkerna och från dem är Kristus kommen som människa ty Guds kallelse och gåvor är oåterkalleliga."(Rom 9:4-5)
Vidare påminde påven om de tio budorden, som är ett gemensamt etiskt budskap för Israel, för Kyrkan , för icketroende och för hela mänskligheten. Ja, han underströk betydelsen av Dekalogen - de Tio Orden, som kommit från Moses Torah- Den är ett lysande ljus för etiska principer, hopp och dialog, en ledstjärna i tro och moral för Guds folk och de upplyser och leder de kristna på vägen. Den utgör en fyrbåk och en norm för ett liv i rättvisa och kärlek, en "stor etisk kodex" för hela mänskligheten.
De Tio Budorden kastar ljus över gott och ont,sanning och falskhet, rättvisa och orättvisa och talar till varje människas samvete.
De tio Buden kräver att vi erkänner en enda Gud och motstår frestelsen att skapa andra gudar ,att konstruera gyllene kalvar. De Tio Budorden uppmanar oss att respektera livet och att skydda det mot varje orättvisa och angrepp,att erkänna värdet hos varje människa,skapad av Gud till hans likhet.
Liksom Moses lärde i Shema(5 Mosebok 6:5)- och som Jesus underströk i evangeliet(Mark 12:30-31) är summan av alla budorden att älska Herren din Gud över allt och din nästa såsom dig själv.
Denna regel kräver att judar och kristna särskilt i vår tid visar generositet mot fattiga,mot kvinnor och barn, främlingar,sjuka,svaga och behövande.
I den judiska traditionen finns ett vackert ord av Simon den Rättfärdige som ofta sade:"Världen är grundad på tre saker:Torah,gudstjänst och barmhärtighetshandlingar."
Genom att utöva rättvisa och barmhärtighet är judar och kristna kallade att förkunna och vittna om Guds Rikes ankomst som vi ber om och arbetar för varje dag.
I slutorden erinrade påve Benedikt om att i nära tvåtusen år har den katolska gemenskapen med sin Biskop och den judiska gemenskapen med sin Rabbin levat sida vid sida i Rom ."Må vi utveckla en allt större broderlig kärlek som tar sig uttryck i närmare samarbete, så att vi kan ge ett väsentligt bidrag till lösningen av de problem och svårigheter som fortfarande ligger framför oss."
De år som gått sedan koncentrationslägrens hemskheter avslöjades är historiskt sett inte många. Men det som skett mellan den judska gemenskapen och katolska kyrkan är historiskt sett ett jättekliv över en avgrund. Det började med Andra Vatikankonciliet, det fortsatte med Paulus VI,kröntes av Johannes Paulus och hans besök i synagogan och på Sinai.Påven Benedikt har fortsatt på denna väldiga bro som leder vidare till våra "äldsta bröder". Och för oss vardagskristna betyder det att vi kan läsa Gamla Testamentets skrifter med en allt djupare förståelse.
"När Herren vände Sions öde,
då var allt som om vi drömde:
vi skrattade, vi sjöng av glädje
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren gar gjort stora ting med dem..."
Ps 126
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar