Ute blåser sunnanvind

Åh, jag hade glömt hur djup och blå himlen är!
I samma ögonblick som jag tänker detta med blicken riktad upp mot det blå från vår hängmatta, minns jag furst Andrej i Krig och Fred. Han har kastats ur sadeln under slaget vid Borodino och ligger sårad på marken. Då ser han upp mot himlen och utbrister för sig själv:"Jag hade glömt hur blå och djup himlen är."
Han förbereder sig för döden. Det är en vacker episod. Han är alldeles lugn. Denna sista upplevelse av himmelsdjupet är ett värdigt och vackert sista ögonblick för honom i livet.

Men vinden tar tag i min hängmatta, äppelträdets grenar gungar och jag skymtar lite ljusgrön äppelkart däruppe. Gräsklipparen sjunger och svalorna flyger högt.
"Lova Herren min själ
och allt det i mig är
Hans heliga namn..."

Men vad står det egentligen? Jag letade upp Krig och Fred. Till min besvikelse var det inte Tolstoy som lagt dessa ord i furstens mun.Det var en filmreplik.Vad som däremot var autentiskt var den märkliga försoningsscenen mellan de båda krigarna som låg bredvid varandra i lasarettstältet. Anatolj var den skurk som hade planerat att enlevera Andrejs fästmö Natasja.Andrej var svårt skadad och halvt medvetslös började han minnas den änglalika Natasja och hur hon talat om försoning, medlidande, förlåtelse. Detta blev nu så levande för honom, när han hörde sin ärkefiende förtvivlat gråta över sitt amputerade ben. Han sträckte ut sin hand och grep Anatoljs hand i sin. Inför döden försonades de båda rivalerna.

I går samtalades vi kring tebordet om psykiska sjukdomar på 1800-talet. Hemska sätt att jaga bort sjukdomarna kan man läsa om; som att låta vatten droppa ner på hjässan eller att stänga inne patienten i ett trångt utrymme.Men vår auktoritet på området, som nyss doktorerat på ämnet i Lund försäkrade oss att sådant sällan användes i Sverige.
Mina tankar flyger till Ryssland. Där användes de förvisso ännu under 1900-talet i Sovjet.Jag drar exemplet av Starets Simon, som tvingades stå upprätt i fjorton dar i ett trångt utrymme med andra fångar utan möjlighet till vila eller sömn. . Andra tortyrmetoder att förglömma som att kastas ner bland ilskna stora råttor som bet fångarnas fötter. Starets Simon hade emellertid i en dröm fått en bön av den helige Serafim av Sarov som han bad outtröttligen och som på ett förunderligt sätt höll råttorna borta från att gå till angrepp.

Det blir kväll och sunnanvinden rister i träden.

"Kom sköna, höga sommarsol
och lär min själ att leka,
kom mila, mjuka sommarvind
och lär min hand att smeka.
Lär mej bli som barn i dag,
locka fram det sommarjag
som vintern vill förneka."

Atle Burman i "En aning av evighet"

Sabina