Ett hjärta som lider

Midsommarafton i år sammanföll med högtiden för Jesu heliga Hjärta. I kyrkan var en tavla framsatt föreställande den klassiska bilden av Jesu som pekar på sitt hjärta. Andakten till Jesu Hjärta har länge funnits i katolska kyrkan men denna bildframställning härrör från en vision som syster Margareta Maria Alacoque på 1600-talet fick ta emot. Jesus ville berätta hur mycket han älskade människorna. genom att visa ett hjärta som var brinnande och omgivet av törnen. Ett hjärta som älskar och lider.Han ville påminna människorna genom den unga nunnan Margareta om Honom som har "ett milt och ödmjukt hjärta".

Syster Margareta har berättat att hon såg den helige Franciskus bredvid Jesus och hörde Jesus säga: "Se, honom som är mitt hjärta närmast." Om Franciskus vet vi att han brann av kärlek till sin Herre. Vi vet att denna kärlek fick ett märkligt svar från Jesus. Det var mot slutet av sitt liv, när Franciskus befann sig på berget La Verna, som han fått till skänks av en greve, som hans brinnande kärlek fullkomnades.

Kärleken vill ju förenas med den Älskade. Och den helige Franciskus förenades nu på La Verna med den lidande Kristus, som präglade sina sår på Franciskus händer, fötter och sida. I Franciskus liv och förkunnelse fanns hela tiden bönen om att kärleken vill bli älskad och förtvivlan över att Kärleken inte var älskad

Samma bön fanns hos Saliga Moder Teresa, som så starkt upplevde Jesu rop från korset:Jag törstar" att hon lät sätta upp denna text ovanför krucifixet i alla hus som öppnades över hela världen med Barmhärtighetssystrar. Också till henne hade Jesus talat.Han hade bett henne gå till de mörka hålor där människorna inte kände honom. Också för henne, som alltid gav sitt strålande leende till världen, var det ett lidande att "Kärleken inte var älskad".

Jag finner samma passion hos Chiara Lubich.grundare av Focolarerörelsen. Hon uttryckte det på ett annat sätt.Hon talade om att "omfamna Korset" och så visa sin kärlek till den Lidande.

Hur sant är det inte i vår tid att "Kärleken inte är älskad" och hur hoppingivande med dessa benådade som fått ge vidare visioner och innerliga samtal med den Uppståndne för att ständigt på nytt upplysa oss om Honom som har ett "milt och ödmjukt hjärta".