Brödet och liljan

"Tony, Tony, turn around
something's lost and must be found"

Det här är en populär ramsa som man enligt traditionen riktar till den helige Antonius av Padua, känd för att "hitta försvunna saker". Hur kommer det sig att det nästan alltid stämmer? Bortlagda nycklar, försvunna väskor, glasögon på vift. Man mumlar för sig själv:Helige Antonius- hjälp!. Men det är klart, inte alltid fungerar det. Mest bara för eftertanke och lite bättre ordning.
Den 13 juni firas Antonius och i Italien är det en kär folkfest, jag minns det från mitt första besök i Italien, då jag var där.

I Sankt Franciskus församling firar vi den helige Antonius på vackert sätt. Vid bilden av Antonius står en bukett vita liljor, symbolen för renheten. Bredvid en korg fylld med bullar, vilket står för den karitativa verksamhet som han utövade.
Efter Mässan får vi som var med gå fram och ta emot en välsignad Antoniuslilja och ett Antoniusbröd. Samtidigt ges vi chansen att ge en gåva till ett speciellt Antoniusprojekt.

När jag kom ut ur kyrkan med liljan och brödet i min famn var jag strålande lycklig. Liljan förde med sig välsignelse. Den ville jag ge vidare och på bussen gav jag min lilja till en passagerare som undrade var den kom ifrån. Jag hann nästan dra hela hans historia -från födelsen i Portugal till mötet med den helige Franciskus av Assisi, innan hon steg av med liljan i famnen.
Att ge bort ett Antoniusbröd till nästa passagerare var också som att föra välsignelsen vidare till en okänd men mycket rörd man.
Nog borde man alltid föra med sig välsignelse när man fått fira Mässa!

Antonius föddes i Lissabon av förmögna adliga föräldrar och med den bakgrunden var den gyllene vägen till karriär vid hovet och kyrkan öppen. Men han valde att bli augustinermunk och till slut blev han franciskan. Det var ett gripande möte med fem franciskanska martyrer, som drev honom till mötet med den helige Franciskus orden.
Här i ett avlägset kloster i norra Italien kunde han ha stannat obemärkt om inte en händelse gripit in, som förändrade hans liv. Ingen i klostret anade att han var en lärd man, förrän han fick rycka in som talare vid en större högtid i närvaro av en grupp dominikaner. Hans oförberedda predikan väckte beundran, ja hänförelse och så var det slut med friden i det avlägsna klostret. Antonius blev resandepredikant för halva Europa, ja till och med Franciskus som inte ville ha lärt folk sin orden lät honom undervisa bröderna i teologi. "Bara det finns ordentligt med plats för bön och meditation" manade han.
Det finns otaliga mrakelhistorier omkring Antonius, som tyvärr inte levde längre än 36 år.
Kanske för att han dog så ung fortsätter han nu 773 år efteråt att göra små vardagsmirakel!
"Tony,Tony,turn around!
Something's lost and must be found"!

Sabina