tisdag 9 juni 2009

Upplevelse i cyberrymden

Tänk dej att du kommer hem och finner dörren låst till ditt hus. Efter en stunds rådbråkande öppnas slutligen dörren. Men vad finner du? Det här är inte mitt hem. Vem bor här? Vad är det för konstiga möbler? Vart har mina saker tagit vägen? Jag känner inte igen mig.
En hemsk situation, eller hur ?

Detta upplevde jag i går kväll - på min dator!
Jag kände inte igen mig. Konstiga bilder och meddelanden dök upp. Rutor med okända texter strök förbi.Erbjudanden, påståenden, varningar.
Vart hade jag kommit ? Så ser inte min dator ut!
Det var som om marken gungade under mina fötter. Jag kände mig vilsen, sen blev jag arg. Så tänkte jag: aldrig ska jag låta någon gå in i min dator och röra till allt.

Nu var det så att denne "Någon" hade gjort mig en stor tjänst. Han hade kopplat ihop min dator med Magdalenas dator. Han hade fixat så att vi inte behövde mer än en skrivare. Han hade suttit flera timmar framför min dator och jag hade sett den lilla pilen rusa upp och ner, fram och tillbaka, sett sidor öppnas och stängas, försvinna och dyka upp. Hela tiden satt han tyst och koncentrerad framför den lilla datorn, det var som om de förde ett lågmält samtal med varandra. Datorn tecknade, han ilade med pilen.
Jag tackade honom aningslöst utan att veta vilken röra han lämnat efter sig.

Natten blev orolig. Jag tänkte på alla program jag kanske förlorat, artiklar, dikter, brev,bloggar.
På morgonen ringde jag och jag var så upprörd att jag hamnade i Kalix hos en vänlig dam som inte tyckte illa om att bli väckt i morgonstunden.
Jag försökte låta lugn när jag fick tag på honom och frågade: Vad har du gjort? Jag känner inte igen mig.
Genast började han instruera mig. Tryck på Start. Tryck på Kör.Tryck på -
Och plötsligt försvann mardrömmen, dimman lättade, det var som i sången I en mörk oändlig skog, svart av moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång, dagen lång....
Med ens skingras mörkret och "se där i månens strimma jag ser den rätta stig, nu skall jag hemmet finna..."
Så var det att efter dessa enkla tryckningar förmedlade via morgontelefonen återigen hälsa den välkända sidan på datorn välkommen.
Tack Jan.

Sabina

Inga kommentarer: