En ros i Guds famn

I dag slog den första körsbärsblomman ut på några kvistar jag hämtat från skogskanten. Den vita lilla blomman, omgiven av skygga gröna små halvt outslagna blad, hälsade Jungfrun Maria på hennes stora dag, Herrens Bebådelse eller som det förr hette:Vårfrudagen.
I en grekisk hymn från femhundratalet står det:

Vad skall jag kalla dig
du högt benådade?
Himmel vill jag kalla dig,
ty du lät rättfärdighetens sol stiga upp.
Paradis vill jag kalla dig,
ty i dig blommar
odödlighetens blomma.
Jungfru vill jag kalla dig,
ty du förblev orörd.
Rena moder vill jag kalla dig,
ty i dina armar
har du burit din Son,
allas vår Herre.

Otaliga dikter sånger, hymner, målningar och skulpturer och musikverk har tillägnats den rena Jungfrun som denna dag med sitt Ja gjorde det möjligt för Gud att inleda sitt frälsningsverk. Det är ett under som bara kan förstås med hjärtas tro och tillbedjan.

Edith Södergran skrev:

Det ligger en ros i Guds moders famn
Ett blad därav
läker lytta hjärtan.
Det ligger en ros i Guds moders famn.
Den strålögda ler -
vem vill läka sitt ettriga hjärta?

Jag behöver bara bläddra några sidor i de inbundna numren av Jungfru Mariatidningen som jag fick ge ut under tjugo år för att hitta jubel och bilder av den heliga Jungfrun. Nu ser jag från 1992 en sång med text och musik av Per Harling, som jag förälskade mig i när jag hörde den på radio. Han skriver så enkelt och tonerna böljar i smeksam melodi till orden:
Maria, Maria, du barn som Gud anförtrott
Maria, Maria, du kvinna av fattig jord
Maria, Maria, du flicka så full av mod...

Nu lider tiden,solen sänker sig ner över Vättern och kastar de sista strålarna på det vita snötäcket som återigen lagts över våra gräsmattor.Jag ska skynda till Herrens hus för att tillsammans med många få sjunga Jungfruns lov
så som jag här har gjort det i min skrivstuga till alla okända läsare av min enkla blogg

Sabina