Allmosor

Allmosor är ett gammalmodigt ord. Det luktar artonhundratal och smutsiga gränder,trasiga barn med hålögda blickar. Men redan Jesus visste: "De fattiga har ni alltid hos er"(Matt 26) Även om allmosor i dag kallas bistånd och gåvor, så är det alltid viktigt att komma ihåg. Det är saligare att ge än att få eller det fina uttrycket: "Sänd ditt bröd  över vattnet ty i tidens längd får du det tillbaka."(Predikaren 11:1)
Ja, det är sant. När vi var unga och inte hade så mycket pengar brukade vi ibland ge en större gåva till IM än vi hade råd till. Och se - en vecka senare damp det plötsligt ned en postanvisning för något, en extra inkomst som vi inte hade väntat oss. ALLTID!
 I dag väntar jag mig inte någon extra inkomst för de små gåvor jag ger, men just under fastan känner jag mig uppfordrad att ta itu med alla de där postgirotalongerna som ramlar ur kuverten från Rädda Barnen, Individuell Människohjälp, Caritas Jönköoping med mera, med mera.

Kuverten innehåller inte bara krävande postgirotalonger utan också brev med gripande berättelser, brev som öppnar mina ögon för andras nöd, andras behov och andras vädjan om hjälp.Och då är det lättare att ge. Man får en mottagare, det lilla cp-skadade barnet i  Moldova blir levande för mig genom berättelsen från ChildAid,den engelska biståndsorganisationen som arbetar i Ryssland, Ukraina , Moldavien och Vitryssland. De har byggt hem för handikappade, de har hem för föräldralösa och för gatubarn och övergivna bebisar. Och för ChildAid är de alla "God's children"!

Ett brev kom från Evangeliska Östasienmissionen. Det var mycket rörande för det var en bön om pengar till ägg åt skolbarn i Zhoukou i Kina. Pastor Jiao som är rektor för bibelskolan i Zhoukou skriver försynt och frågar om vi har möjlighet att hjälpa till att komplettera frukostriset och grönsakerna med ett ägg..V i äter bara ägg på söndagarna men vi äter också stora måltider varje dag, vilket troligen inte eleverna i Zhoukou gör. Så visst ska de få några äggpengar av mej, särskilt nu under fastan!

Den senaste tiden har det bara varit tråkiga nyheter från Kongo. Pastor Jean som blev utvisad, fängslad och torterad. Var finns han nu`? Men Bibelsällskapet berättar om en efterlängtad bibel på stamspråket lari, vars översättning snart är klar."Många av de 9000 000 laritalande i de södra delarna av Kongo-Brazzaville längtar verkligen efter att få läsa och höra Bibeln på modersmålet lari i stället för på franska eller kikongo.. Nog är det värt en gåva!

Nyss fick jag brev från IMs praktikant i Nepal, som berättade om Srongstenskolan för tibetanska flyktingbarn i Nepal. Jag minns mitt besök i Nepal för många år sedan. Sensationen att lägga sig på rygg i gräset och se upp mot Himalayas snöglänsande topp. Det var tack vare makarna Fenneberg som IM kom de tibetanska flyktingarna till hjälp och som skolor byggts i Nepal och fruktträdgårdar planterats för näring och hälsokliniker byggts för att hejda den vanliga tuberkulosen bland barnen. Allt detta tänker jag på med tacksamhet när jag skickar min gåva.

Från Nepal till Jeriko! Där bygger Svenskt Internationellt Hjälparbete, SIRA, en ny skola, ett stort projekt för en liten frivillig organisation, som dessutom står för "Den gode herdens skola" i Betlehem. Men vi vet ju att det viktigaste man kan ge barn är undervisning, där ligger framtiden förborgad. Skolan ska invigas i höst men innan dess måste gåvorna flöda in för en skola behöver mer än väggar och tak!

Det blir många gåvor till barn och de jag nu tänker på är alla glada bilder av barn jag sett i Bangladesh. Där
händer det att stormen lyfter bort taket från skolan eller floden översvämmar byn där skolan ligger. Det handlar om Taizébrödernas skolor i Mymensingh, som behöver stödjas och kan få bidrag genom den unga Föreningen för byskolorna i Mymensingh.
När jag besökte Bangladesh fick jag också åka ut till några skolor.Där stod barnen uppställda framför bambuväggarna och sjöng för oss. Sjöng om sitt älskade "gyllene Bengalen " nationalsången som Diktaren Tagore skrivit::  .:
"Jag älskar mitt gyllene Bengalen
Att se dina moln och skyar är för mitt hjärta
som tonen från en flöjt.
Om våren, Moder, blir jag vild av fröjd, över doften från dina mangoträd.
Åh, jag bävar,
Om hösten, Moder ,har jag sett hur de ljuvligaste leenden
sprids överallt på de blommande risfälten.
Vilken skönhet, vilka skuggor, vilken tillgivenhet
och vilken ömhet!
Vad är det för täcke du brett ut vid foten av banyanträden och
längs flodernas stränder?
Ord från dina läppar, min Moder,är som nektar för mina öron
Åh, jag skälver!
Om sorgen kastar sin skugga, o min Moder, över ditt ansikte
fylls mina ögon med tårar!"

Sabina

Prinsessans bön

Vad annat kan man skriva om idag än den stora glädjen på Slottet? Det är inte den profeterade glädjen i Jesaja: "Ett barn är oss fött, en son är oss given" utan det är den folkliga glädjen över att en prinsessa sett världens ljus i kungariket Sverige. Ett flickebarn som kanske en dag skall bli drottning.

Då blir det "girlpower" i Europa, sa Svensk Damtidning i TVs morgonsoffa och spånade glada tider och stora upplagor för sin" kungliga" tidning. Grannlandet Norge har ju en blivande drottning i Ingrid Astrid, som bär två drottningnamn. I Danmark regerar ännu drottning Margarethe, en enastående begåvad och populär drottning.

Men åter till Victorias och Daniels lycka.
Kanonskott ekade och Te Deum firades och ur Victorias egen bönbok citerade tidningen Dagen följande bön med en stillsam uppmaning till mamma och pappa  på Haga: Glöm inte aftonbönen!


"Käre Himmelske Fader!
Av hela vår själ tackar vi dig för att du givit oss en så underbar gåva.
Vi är för ringa för all den nåd och all den trofasthet som du bevisat oss.
Herre, vi skulle vilja ge vårt barn den bästa vård och den bästa fostran. Men vi vet ,att vi själva har många brister och fel. Tag oss därför, föräldrar och barn, i din fostran och ge oss en allt starkare kärlek till dig och till varandra. Hjälp oss att tillsammans gå dina vägar med glädje och frimodighet.


Jesus du som sagt:"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig" - vi förstår ibland, att vi verkligen möter dig i vårt barn. Tack, Jesus, för att vi får se det så!.
Amen

Med dessa rader får också jag gatulera de lyckliga föräldrarna och önska dem en god tid i lugn och ro medan kronprinsessan Victoria  ammar  prinsessan Estelle, Silvia, Eva, Mary, hertiginna av Östergötland..

Sabina

Vingar som duvan

"Om jag ändå hade duvans vingar
Då flög jag bort för att finna ett bo.
Långt bort skulle jag fly
och slå mig ner i ödemarken.
Snabbt skulle jag söka ett skydd
mot vinande vind och storm..."
Ps. 55:7-10

Psalmisten uttrycker eremitens längtan efter en hydda i ödemarken där han kan vara ensam med Gud. Men också i alla människors hjärtan finns denna längtan efter avskiildhet, ensamhet, tystnad.
 Nu börjar fastan i morgon med Askonsdagen och sinnet ställer in sig på ett nytt sätt att leva. Det blir knappast ett liv som eremit i någon öken men kanske några dagar i ett kloster. men det vardagliga livet kommer att präglas av fastetidens allvar.

I går läste jag om en verklig eremit, den helige Charbel av Libanon, vars märkliga liv ger tröst åt många som lider i detta land. Han var en ung pojke som vallade sin farbrors får i bergen.Hans tankar gick till Gud i den storslagna ensamheten och där mötte han en gammal munk som berättade för honom om eremitens liv.Gossen talade om sitt hjärtas längtan och munken såg något i hans ansikte som grep honom. Han  tog hans ansikte mellan sina händer och sade till honom:"När Kristi frid har förankrat sig i dig, skall du också ge friden till andra och du skall lindra deras livsångest och deras tvivel."

Vilken underbar profetia! Undra på att Yousef Mahlouf skyndade till närmsta kloster och bad om inträde. Hans mor blev förtvivlad,han var hennes ende son och skulle ta hand om henne när hon blev gammal. Men Youssef sa att han ville bli munk. Då blev hon lugn , gav honom en klapp på kinden och sa: "Må Guds vilja ske. Men om du inte blir en bra munk, kom tillbaka till mej"

Youssef tog sig namnet Charbel efter ett forkristet helgon och skulle de kommande åren själv växa i helighet. Han blev präst, men var den ödmjukaste av alla i Annayas maronitkloster, arbetade hårt och gärna, tog hand om sjuka, firade mässan., allt med ett leende.
Efter tjugotre år bad han att få bli eremit och gick in i tystnaden - som duvan i ett bo i ödemarken. Många människor fann tröst och frid hos honom för han stängde inte sin dörr och när han dog stod det klart att det var en helig man som bott på berget i sin ensamhet.E n cancersjuk kvinna blev helad, en man med ett förlamat ben kunde åter böja knä, en flicka som förlorat talförmågan började tala - allt detta hände vid hans kista. Efter ett år lät den maronitiske patriarken öppna kistan och man fann den helige Charbels kropp fullkomligt oförstörd. En vätska av blod och vatten sipprade från kroppen och av den blev åter många helade. I dag vilar den helige eremiten i en glaskista i klosterkyrkan i Annaya, 1600 meter över havet i Libanon

Låt oss vara som duvor !

Sabina

Uppenbarelse - Epifania

Svenska folket gillar stämning och mys. Om de tycker om något tar de alltid till dessa två ord. De har smugit sig in i reklamen också. godis lockar med "fredagsmys", tv- program kallas mysiga - fast inte Skavlan för han är knappast mysig, han är allvarlig, genomträngande, påläst, närgången, näsvis, se bara på det senaste programmet fredagen den 13 januari!
Men anledningen att jag reflekterar över vårt folks kärlek till mysiga stämningar är att i de många intervjuer av kända och okända människor före jul, som tillfrågats varför de tycker om julen så har svaren varit nästan enstämmiga: Det är så mysigt. Och varför de går i kyrkan på julen - midnattsmässan till exempel - så svarar folk nästan alltid: "Det är så stämningsfullt".

De har fel. De har inte fattat någonting. De har inte lyssnat till vad prästen läser eller predikar - de har inte lyssnat, även om de läst julevangeliet hemma , vilket förvånansvärt många gör.
För julevangeliet är inte stämningsfullt. Det handlar om en hård verklighet. Om en mödosam resa under vind och regn i karga trakter. Det handlar om ovänligt bemötande och en förlossning under primitiva förhållanden.
Detta är den mänskliga bakgrunden till de stämningsfulla kyrkorna på julnatten.

Den verkliga sanningen om julen - Epifanian - som få tycks ha fattat - förklarade påven Benedikt XVI i sin predikan från Rom, som sändes ut över världen, också i svensk tv.. Han berättar där att i samtliga tre mässor som förekommer på julaftonen läses  följande  text(9:5..) från profeten Jesajas nionde kapitel: Det är mäktiga ord, jag citerar från 1917 års bibel:
"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Du skall göra folket talrikt och du skall göra dess glädje stor, inför dig skola de glädja sig som man gläds under skördetiden, såsom man fröjdar sig när man utskiftar byte.
Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågraes stav, liksom i Midjans tid.
Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste"

"Detta är den enda text i hela Gamla Testamentet där ett barn presenteras som Väldig Gud, Evig Fader, sade påven Benedikt..Profeten har också talat om barnet som "  ett stort ljus"och att freden skulle komma och att  och att plågarens stav och manteln som sölades ui blod skulle brännas upp.
Vid denna tid då världen ständigt hotas av våld på så många platser och när där finns så många  plågares stavar och blodstänkta mantlar ,ropar vi till Gud:"O,mäktige Gud, du har vist dig som ett barn, du har uppenbarat dig som den Ende som älskar oss, den Ende som skall triumfera. Och du har visat oss att vi måste bli fredsstiftare smed dig.Vi älskar ditt barnsliga tillstånd, din maktlöshet, men vi lider av det ständiga återkommande våldet i vår värld och därför ber vi: visa din makt.,så att din frid kan triumfera i vår värld."

Detta menar påven, har ingenting med stämning eller sentimentalitet att göra.Det är här i denna verklighet av Jesu mänsklighet som trons stora mysterium uppenbaras.

Och just detta är det som mysmänskorna missar. De har inte fattat någonting därför att de hänger sig åt mys och stämning.
Även om jag också är en mysmänniska och älskar röda ljus och sprakande brasor, vackra dukar och doftande hycinter, är inte detta det viktigaste för mig, utan det är den realistiska insiktn om det ofattbara, att Konungarnas Konung, Herrarnas Herre, har ödmjukat sig och blivit ett barn,ett skyddslöst litet spädbarn för att skapa fred på jorden, frid i våra hjärtan.

Frid i era hjärtan som råkar läsa detta!

Sabina

Gott Nytt År och God Fortsättning

Det snöade uppe på våra höjder.
Jag tänkte: Det blir lätt att säga Gott nytt år nu när det snöar. Det känns liksom lite mer nyårsaktigt. Snö och Nyår!
Men det är klart att när vi kom ner till stan så regnade det. Öste bort all stämning..
Ändå möttes jag av Gottnyttår -kramar, pussar, handhälsningar - och jag började fundera. Varför hittar man inte på en variation? Jag vill gärna bryta av allt gottnyttår  och säga: Härligt nytt år! Friskt nytt år. Ljuvligt nytt år!
Till en som varit förkyld hela julen: Jag önskar dej ett Gott Hälsans År! Det var väl bra? Han nickade och svarade med det gamla vanliga Jaja: Gott Nytt År själv...

Just det. Det gamla vanliga. En rutinhälsning. Och bra är det. Tack och lov för att vi har rutiner att stödja oss på. Alla är inte fantasifulla, t.ex de nya svenskarna som inte känner till våra rutiner. Då möts man av ett tafatt."Annars?" eller "Hur e läget"?" Vad svarar man på det+ Ack, då längtar man efter rutiner för att kunna svara: "OK, ganska bra. Eller:" Det går som det går.."

Jag tänker också på "God Jul", som vi har spritt nu som hälsning till varandra, tryckt på julkort, servietter, Coopreklam och Icapåsar. God Jul God Jul. Vad menar vi egentligen?

Vad är det för gott vi vill ge varandra i jul eller på det nya året? Det är väl knappast Marabou eller Cloetta eller Alladin? För det ger vi också. Men vi måste väl önska något mer i djupet av våra hjärtan. Om jag håller fast din hand , ser dej i ögonen och frågar: Vad menar du? Vad vill du ge mej? Blir du svarslös då eller kan du säga att i God Jul och Gott Nytt år lägger du in: Frid på jorden, frid i hjärtat, gemenskap och glädje; allt det som vi förknippar med - och ibland av nåd får uppleva - dessa välsignade dagar mellan advent och Trettonhelgen.

Nej,. jag tror inte vi tänker så mycket. Vi bara hasplar ur oss dessa glada hälsningar, för vi vet att de fungerar. Man tröttnar aldrig på att säga God Jul och Gott Nytt År. Till nära vänner vill man egentligen säga mer men gör det inte, för det känns gott ändå. Till främlingar - i kassan , på banken eller i bussen - är denna hälsning mycket speciell, eftersom den oftast är oväntad. Då fyller den en bra funktion. Då blir det verkligen en GOD JUL i hjärtat hos expediten eller busschauffören. Ja, då blir det ett ;Gott Nytt År, fast regnet öser ner och hjulen slirar i rondellerna.

Så låt oss vara tacksamma för att det finns rutiner och fortsätta att utan ambitioner på några djupare och ärligare ord säga. Gott Nytt År!

medan det snöar tiddelipom

Sabina

Heliga Tre konungar

De är på väg!
Flyttade från fönster till fönster. En har redan fallit på knä i mossan - ute skymmer det ,en kall vind blåser. Över krubban strålar en vitt utslagen blodröd amaryllis.

Sjunger sakta på en okänd melodi de Heliga tre konungarnas vandringssång:

Från Nubiens bergshöjd
från Sabas böljande slätt
Från kusten vid Tarsis led oss, o Stjärna rätt!

Kung Melchior med sitt guld
Balthasar med rökelsekar
Kung Kaspar för örternas skull
Led oss, o Stjärna, fram!

Led oss. o Kungabarn, rätt
Vi rider till Dig dag och natt
Fram genom stad och land
Led oss, o Stjärna, fram!

Vi känner ej hunger och törst
Öknarna svinner förbi
Dromedaren tar långa steg
Fyllda av längtan är vi.

Led oss, o Stjärna fram
till ditt mysterium
Rökelse, myrra och guld
Bär vi för Barnets skull.

Dag och natt vi dig ser
Brinnande stjärna klar
Barnet i stjärnan ler
Led oss , o Stjärna, fram!

Natten mörknar,trettondagsnatten,högtiden närmar sig-mysteriet väntar i krubbans halm:

Kungarna från Tarshis och kustländerna bringar skänker till Konungarnas Konung:

                 
 "De öppnade sina kistor och räckte fram sina gåvor åt Herren,      
   guld, rökelse och myrra"

Ditt ljus kommer, Jerusalem och Herrens härlighet uppenbaras över dig
och folken skall vandra i ditt ljus!



Himlen var klar, månen seglade upp glimmande vit som snön på marken när de Tre Vise Männen nalkades Betlehemskrubban på stan vid Hoppets Torg i Jönköping och "Gläns över sjö och  strand , som en gång skrivits under en båtfärd på Vättern,  sjöngs nu vid  dess vinterstilla vatten av  skaran som samlats  kring Krubban och de Tre Vise Männen, Kaspar, Balthasar och Melchior..

Tre förunderliga gärningar har helgat denna dag:
I dag ledd stjärnan de vise männen till krubban
I dag blev vid bröllopet vatten till vin.
I dag ville Kristus döpas av Johannes för att frälsa oss.
Halleluja.
(ur Trettondagens vesper)

Ring,klocka ring!

Nyårsnatt.Vi har skrattat åt Grevinnan och betjänten,vi har fängslats åt den sanna historienom ett barnamord på 1800-talet, en seriös deckare,mera lagd på resonemang än på blod,och nu stänger vi teven.
Brasan tänds. Vedträna är torra och sprakar friskt. Vi sitter stilla och väntar .
Skönt med denna väntan. Tankarna flyger lätt tillbaka genom åren. Alla nyårsnätter jag minns. De flesta fyllda av denna stillsamma väntan inför radion, som snart ska skänka oss samma program som jag lyssnat till sen jag var flicka i prästgården i Nyköping.
De stilla nyårsnätterna avbröts under mina amerikaår, då det var liv och upptåg med vänner från hela världen.Ett par gånger har vi faktiskt avstått från vår brasa och gästat främmande gårdar i trakten  för att fira nyår, men det har känts annorlunda, nu är vi glada att vara här på plats.
Och så inleds radions firande med Kantat av Vilhelm Stenhammar, hälsningar och äntligen Sveriges domkyrkoklockor som skall ringa in året.
Domkyrkan i Stockholm, Sveriges yngsta stift, inleder. Sedan kommer till min förvåning också katolska domkyrkan St Eriks klockor, som ringer ut över Söders höjder.Från Stockholm förflyttas vi till Visby och jag ser framför mig den vackra ön med sina många medeltida kyrkor, med Sanka Katarinas och Sankt Nikolais kyrkoruiner där jag en gång klättrade på valven som konststuderande under Gregor Paulsson..Klockorna ringer ut över Östersjöns vatten från Sankta Marias domkyrka.
Nästa domkyrka befinner sig i Växjö, Två höga smala spiror på elvahundratalsdomen, där jag varit många gånger på högtidliga mässor, så följer Härnösand och Luleå, Sveriges yngsta domkyrka och därefter Strängnäs  domkyrka kyrka med sina  två medeltida altarskåp. Medan klockorna ringer ut över Mälaren tänker jag på stadens skald,Bo Setterlind, som författat många inskriptioner på nya kyrkklockor och som hyllat Jungfrun  Maria i sköna dikter, bland annat i den på Bonniers utgivna Herrens Moder, en diktsamling som  på 1960-talet bröt ett anonymt tabu mot kristen Mariadikt i Sverige.
Mäktigt ljuder Lundadomens klockor, en domkyrka som byggdes när Sverige och Danmark var ett,en tung romansk byggnad, som för mig alltid kommer att förknippas med Britta och Folke Holmström. En adventskväll fick jag följa med dem och lyssna till Bachs juloratorium under  de höga valven. En annan gång såg jag kyrkospel framföras i koret och en oförglömlig morgon var jag där med Dalai Lama, som häpen och vördnadsfull betraktade den stora Kristusmosaiken i koret.
Göteborgs klockor låter lika svala och brusande som havsvindar och Kalmar domkyrkoklockor ringer i en stad som har en domkyrka men ingen biskop!.Att därefter lyssna till klockorna från Den gamla Skaradomen blir häftigt. Jag tänker på biskoparna Danell och sonen Johan,som sen sitt artonde år är Taizébroder och som kanske just nu firar nyår med 30.000 ungdomar i Berlin. Men jag minns också när jag fick vara med vårt Birgittaspel vid Skara domkyrkans stora 800årsjubileum och på när håll se det slitna triumfkruciifixet, som lagts ner på golvet för att renoveras. Att inför detta krucifix sedan få lyssna till den heliga Birgittas sång: "Till Golgota längtar jag" var stort.
Klockringningen fortsätter över Karlstad och Västerås - där jag minns det första stora allkristna mötet V72 med bl.annat Margit som talare i domkyrkan - men till sist kommer klangen från mitt älskade Uppsala, dit jag nu i mina tankar går upp till ärkebiskopsgården ,som under mina studentår öppnade sitt hem för mig. Alltsedan jag var barn hade jag dyrkat Erling Eidem, en ofta kär gäst hos oss iden svenska prästgården i  Helsingfors, och som student kunde jag fortsätta att vara "barn i huset" hos detta älskliga och fromma ärkebiskopspar.
Uppsala domkyrka är den största i hela Norden och en av klockorna är från Karl XII:s tid.
En kort tystnad följer på dessa mäktiga klanger för att sedan följas av Georg Friedrich Händels glada Vattenmusik. Han lär ha framfört  den under en båttur på Themsen, då båten skull passera den kungliga båten och han med denna musik hoppades kunna charma sin välgörare.
Oss charmar dessa toner varje år lika mycket.
Två vedträn flämtade i kakelugnen. Det var dags att önska varandra ett Gott Nytt år 2012.
Detsamma säger jag till mina läsare

Happy New Year!

Sabina