Uppenbarelse - Epifania

Svenska folket gillar stämning och mys. Om de tycker om något tar de alltid till dessa två ord. De har smugit sig in i reklamen också. godis lockar med "fredagsmys", tv- program kallas mysiga - fast inte Skavlan för han är knappast mysig, han är allvarlig, genomträngande, påläst, närgången, näsvis, se bara på det senaste programmet fredagen den 13 januari!
Men anledningen att jag reflekterar över vårt folks kärlek till mysiga stämningar är att i de många intervjuer av kända och okända människor före jul, som tillfrågats varför de tycker om julen så har svaren varit nästan enstämmiga: Det är så mysigt. Och varför de går i kyrkan på julen - midnattsmässan till exempel - så svarar folk nästan alltid: "Det är så stämningsfullt".

De har fel. De har inte fattat någonting. De har inte lyssnat till vad prästen läser eller predikar - de har inte lyssnat, även om de läst julevangeliet hemma , vilket förvånansvärt många gör.
För julevangeliet är inte stämningsfullt. Det handlar om en hård verklighet. Om en mödosam resa under vind och regn i karga trakter. Det handlar om ovänligt bemötande och en förlossning under primitiva förhållanden.
Detta är den mänskliga bakgrunden till de stämningsfulla kyrkorna på julnatten.

Den verkliga sanningen om julen - Epifanian - som få tycks ha fattat - förklarade påven Benedikt XVI i sin predikan från Rom, som sändes ut över världen, också i svensk tv.. Han berättar där att i samtliga tre mässor som förekommer på julaftonen läses  följande  text(9:5..) från profeten Jesajas nionde kapitel: Det är mäktiga ord, jag citerar från 1917 års bibel:
"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Du skall göra folket talrikt och du skall göra dess glädje stor, inför dig skola de glädja sig som man gläds under skördetiden, såsom man fröjdar sig när man utskiftar byte.
Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågraes stav, liksom i Midjans tid.
Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste"

"Detta är den enda text i hela Gamla Testamentet där ett barn presenteras som Väldig Gud, Evig Fader, sade påven Benedikt..Profeten har också talat om barnet som "  ett stort ljus"och att freden skulle komma och att  och att plågarens stav och manteln som sölades ui blod skulle brännas upp.
Vid denna tid då världen ständigt hotas av våld på så många platser och när där finns så många  plågares stavar och blodstänkta mantlar ,ropar vi till Gud:"O,mäktige Gud, du har vist dig som ett barn, du har uppenbarat dig som den Ende som älskar oss, den Ende som skall triumfera. Och du har visat oss att vi måste bli fredsstiftare smed dig.Vi älskar ditt barnsliga tillstånd, din maktlöshet, men vi lider av det ständiga återkommande våldet i vår värld och därför ber vi: visa din makt.,så att din frid kan triumfera i vår värld."

Detta menar påven, har ingenting med stämning eller sentimentalitet att göra.Det är här i denna verklighet av Jesu mänsklighet som trons stora mysterium uppenbaras.

Och just detta är det som mysmänskorna missar. De har inte fattat någonting därför att de hänger sig åt mys och stämning.
Även om jag också är en mysmänniska och älskar röda ljus och sprakande brasor, vackra dukar och doftande hycinter, är inte detta det viktigaste för mig, utan det är den realistiska insiktn om det ofattbara, att Konungarnas Konung, Herrarnas Herre, har ödmjukat sig och blivit ett barn,ett skyddslöst litet spädbarn för att skapa fred på jorden, frid i våra hjärtan.

Frid i era hjärtan som råkar läsa detta!

Sabina