söndag 1 januari 2012

Ring,klocka ring!

Nyårsnatt.Vi har skrattat åt Grevinnan och betjänten,vi har fängslats åt den sanna historienom ett barnamord på 1800-talet, en seriös deckare,mera lagd på resonemang än på blod,och nu stänger vi teven.
Brasan tänds. Vedträna är torra och sprakar friskt. Vi sitter stilla och väntar .
Skönt med denna väntan. Tankarna flyger lätt tillbaka genom åren. Alla nyårsnätter jag minns. De flesta fyllda av denna stillsamma väntan inför radion, som snart ska skänka oss samma program som jag lyssnat till sen jag var flicka i prästgården i Nyköping.
De stilla nyårsnätterna avbröts under mina amerikaår, då det var liv och upptåg med vänner från hela världen.Ett par gånger har vi faktiskt avstått från vår brasa och gästat främmande gårdar i trakten  för att fira nyår, men det har känts annorlunda, nu är vi glada att vara här på plats.
Och så inleds radions firande med Kantat av Vilhelm Stenhammar, hälsningar och äntligen Sveriges domkyrkoklockor som skall ringa in året.
Domkyrkan i Stockholm, Sveriges yngsta stift, inleder. Sedan kommer till min förvåning också katolska domkyrkan St Eriks klockor, som ringer ut över Söders höjder.Från Stockholm förflyttas vi till Visby och jag ser framför mig den vackra ön med sina många medeltida kyrkor, med Sanka Katarinas och Sankt Nikolais kyrkoruiner där jag en gång klättrade på valven som konststuderande under Gregor Paulsson..Klockorna ringer ut över Östersjöns vatten från Sankta Marias domkyrka.
Nästa domkyrka befinner sig i Växjö, Två höga smala spiror på elvahundratalsdomen, där jag varit många gånger på högtidliga mässor, så följer Härnösand och Luleå, Sveriges yngsta domkyrka och därefter Strängnäs  domkyrka kyrka med sina  två medeltida altarskåp. Medan klockorna ringer ut över Mälaren tänker jag på stadens skald,Bo Setterlind, som författat många inskriptioner på nya kyrkklockor och som hyllat Jungfrun  Maria i sköna dikter, bland annat i den på Bonniers utgivna Herrens Moder, en diktsamling som  på 1960-talet bröt ett anonymt tabu mot kristen Mariadikt i Sverige.
Mäktigt ljuder Lundadomens klockor, en domkyrka som byggdes när Sverige och Danmark var ett,en tung romansk byggnad, som för mig alltid kommer att förknippas med Britta och Folke Holmström. En adventskväll fick jag följa med dem och lyssna till Bachs juloratorium under  de höga valven. En annan gång såg jag kyrkospel framföras i koret och en oförglömlig morgon var jag där med Dalai Lama, som häpen och vördnadsfull betraktade den stora Kristusmosaiken i koret.
Göteborgs klockor låter lika svala och brusande som havsvindar och Kalmar domkyrkoklockor ringer i en stad som har en domkyrka men ingen biskop!.Att därefter lyssna till klockorna från Den gamla Skaradomen blir häftigt. Jag tänker på biskoparna Danell och sonen Johan,som sen sitt artonde år är Taizébroder och som kanske just nu firar nyår med 30.000 ungdomar i Berlin. Men jag minns också när jag fick vara med vårt Birgittaspel vid Skara domkyrkans stora 800årsjubileum och på när håll se det slitna triumfkruciifixet, som lagts ner på golvet för att renoveras. Att inför detta krucifix sedan få lyssna till den heliga Birgittas sång: "Till Golgota längtar jag" var stort.
Klockringningen fortsätter över Karlstad och Västerås - där jag minns det första stora allkristna mötet V72 med bl.annat Margit som talare i domkyrkan - men till sist kommer klangen från mitt älskade Uppsala, dit jag nu i mina tankar går upp till ärkebiskopsgården ,som under mina studentår öppnade sitt hem för mig. Alltsedan jag var barn hade jag dyrkat Erling Eidem, en ofta kär gäst hos oss iden svenska prästgården i  Helsingfors, och som student kunde jag fortsätta att vara "barn i huset" hos detta älskliga och fromma ärkebiskopspar.
Uppsala domkyrka är den största i hela Norden och en av klockorna är från Karl XII:s tid.
En kort tystnad följer på dessa mäktiga klanger för att sedan följas av Georg Friedrich Händels glada Vattenmusik. Han lär ha framfört  den under en båttur på Themsen, då båten skull passera den kungliga båten och han med denna musik hoppades kunna charma sin välgörare.
Oss charmar dessa toner varje år lika mycket.
Två vedträn flämtade i kakelugnen. Det var dags att önska varandra ett Gott Nytt år 2012.
Detsamma säger jag till mina läsare
Happy New Year!

Sabina

1 kommentar:

mawrik sa...

Hej Sabina.
Trots att det var knappt for två månader sedan jag önskar dig Välsignad Nytt År 2012.
Dina minner ar underbar.