Sommaren väller in in över oss med överväldigande kraft. Att körsbärsblommorna slår ut och grenarna sträcker sig i glädje mot himlen, att syrenerna med en gång sprider dofterna ut över grusgången och att bina surrar lustfyllt i äppelblommen kommer som en bedövande överraskning.
Detta känns desto starkare när man under något dygn fått erfara en annan skönhet, om än mycket isolerad och kanske inte så njutbar - nämligen ett sjukhusbesök med operation . Här har man fått möta optimistiska läkare och rader av glada ,supervänliga , rara och hjälpsamma sjuksystrar.
Skönheten upplevde jag när båren rullades genom kilometerlånga korridorer under valv avmystiska rör och förbi väggar fyllda av konstverk.
Igenkännande ropade jag: Åh. se Barbro Brånes underbara gamla lada...
varpå systern som skjutsade mig kastade en blick mot väggen och utbrast: en sån vacker ängsutsikt!
Det fanns olja och figurer, litografier och pennteckningar, det var landskap oc h abstrakta målningar , milda och vilda färger, ett konstgalleri utan like. Jag tackar verkligen Ryhov för insikten att konst behövs och generositeten att bjuda på värdefull uppmuntran för de sjuka.
Sängen rullar på tysta gummihjul, dörrar öppnas och glider igen, röster mumlar från väggarnas målningar,färger brusar - sängen körs snabbt utan uppehåll förbi kaskader av färger, stilla landskap, utblickar mot inre världar, av kamp och ångest, lättnad och skönhet, konstnärernas drömmar som plötsligt får liv under färden i det underjordiska.
-Är du konstintreserad? frågar den unga sköterskan, och jag minns min första konstrecension i Upsala Tidning,
och resan till Stockholm då jag sökte upp Stenmans galleri för att se Helene Schjerbjeks utställning. Ja, där köpte jag min första tavla, inte ett orginal förstås, men en stor vacker och inramad kopia av en madonna efter El Greco. Jag minns pappas förtjusning över den finske målaren Halonens skira målning Våris, som jag tyvärr inte fick ärva. Men jag gläds åt den varje gång jag besöker min bror, som har den på sin vägg.
Nu är jag hemma och kan glädjas dubbelt så mycket åt den framvällande skönheten och livet omkring våra stugor i Ölmstad.
Jag hoppas kunna fotografera äppelblommen medan jag gnolar fyrtiotalsmelodin" Av äppelblom jag binder en krans ..."från filmen med Nelson Eddy och Jeannett Mc Donald, som jag avnjöt i min allra ljuvaste ungdom...
Sabina
Detta känns desto starkare när man under något dygn fått erfara en annan skönhet, om än mycket isolerad och kanske inte så njutbar - nämligen ett sjukhusbesök med operation . Här har man fått möta optimistiska läkare och rader av glada ,supervänliga , rara och hjälpsamma sjuksystrar.
Skönheten upplevde jag när båren rullades genom kilometerlånga korridorer under valv avmystiska rör och förbi väggar fyllda av konstverk.
Igenkännande ropade jag: Åh. se Barbro Brånes underbara gamla lada...
varpå systern som skjutsade mig kastade en blick mot väggen och utbrast: en sån vacker ängsutsikt!
Det fanns olja och figurer, litografier och pennteckningar, det var landskap oc h abstrakta målningar , milda och vilda färger, ett konstgalleri utan like. Jag tackar verkligen Ryhov för insikten att konst behövs och generositeten att bjuda på värdefull uppmuntran för de sjuka.
Sängen rullar på tysta gummihjul, dörrar öppnas och glider igen, röster mumlar från väggarnas målningar,färger brusar - sängen körs snabbt utan uppehåll förbi kaskader av färger, stilla landskap, utblickar mot inre världar, av kamp och ångest, lättnad och skönhet, konstnärernas drömmar som plötsligt får liv under färden i det underjordiska.
-Är du konstintreserad? frågar den unga sköterskan, och jag minns min första konstrecension i Upsala Tidning,
och resan till Stockholm då jag sökte upp Stenmans galleri för att se Helene Schjerbjeks utställning. Ja, där köpte jag min första tavla, inte ett orginal förstås, men en stor vacker och inramad kopia av en madonna efter El Greco. Jag minns pappas förtjusning över den finske målaren Halonens skira målning Våris, som jag tyvärr inte fick ärva. Men jag gläds åt den varje gång jag besöker min bror, som har den på sin vägg.
Nu är jag hemma och kan glädjas dubbelt så mycket åt den framvällande skönheten och livet omkring våra stugor i Ölmstad.
Jag hoppas kunna fotografera äppelblommen medan jag gnolar fyrtiotalsmelodin" Av äppelblom jag binder en krans ..."från filmen med Nelson Eddy och Jeannett Mc Donald, som jag avnjöt i min allra ljuvaste ungdom...
Sabina
1 kommentar:
Tack och lov att din operation gick bra!
När du beskriver skönheten som väller över oss tänker jag på min farmor.
Jag och farmor körde till hennes stuga i Stockamöllan. Där la sig farmor på soffan, för hon var inte frisk, men bokskogen grönskade utanför fönstret bakom henne. Farmor sa att hon upplevde våren och bokarnas gröna starkare än någonsin. Det blev liksom intensivare ju äldre hon blev. Det var nog också den sista våren på jorden som hon upplevde då. Ännu starkare hoppas jag att hon upplever den nu.
Hälsningar Joanna
Skicka en kommentar