Han hade kommit hela vägen från Chittagong i södra Bangladesh till Mymensingh norr om Dakha!"
Jag satt i Allianskyrkan precis som den där februaridagen då Göran Skytte besökte Ölmstad. Vi var inte fullt så många men närapå. och Broder Johannes kunde verkligen ta upp tävlan med Skytte i sitt livliga framförande och historier som ömsom var gripande och ömson mycket roliga.
Vissa berättelser etsar sig fast i minnet. Som när han beskrev en man som kom bärande på en lam , som inte hade varit utanför sin hydda på 18 år. Nu hade familjen hört talas om ett Handikappcenter som Taizébröderna öppnat i Mymensingh och så fick den arme lame äntligen komma ut i friska luften, ut bland människor och sjukgymnaster som kunde hjälpa honom att börja ett nytt inte fullt så instängt liv som dessa arton år!
Vad är bistånd? Hur hjälper man människor? Hur inspirerar man andra att hjälpa? Broder Johannes hade enkla svar på komplicerade frågor:
"När vi startade skolor för slumbarnen, så sökte vi efter lärare bland studenterna på Högskolan. De behövde pengar till sina studier och det erbjöd vi dem. Men på ett villkor: att du hjälper andra genom att undervisa i de här små skolorna några timmar om dagen . Studenterna ställde upp. Skolorna blev fler. Nu går över 2000 elever i flera olika byar, några helt muslimska, och lär sig läsa skriva och lösa konflikter!"
Vi fick en mångsidig bild av Bangladesh.:
"Det är ett kulturellt begåvat folk. Ta vem som helst och be honom läsa en dikt eller sjunga en sång. Han gör det genast- utantill. De är stolta över sitt vackra språk, bengali, och över sina diktare, särskilt Rabindranath Tagore, som fick Nobelpriset 1913."
Han skrev Bangladesh nationalsång, en verklig kärleksförklaring till sitt land De flesta av hans dikter är en blandning av hänförda naturbeskrivningar och innerliga religiösa upplevelser:
I dag jagar ljus och skugga ikapp
på risfälten vida
Stora moln jag ser på himlen
majestätiskt glida
I dag sin honung humlan försummar,
yr av ljus hon hänfört brummar.
I dag på floden trängs båtar i lag
sida vid sida....
I en annan dikt skriver han:
Öppna mitt sinne, gör att det blommar
det innersta i mig
Gör att det lyser, strålande rent,
gör det vackert i mig
Ge villighet,o, ge ett vaket sinne
ge oräddhet i mig
Ge godhet, ge kraft, ge stadfsthet i ord och verk
Öppna mitt sinne,
gör att det blommar
i mig..
(översättning från bengali)
..................................................................
Bengalerna är livliga berättare. I byarna är det ett ständigt pågånde samtal, historieberättande , gräl,konflikter, slagmål. För att hjälpa de små eleverna att klara alla de pågående grälen i familjerna och i byarna startade Bröderna med hjälp av Mennoniterna, undervisning i Fredsarbete och konflikthantering.
"Vi försökte med dockteater, berättade br Johannes. Resultatet var märkligt. I en skola där det annars är ett ständigt pågående larm, både från den egna klassen och från andra klassrum intill, blev det plötsligt tyst.Barnen satt blickstilla och tittade på de små handdockorna.
Vi skrev ihop en liten historia om en cykel, och sen frågade vi de häpna barnen hur de skulle lösa problemet med cykeln...
Och naturligtvis hade de självklara lösningar!"
Vi var fascinerade.Någon frågade: Var får ni kraft ifrån ?
Svaret blev lite oväntat "Kraften får vi genom att ge, vi delegerar arbetet som måste göras. och sedan samarbetar vi. Vi har inga strukturer i vårt liv mer än de tre bönerna i kapellet: på morgonen kl 6, mitt på dagen kl 12 och på kvällen klockan 7.
Underförstått : Där finns kraftkällan.
Taizesångerna är översatta till bengaliska och ackomanjeras av en slags handorgel och trummor
"Sjung lovsång alla länder
och prisa Herrens namn..
eller
Ubi caritas
et amor
Ubi caritas Deus ibi est...
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar