I dag den sista maj slår den verkliga våren ut i blom och naturligtvis är det för den unga Jungfruns skull. Hon som "skyndade" över bergen den långa vägen från Nasaret till Ein Kerim för att besöka sin släkting och konstatera att det var sant, det som Ängeln hade sagt: "också din släkting Elisabeth väntar barn nu i sjätte månaden"- Ja, jag tror inte hon tvivlade på Ängelns budskap, men för henne var det ett tydligt tecken att hon skulle behövas vid sin äldre kusins sida, hon som var i "hög ålder".....Bebådelsens ord klingar så verklighetsnära , det är inte svårt att följa med i den skira berättelsen- den är både överjordisk och fylld av rörande mänskliga detaljer av ömhet och omsorg.
"O detta ljus och månens skäsom stilla över jorden står,
när Ängeln med sin mun skall bära
ett bud: "Maria Barnet föda får".
Och månens skära stiger
och fågelsången viger
åt själen sitt mysterium
när Gud i mänskovärlden
genom dig Maria
får ett rum."
Jag hade velat fortsätta och fylla i det tomrum som de gångna veckorna varit fyllda av; bröllop i Italien, Familjekongressen i Jönköping,bröllop i Skåne och mötet med sonen från Bangladesh. Men så fick jag ett manuskript att slutgranska- viktigare än allt annat.
Jag får återkomma när det är gjort.
Sabina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar