"Intet är som väntanstider
vårflodsveckor, knoppningstider
Ingen maj en dager sprider
som den klarnande april..."
Och jag frågar mig denna morgon: var kommer de alla ifrån ? Var har de varit, gömda under löv och skräp och grenar, mossa och kvistar. Knappt blåser en mild västanvind över markerna så dyker de upp. Överallt. Som konfetti i skog och dungar, under björkar och ekar - de brer ut sig som ett leende över hela vår sorgsna jord.
VITSIPPORNA!
Egentligen borde man inte få skriva om så mycket glädje och vår, när bara oro och tårar präglar vår värld. Sorgen över att en biskop känner sig tvingad att avgå för ett ännu ouppklarat femtioårigt fall, som slängts ut i medievärlden.
Sorgen över att antalet omkomna i Haitikatastrofen var över 300.000. och att massmedia nu inte alls bryr sig om att beskriva lidandet och kampen för livet på den arma ön. Det är glömt, ointressant,.
I stället koncentrerar man sig på en livslevande dokusåpa om prinsessan som for till New York med brustna bröllopsplaner och många års gemenskap i spillror.
Vad är detta för en värld?
Jag tänker på president Abelas hälsningsord till påven vid hans besök på Malta, där han bland annat på ett mycket tydligt sätt karakteriserade demokratins väsen. Han utgick från sitt eget lands erfarenhet:
"Ett samhälles etiska grundvalar i sin helhet omfattande troende, agnostiker och ateister, fungerar bättre inte genom att vi blir avfällingar från krisendomen utan genom, att statens moraliska medvetenhet ges nytt liv.
En sak som är grundläggande för alla kulturer är nämligen respekt för det som är heligt för andra och respekt för den Helige, Gud. Det är sannerligen inte för mycket begärt att man ber om detta, även av den som själv inte vill tro på Gud.När denna respekt omintetgörs går samhället under.
Vi är stolta att ha fått det kristna fädernearvet även om vi är en konfessionslös stat .Detta arv är kärnan av vår identitet."
Dessa ord skulle jag önska att Göran Hägg och Fredrik Reinfeldt kunde tillägna sig.
Sverige har ett kristet arv, som i ett årtusende varit vår nationella identitet. Men vi håller på att slarva bort det och tyvärr poängterar inte det kristdemokratiska partiet denna grundval tillräckligt tydligt. Och Reinfeldt? Är han alldeles likgiltig?
De nya direktiven från Socialstyrelsen oroar. Vi handskas vårdslöst med livet. Mänskliga känslor och bedömanden prioriteras framför den grundläggande respekten för att livet inte är något vi själva kan bestämma över. Vi har fått det som gåva. Vi är skapade,vi har inte skapat.
"Jag sitter under ett tak av fågelsång.." skrev jag en morgon i Bangladesh. Men det kunde varit här denna morgon i april, när bofinkens locksång blandas med talgoxens entoniga rop.
Och om en månad får vi besök från Bangladesh!
Sabina
1 kommentar:
Ja, vad är detta för värld???
Det är inte bara de fysiska grundvalarna som jorden står på som skakas genom intensifierade vulkanutbrott, jordbävningar i Haiti, Chile och Kina, utan också människans inre grundvalar skakas. Inte minst av mediernas sätt att belysa strukturella förändringar i samhällssamvetet. (om det nu någonsin har funnits ett sådant). Det är varje människas skyldighet att rädda liv, inte ta liv. Men det tycks finnas ett starkare växande samhällsklimat där individen skall distanseras från gud så mycket det bara är möjligt. När ett land börjar stifta lagar som syftar till rätten att avsluta liv undrar jag som du, vad är detta för värld som vi bygger?
Allt gott! (ses på söndag)
/Dan
Skicka en kommentar