Bröllopstankar om våren

" Är prinsessbröllopet bara underhållning?" Frågan ställdes av journalisten och medieanalytikern Anders Mildner i gårdagens Svenska Dagblad. Han svarade själv på frågan md en analys av vad kungahuset i dag betyder för folk jämfört med vad det betydde för fyrtio år sedan.
Min reflexion när jag fick se rubriken var helt annorlunda.
Nej, tack och lov är varken detta speciella bröllop eller andra bröllop bara underhållning.

Att kronprinsessan gifter sig ger en viktig signal om vikten av att bilda familj.

Familjens ställning har alltmera försvagats i vår tid. Unga människor flyttar ihop, lever som sambo, ibland en kort tid, ibland längre,ibland gifter de sig tillochmed efter decenniers samboende. Men ett sambopar är inte ett äkta par. Relationerna är lösa och alltför lätta att lösas upp. Det påverkar hela samhället.
Familjen ska vara samhällets grundsten. I dag är det en synnerligen vacklande och osäker sten.
Så tack och lov att Viktoria och Daniel efter sin långa vänskap nu blir ett äkta par!
Och även om det blir "som en saga" och hur vackert som helst så är det ändå inte bara underhållning

Att kronprinsessan gifter sig i en kyrka, den nyputsade vackra Stockholms Domkyrka, är också ett tecken.
Gifter man sig i ett rådhus inför en borgerlig vigselförättare får löftena inte den giltighet som om de uttalas i en kyrka inför Guds altare. Vigselringarna välsignas av prästen, som tillsammans med församlingen ber för brudparet. Hela ceremonin höjs upp till en nivå där osynliga makter finns med för att styrka och bära en förening som ofta kan utsättas för svårigheter.

Den finländske skalden Johan Ludvig Runeberg skrev en psalm för brudpar,som uttrycker något av det som en kyrklig vigsel kan ge åt de båda som står inför altaret:

Gud, se i nåd till dessa två
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd o Herre hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

Sabina