Det var en dag som denna, vår och väntan. Då kom det överraskande valet av den nye påven,Joseph Ratzinger, en av dem som stått Johannes Paulus så nära i många år. Bilder från möten mellan dem talar om gott kamratskap,beundran och tillgivenhet. Och naturligtvis lovade den nye påven att vara trofast den avlidne store påven Johannes Paulus II det arv han lämnat efter sig.
Nu har fem år gått. Dags att göra bokslut, även om fem år i tiden är kort.
Jag har starka minnen från allt jag läst om dessa år med påven: den minnesvärda resan till Afrika, det härliga mötet med världens ungdomar i Sydney, de gripande dagarna i Jesu och judarnas eget land, besöket i Roms synagoga, det märkliga samtalet med framstående Imamer inbjudna till Vatikanen. Allt har för mig talat om öppenhet,lyssnande och generositet.
Det är min personliga rosenbukett till den 83 årige påven Benedikt, som dag efter dag fortsätter sitt stora obegripligt tunga och målmedvetna arbete att vara en herde för den miljard katoliker, där jag är en liten obetydlig mygga.
Federico Lombardi som har ett regelbundet TV - program i Rom prisade i sitt program påven Benediktus för att ha genomfört sitt pontifikats fem år med "målmedvetenhet och mod" Han menade att påven har lyckats tjäna både Gud och människor på ett balanserat sätt, att han väl förvaltat arvet efter Johannes Paulus samt att han visat öppenhet och allvar i dialogen med oliktänkande.
Hur långt nådde detta positiva tv-program? Kanske bara Italien? Men där fanns andra toner, som skickligt sändes ut på sex olika språk för att nå så långt som möjligt.
Och det var knappast några rosor som teologen Hans Küng skickade ut.
I ett brev riktat till alla katolska biskopar kommer han med idel pekpinnar som en kritisk och överlägsen lärare och skriver ut tio punkter där påve Bendikt har misslyckats under de gångna fem åren.
Om det inte vore så allvarligt- och dessutom med grova fel och förenklingar samt till och med osanningar- så är det nästan skrattretande, att denne tyske teolog, som gjort sig ett namn för sin upprepade påve och Vaticankritik, och som fråntagits rätten att undervisa i katolsk teologi- nu upphäver sin röst och lägger fram sina tio punkter i ett brev till de biskopar som lovat att lyda sin herde och som troligen känner honom bättre och uppskattar honom mera än Küng.
Påven kritiseras för att ha förstört relationen med islam,medan det är precis tvärtom. Han kritiseras för att ha gjort detsamma med judarna, vilket också är tvärtom. Han klandras för att inte följa och utveckla tankarna från Andra Vatikankonciliet, medan det är just vad han hela tiden gjort. Etc....
Küngs biskopsbrev på sex olika språk får mig att tänka på en ironisk teckning som publicerades under Hitlertiden. Man ser en mycket liten Hitler som står på jorden och lyfter knytnäven mot Den Allsmäktige i höjden.
På samma sätt är det med en liten lokal diskussion i Jönköpingspostens spalter mellan den katolske diakonen Göran Fäldt och den protestantiske docenten Gunnar Hillerdal. Fäldt har sakligt och noggrant redogjort för den katolska synen på naturrätten och den normativa etiken. Hillerdal svara med att kalla den "naiv och orimlig".Han kritiserar både Jesus och Paulus för att ha varit odemokratiska i ord och handlingar.Slutorden är tänkvärda:"Vi behöver ingen katolsk naturrättsläras förmyndarskap med anspråk att få diktera en normativ etik."
Annorlunda låter det i Rom. Där öppnar den största lutherska kyrkan sina portar för påve Benedikt och prisar honom för hans insikt i luthersk teologi,Man firar här gemensamt, lutheraner och katoliker,inte bara minnet av före påvens första besök i Christuskirche i Rom för 25 år sedan utan också tioårsminnet av "Die Gemensame Erklärung zur Rechtfertigungslehre". Och Påve Benedikt svarar med en vädjan om att med iver bedja för enhet."Det är vad vi är kallade till; inte att disputera och ägna oss åt konflikter utan glädja oss åt den enhet som redan finns och som kan fördjupas för att alltmer vittna om Kristi ord och liv i vår värld."
Medan allt detta sker i den stora världen i press,TV och kyrkor, så slår blåa blommor ut på vår gräsmatta i Småland och lockar skaror av bin,som överlevt den svåra vintern i bikupan, ut att samla droppar av honung från de små blommorna. Det surrar ljuvligt när man böjer sig ner över gräset.
Glad vår!
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar