Dagens post upplevs nästan alltid som en höjdpunkt. Även om det är mitt på dagen. In vacklar G eller M med armarna fulla av tidningar, brev och paket.
I torsdags fick jag två vackra vykort som förde mina tankar långt bort från lunchbordet i Pax et Bonum.
"Kära Ingrid, Vilken underbar stad, skrev Marianne från Budapest,"och att få göra Mozarts Requiem i Mattiaskyrkan..."
Jag ser på kortet och går återigen över bron, jag strävar upp mot den mäktiga kyrkan högst upp på berget, jag är bara en av mer än 70 000 ungdomar som går samma väg till nyårsmässan i gnistrande sol och vinterkyla.
Där var jag på ett av Taizés euroipeiska nyårsmöten, jag hade fått träffa Johannes som kommit från Bangladesh men tyvärr var mycket sjuk-jag hade mött broder Darek bland alla tusentals munkar i en kö där vi stod oc h åt frusna äpplen, jag hade fått träffa en belgisk präst,en estnisk musiker,och andra intressanta unga vuxna från hela världen.
Undra på att mitt hjärta klappade när jag fick denna hälsning från Marianne!
Ännu ett budapestminne: Det händer att G tar fram en pipa,lyfter den och säger: Den här har jag fått av dej. Det är en av mina bästa pipor.
Och jag svarar: Det var en nunna som visade mig vägen till tobaksaffären.Och jag minns hur smala gator det var och hur svårt att hitta.
Den gången var det kardinalen och ärkebiskopen Mindszenty som fått mig att åka till Budapest. Här mötte den modige ärkebiskopen som idogt försvarat den katolska kyrkan mot nazister och kommunister, sitt dystra öde på den amerikanska ambassaden november 1956 dit han tog sin tillflykt i det kaos som uppstod när de ryska tanksen invaderade staden.
Därifrån for jag till Mariazell där Mindszenty vilar i en vacker grav i den vintriga vallfartsorten.
Det andra kortet kom från Paris. Det var skrivet till "livskonstnärerna Magdalena och Ingrid Ydén Sandgren...
och visade de ljusgenomstrålade glasfönstermosaikerna i La Sainte Chapelle utanför Paris.
Det är här man brukar starta en pilgrimsvandring med studenter
på vårarna i Fankrike. Och i denna fantastiska kyrka, ett himmelskt mästerverk, har också Jeanne d'Arc böjt knä tårdränkt efter reträtten från Paris och medveten om att slutet närmade sig för henne.
Inom några veckor skulle hon bli tillfångatagen i Compiegne...
Sabina
PS. En annan Europaresa som väcker minnen är när jag får vykort från Prag. Också där vandrade jag över en bro och strävade uppför en backe. På backens krön ligger Karmeliternas kyrka och dit gick jag för att hälsa på det berömda "Jesusbarnet av Prag". När priorn fick höra att jag kom från Sverige, sa han: Ni har ju en biskop som är karmelit. Han måste få ett Jesusbarn. Kan jag skicka det med er?"
Min redan packade ryggsäck fick nu bära den ljuva bördan av den vackra Jesusbarnet från Prag, en gång skänkt av en portugisisk prinsessa och föremål för många böner världen runt. Jag var stolt att få överlämna det till biskop Anders OCD i Stockholm.
Också i Sankt Franciskus har vi ett Jesusbarn ,men det blev stulet och först något år senare skänkte några fromma damer ett nytt Jesusbarn sedan de själva varit på pilgrimsfärd till Prag.
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar